Sminkan och Emma

Hej! Nu har jag just kommit hem från jobbet. Måste dammsuga och fixa lite inför morgondagen och så. Men, eftersom jag just nu petar i mig en smarrig lunch så passar jag på att kasta ut ett gammalt inlägg ur det enorma arkivet. Hösten bjuder ju på en del nya röda lack men, låt oss inte glömma de gamla godingarna! Vad säger ni om det här till exempel! Det är ett av mina favoritlack i rött och det är en notd från april.

April 2008

Det här lacket är en favorit i repris. Mest för att jag inte var nöjd med bilderna förra gången jag skrev om det. Färgen förtjänar att få bilder som gör den rättvisa! Det är ett rödbetsrött lack med skimmer i ceriserosa och blått. Det gör att det tonar rätt mycket mot lila. Men på ett väldigt snyggt sätt!

Det här är en av mina favoriter bland de röda lacken. Det räcker med ett lager, som på bilderna, och färgen är så läcker! Den passar året runt och överallt! En riktigt bra färg att ha i samlingen!

Om ni klickar upp de små bilderna får ni se skiftningarna i lacket, microskimret, ja hela den spännvidd färgen har. Jag vet att pekfingernageln är sabbad. Det är underlacket som korvar sig efter att jag hade lite för bråttom med att fixa några mackor åt mig. Men i övrigt är jag nöjd med bilderna  och tycker de visar färgen väldigt korrekt.

Mer nagellack ur arkivet! Det här åkte iväg på bytesresa idag. Väldigt fint lack, men hur många röda behöver man egentligen? Och säg nu inget som får mig att ångra att jag släppte denna röda lilla godbit... ;D

Härligt röd på ett livfullt sätt är Hot Lava Love! Här är det temperament och heta känslor! Vilken härlig färg!
Lacket är lättflytande och mindre "kladdig". Den täcker efter två lager och den har en härlig pärlglans. Färgen är brandbilsröd för övrigt. En färg som gjord för latinorytmer och fladdrande volangkjolar. Just pärlfinishen gör lacket unikt i min samling. Den röda delen av lacksamlingen har ju exploderat på sista tiden och det här skulle kunna vara väldigt likt An Affair in Red Square t.ex, men lyckas faktiskt hålla sig tillräckligt långt ifrån det för att berättiga sin plats i lådan.

Jag måste säga att det här är ett härligt, piggt och härligt lack. Vad säger ni? Är det kärlek? Hot Lava Love blev i alla fall jag förälskad i!

Hej igen allihop! Jag kom på att jag inte postat alla mina Misa Poison Passion-lack. De ligger ju i det enorma arkivet och har blivit bortglömda. Några i alla fall. Eftersom jag idag visade ett inlägg med larvigt lika lack där Misa Love Bite var ett så kan ju en notd med Misa Love Bite vara på sin plats. Jag vill dock göra er uppmärksamma på att det alltså rör sig om arkivbilder då jag själv precis brutit nageln och är kortklippt. För övrigt kan jag berätta att mina naglar just nu pryds av OPI Parlez-vous OPI vilket är en utmärkt färg för brutna naglar... Inga flugsvampar längre alltså, som i morse.
Oj, vad jag pladdrar. Andra koppen kaffe på raken här, så jag blir lite uppe i varv.  Njut nu av ett otroligt vackert lack, som dessutom hade matchat dagens makeup perfekt om de råkat sammanfalla.  ;D

Vampighetes vampighet! Oh, vilket lack! jag är i oxblodsextas!

Det är så snyggt, det är så snyggt, det är så snyggt! Om jag kunde få ett läppstit som matchade det här vore jag lyckligare än en lärka!

Det är lätt att måla med men som ni ser blir det lite flammigt med endast två lager. Ett underlack hade nog inte skadat. Glansen är fin så överlack kan man hoppa om man inte har det för torktiden, som jag. Men här är det inget överlack heller. Jag blev som sagt kär i färgen. Riktigt läcker! Ska köra med tre lager endera dagen och göra en grundlig manikyr, Det förtjänar det här lacket!

Näst sista lacket från Zoyas höstkollektioner och det absolut sista ur Vibe-kollektionen. Vi har bara Rihana från Pulse kvar nu. Men, en sak i sänder, nu är det röda krämlacket Dakota som står på tur!

Zoya Dakota är några snäpp mörkare än Zoya Alix i samma kollektion, Vibe, från denna hösten. Det har inte samma goda egenskaper som Alix vad gäller antal lager. Alix klarar sig med utmärkta ett lager medan Dakota kräver två eller tre för att se jämnt och fint ut.

Kanske är det inte fel på lacket utan på mig, som inte ger mig utan ska swatcha allihop på en dag. Hur som helst, Dakota är näst sist ut och jag upplever det just nu som kladdigt och lite segt. Det fungerar dock helt okej. Jag börjar göra ett småslarvigt jobb etersom jag faktiskt är lite trött på att måla naglarna nu, tro det eller ej... Nästa lack får bli dagens riktiga notd, och sen är det färdigswatchat på ett tag.

Den röda färgen är vacker och glansig. Inget överlack på bilderna. Det är inte snabbtokande direkt, men heller inte extemt segt. Det har yttorkat bra när jag fotar det men inte härdat. Alla Zoyalack är ganska tjocka i konsistensen, så även detta. Dessutom är det pigmenterat. Skälet till att jag lagt flera lager är att det inte blev helt jämnt på nageln. Det kan kanske förebyggas med et underlack. Jag iddes inte det nu för de femton minuter lacket skulle få sitta.
Dakota är snyggt men frågan är om någon annan än jag kommer se om jag byter från Asia till Alix till Dakota till Riley...

Ni trodde det var slut på dem, men nej! Här kommer ännu ett av Zoyas lack. ett ur underbara Pulse-kollektionen!

Återigen har vi två snudd på identiska lack i samma kollektion från Zoya. I Vibe har vi ju Asia och Alix, i Pulse Rihanna och Mikka och  så Blair och Colbie. Det är inte stor skillnad på dem, ska jag säga. Colbie är mer brunröd än Blair som har en aningens lila i sig. Eller magenta.

Ser ni skillnaden? På tummen är Blair men på fingrarna Colbie...
Jag tror ärligt talat inte att någon skulle märka om man så körde varannat finger, inte om man inte visste vad man skulle titta efter. Och då är ändå det ena ett varmt och det andra ett kallt lack. Man skulle bara ta det för naturliga skiftningar beronde på vinkel och ljus. Djupet är detsamma och skimret likaså. Men som sagt, undertonen är helt olika.

Jag är definitivt förtjust i både Blair och Colbie! Den skillnad som finns är givetvis enorm för en lackfantast! Dessutom är det lätt att lacka med båda två, De täcker med två tunna lager eller ett lite tjockare, de torkar fort och är bara så vackra! Men låt oss prata om just Colbie. Här är det inte en riktig notd. Jag har inget underlack och jag har slarvmålat på det. Ändå kan man se vilka kvaliteter det har! Det ger dessutom samma sorts 80-tals vibb som Blair. Jag hade ett kopparskiftande rött från Constance Carroll minns jag. Lite likt det här. Kanske hade jag böjat gymnasiet då? 1989? vem vet? Jag minns dock lacket och gör det med glädje. Jag trivdes i det då och kommer nog göra det igen med det här lacket!

Det är lite ljusare än t.ex China Glaze Branding Iron, vilket gör att man hela tiden ser att det är rött. De kopparbruna dagrarna ger värme åt färgen och det är verkligen helt perfekt för en höstdag med sol! Okej, jag gillar Blair lite mer för det passar min hudton lite bättre. Ni vet rosa fingrar lika med kall hudton. Jag kommer dock använda Colbie en hel del. Jag är väldigt svag för skimrande mörkröda. Så är det bara. Det är otroligt vackert! Pecis som med Blair har jag ingenting negativt att komma med vad gäller applicering eller torktid. Superbra lack!

Hallå mina vänner! Äntligen är jag hemma från jobbet! Oj, vilken dag... Ja, ni vet ju hur kul den började. Efter att jag gett mig iväg så fortsatte ödet att servera mig allehanda överraskningar. Nummer ett var att tunnelbanan var strömlös. Nå, det går ju ersättningsbussar. Jag knallar till busshållplatsen och inser ganska snart att jag kommer missa min anslutningsbuss till jobbet... Ersättningsbuss efter ersättningsbuss passerar förbi vår stadigt växande, väntande skara av vilsna resenärer utan att stanna. Inte så konstigt då de var så packade med folk att passagerarna praktiskt taget hängde på utsidan av dem som i dokumentärfilmer från Indien eller andra exotiska länder med annan kollektivtrafikstradition. Om inte bussarna var överfulla så gick de tomma med glatt leende busschaförer och skyltar som upplyste oss om att de ej var i trafik. Jag undrar alltid var de är då? När fjärde bussen passerat mig gav jag upp och beslöt våga marchen genom cityterrängen även i mina stövlar med högst klack. Jag hann till  min "sena" buss och kunde därför ta del av den enastånde fortbildningsinsats vi skulle utsättas för på morgonen. Därefter kom olyckorna slag i slag. Raketer brändes av och brandlarm tjöt, lektionerna sög och lunchen tillbringade jag i kopieringsrummet. Men nog om detta. Här kommer er dagliga dos av Zoya!

Zoya Riley är en kalltonad krämig, bärig rödfärg. Det är del av Zoyas Vibe-kollektion och lite undrar jag ifall Essie och Zoya haft någon workshop tillsammans där man fått lära sig att man i en kollektion bör ha minst två lack som är tvillingar men gärna fler om det går. Nej, Riley har ingen tvilling i kollektionen men jag undar hur många som skulle se om jag bar den här eller Dakota även om de skiljer sig markant om man har dem sida vid sida.


Två tunna lager ger samma färg som i flaskan och total täckning. Ett lager kan räcka om man väljer att lacka mer flödigt. Det är dock ett lite kladdigt lack så jag tror det är bättre med två tunna faktiskt. Det är glansigt nog att bäras utan överlack om man skulle vilja det. Ni ser det utan överlack på bilderna.

Jag gillar den kalla tonen i det. Och att det är en lite dämpad röd utan att bli alltför dammig. Snyggt och damigt men ändå inte tantigt, skulle jag säga. Tänk er denna till grå ullpolo med stor krage och tweedbyxor!

Efter att ha hamnat i julstämning efter duschen och insmörjandet med Vanilla Fling så fortsätter vi här den inslagna stigen och väljer tomterött! Tillåt mig presentera de röda krämlackens drottning! Zoya Alix från Vibe-kollektionen!
Den slår systern Asia med hästlängder! Den slår alla röda krämlack jag någonsin provat med hästlängder! Detta är det röda krämlackets absoluta perfektion!

Det ni ser på bilden är ett lager lack. Ett enda. Inte överdrivet tjockt heller. Man kan ana tipplinjen på bilden men det gör man inte i verkligheten. Inte alls. Ett enda lager lack! Säg inte annat än att det är enastående!


Inget rött krämlack kan bli bättre än så här om det inte skulle komma spingande när man visslade, lägga sig själv på nageln och försvinna därifrån utan diskussion med en enkel tillsägelse. Av traditionella lack kan man inte hitta bättre produkt. Eftersom det räcker med ett lager torkar det fort. Personligen gillar jag Zoyas penslar. Det är inget överlack på bilderna så man behöver inte ens det om man inte vill. Lacket är en dröm!

Ni ser att det är ett par nyanser mörkare än systerlacket Asia? Asia på tummen då, så klart. En ännu bättre färg med andra ord, då den är mer neutral i basen än Asia. Asia upplever jag som lite orangeaktigt röd, men på skärmen just nu ser det rosa ut. Hmmm... Men det är ett lager utan överlack av båda.
Hittar ni Alix och gillar riktigt röda krämisar så måste ni slå till. Det här är ren magi på flaska!

Ny favorit! Oj, vilket lack! Ser ni hur fantastiskt det är? Vinrött skimmerlack, närmast metalliskt. Två lager på bilderna och NailTek Quicken som överlack.  Det här är makalöst vackert!

Det underliga är att jag inte har något som ens påminner i mina lackgömmor. Det är väl konstigt, för färgen är ju klassisk som bara den. Jag har haft ett rött lack från Revlon som påmint om det, men det slängde jag när jag evakueringsflyttade. Korkat, eller hur... 

Färgen är härlig röd, tycker jag. Ni minns den säkert, ni som är i min ålder. Färgen man hade någon gång runt 89-90. Eller var det tidigare? Hmmm.... Den är i alla fall en mörkröd som inte drar åt brunt, inte blir svartröd eller lilatonad. Den är kall och den är blank och den är läcker! Ge mig axelvaddar och fönad lugg! Ge mig pumps med smala klackar! Var är mina skipants? Och vad hände egentligen med Molly Ringwald? Fast det var väl tidigare ändå... Men jag hade nog ett lack i den här färgen när jag var sådär 10-11 år. Måste ha varit 1984 eller -85 alltså. Då hade folk små spetsstrumpor i pumpsen och jeans med hög midja och jag läste Okej. Twisted Sisters, WASP och Alice Cooper. Judas Priest. Frågan är om jag var ensam om vinröda naglar då? Det minns jag inte själv. Jag var inte ett dugg trendig, då heller, så jag hade ingen koll på vad som var inne.

Det blev en utvikning. Jag skulle bara säga att jag är kär i Blair! Ni ser, lacket tar till och med fram den slumrande poeten inom mig! Jag hoppas ni inte lidit allt för mycket av att sugas in i mitt maskhål av 80-talsnostalgi. Kan upplysa om att två av mina elever har ramlat ner i en tidsmaskin och kommit tillbaka med Modern Talking och annan trallvänligt 80-tals pop. Men det är vansinnigt roligt att de faktiskt letar sig bakåt, precis som man själv gjorde. Och kul att höra deras åsikter om vad som var värt att ta med sig till idag från de gamla topplistorna från förr.
Och nu, tillbaka till lacket! Det är lättmålat, det är täckande efter ett flödigt lager men kan behöva två om man är mer förtjust i tunna lager. Det torkar fort. Det är vackert.  Vad mer finns att säga? Jo! Det matchar min ring!

Zoya Asia är ett lack ur Zoyas höstkollektion Vibe. Sex krämlack i röda nyanser, från signalrött till mörkt brunrött.
Asia är den klaraste av de röda färgerna, kanske med undantag av Alix som är väldigt lik men aningens transparentare. Asia är helt opak efter två lager. Ett fantastiskt bra rött krämlack på det viset. Det skiljer det från de flesta av mina andra knallöda krämlack. Frågan är om det kanske också konkurerar ut t.ex Misa Poison Kiss som påminner väldigt mycket i färg men inte är lika täckande.

Jag är förtjust! Det här är så filmstjärnerött det kan bli och det är dessutom lättmålat och har bra täcknngsförmåga. Det torkar fort men kräver ett blankt topplack för att komma till sin rätt. Här hade jag Seche Vite men den ger inte så mycket glans så jag toppade den senare med NeilTek Quicken.


Jag vet att ljuset är uselt på bilderna. Det var sen eftermiddag eller tidig kväll när jag tog dem. Färgen är dock rätt vanlig. Det är helt enkelt klarrött och kräm. Inga konstigheter. Det konstiga är att jag inte har något så bra lack i den genren innan. När jag tittar på mina swatch-hjul är det här lacket mest likt Misa Poison Kiss medan Alix påminner väldigt mycket om OPI Vodka&Caviar. Innan jag testat Alix vet jag inte hur hon klarar sig i konkurrensen, men som sagt, Poison Kiss kanske hamnar bland bytena på Pret-ty...

Två lack i Vibe-kollektionen testade och godkända! Asia var lättare att måla med än Sam som hade lite problem att bli helt jämn. Här var det inga sådana problem. Jag är mycket nöjd! 

Hallå go' vänner! Nu är jag hemma från jobbet och skulle börja besvara era underbara kommentarer. Det gick bra i början, men några har inte fått svar, och det beror på att blogg.se är knasiga och jag kan inte kommentera i min egen blogg just nu för de underhåller och grejar med något. Jag har alltså inte menat att nonchalera någon. De flesta hann få svar så det är bara några få detta gäller, och inlägg en bit bak i bloggen. Det kan hända att jag glömmer att jag inte svarat nämligen, men vill ni något speciellt så kommentera igen så kommer det svar. Jag vill svara på allt, det vet ni.

Okej, ni minns att jag i lördags visade mina Essielack och bland dem Lacy not Racy. Alla är i så kallad Jellyfinísh, så  de är en aningens transparenta. Jag tål inte det. Mina naglar ser skitiga ut om man ser igenom lacken. Så, vad ska jag göra? Slänga lacken? Nej. Jag ska prova med lite layering! Ett benvitt lack från Viva la Diva ska bli min räddning!
Så här ser mina naglar ut när de är omålade. Ganska förskräckliga efter att ha varit lackade varje dag sedan hedenhös...

De är missfärgade av alla röda lack, de ha vita och genomskinliga, lite "glasiga" partier i tipparna som får det att se extra hemskt ut om nagellacket är transparent. Hu! Hemskt! Men, med ett lager av Viva la Diva nr 1 på naglarna får man en lite jämnare färgton.

Tilläggas kan att ja äntligen hittat ett lack jag tycker är snyggt bland de ljusa neutralerna. Med två tjocka eler tre tunna lager får man ett i pincip opakt lack i mjölkigt benvitt och det randar inte och det är enkelt att måla på. Viva la Diva är alltså i det här fallet bättre än OPI... ;D
Så på med ett lager av Essies Lacy not Racy. Ett lager räcker nämligen nu då det till och med går att få det här lacket jämnt! Första gången lade jag tre lager och det blev strimmigt och eländigt, nu gled det lätt på nageln, sped sig jämnt och blev fint! Bara en nagel konstrade och ville inte samarbeta, alla andra blev bra.


Det är som att ha ett helt annat lack på naglarna. Riktigt härligt körsbärsrött och med Jellykänslan kvar utan att man se den äckliga nageln under! :D

Faktiskt min favorit av de tre Essielacken jag skaffat mig från deras höstkollektion. En medelmörk rödfärg som jag tycker har en väldigt skön lyster i färgen. Det är ganska lättmålat men har samma bekymmer med torktid och även transparens som sina systrar. Jag gillar Jelly på ett sätt, men jag gillar det inte på samma gång. Ambivalens är mitt mellannamn ibland. Jag har svårt för tipp-synlighet. Speciellt efter två elle tre lager lack. Här är det två ganska tjocka lager. Jag har ju provat lite olika lager-teknik för de olika lacken, Forever Young körde jag "som vanligt", Lacy not Racy med tre lite tunnare lager och den här med två lite tjockare. Torktid, glans och så förändrades inte alls beroende på hur jag lackade. Inga bubblor, ingenting. Det enda som umärkte sig var att Lacy not Racy blev randig och ojämn. Kanske behövs det mer flöde i färgen för att få en bra yta?

Tomboy no More är alltså ett rött jellylack med en liten brunton i det röda. Inte lila som Lacy not Racy, men annars är de inte så stor skillnad på dem i färgdjup. Tomboy no More är en nyans ljusare, kanske. Den påminner mig om många andra röda lack, så den är långt ifrån unik. Den har definitivt en hel del gemensamt med OPI Got the Blues for Red i färg och formula. Självklart vinner OPI. Det ligger i färgdjup ganska mit emellan LnR och Forever Young ur samma kollektion.

Det är en väldigt klassisk och säker rödfärg. Inte lika skarp och lysande som Forever Young, inte lika vampig som Lacy not Racy, utan lagom. Det är fint men saknar riktig wow-faktor. Att jag kommer använda det är jag övertygad om, men det kommer inte in på favoritlistan. Men, som sagt, dagens favorit a mina tre Essielack. Vilken gillade ni bäst?

Ännu ett av Essies höstlack. Samma geleaktiga finish som Forever Young men en djupare, mer blåtonad röd som påminner om körsbärssaft. Den ser mörkare ut i vissa vinklar, blir klarare röd i andra och är lite mitt i mellan större delen av tiden. Ni ser det av bilderna nedan:


Lacket är lite mer svårapplicerat än Forever Young. Det här är tre lager lack för att få det jämnt över nageln, men det är ändå inte helt jämnt. Jag antar att en ridgefiller kan vara behjälplig? Jag hade NailTek II under.
Färgen är fin men inte så wow som jag trodde den skulle vara. Om den inte vore jelly-aktig skulle den vara ganska platt och tråkig. En basfärg. Men jag kommer nog anända den en del ändå, just för att den ha en så pass neutral färg. Om neutral är ordet. Klassisk kanske? Den är dock inte i närheten av så vacker som min favoritjelly i rött, OPI Got the blues for red. Den är perfekt! Det här är lite dussinlack. Lite ordinärt. Lite mesigt. Synd, för jag hade höga förväntningar.

Essies lack har jag aldrig provat förut så det var med stor spänning jag satte penseln mot nageln i går kväll. Forever Young är ett klarrött lack med Jelly finish, det vil säga det är ganska transparent. Det ser dessvärre ut som att jag har sorgkanter under naglarna, bleieve me, det har jag inte, men mellan nagel och tipp är ett smalt band som "genomskinligt" på mina naglar. Med ett transparent lack ser det ut som ett mörkt streck av någon anledning. Personligen gillar jag inte när tipen lyser igenom heller. Vissa Jellylack kan ändå vara attraktiva, Ravishing Dahling från China Glaze till exempel. Jag tror att jag även skulle kunna uppskatta det här, men kanske ett lager till, alltså sammanlagt tre lager, hade varit bra.

Nå, vad tyckte jag om Essie? Jo, penseln är bra. Lite styv kanske, men hellre det än för mjuk. Lacket spred sig jämnt över nageln och hade en trevlig konsistens att måla med. Glansen är fantastisk!

Tråkigt nog torkar lacket så extremt långsamt att man blir alldeles olycklig. Två timmar efter att jag målat naglarna och använt snabbtorkande överlacket Seche Vite, så är naglarna inte helt genomhärdade. Det luktar till och med fortfarande nagellack om fingrarna när man snusar på dem. Helt osannolikt segt med andra ord, fullt i klass med CND som också ha väldigt svårt för att bli torrt och hårt.

Jag lyckades ändå sova utan att få märken av lakan i lacket, som ni ser, så man får ju vara glad för det! Sen gjorde jag ett litet Konadexperiment på det eftersom jag ändå visste att jag skulle lacka om i en annan färg, ja, jag vet, jag är tokig...

Okej, inte helt perfekt, men lite roligt! Och jag lär mig hela tiden!

En evighetsgammal notd kommer här. Från i maj, tror jag. Här är naglarna sprakande röda med hjälp av Ruby Pumps, ett China Glazelack som jag trodde att jag skulle älska och använda ofta, ofta. Jag tycker det är fint, men inte så fint som t.ex Lubu heels från samma märke. Den är grym! En klar favorit! Ruby pumps känns förhållandevis tråkig i jämförelse med de tuffare storesyrran. Men visst glittrar det fint. Det behövs dock antingen massor av lager för att den inte ska vara transparent, eller ett rött, täckande lack under. Det är ett jobbigt lack att ta bort, som så många andra glitterlack, men har man massor av lager kan man dra av det i ett stycke efter en dag eller två. Då blir den som en plastfilm. Jag rekomenderar inte det! Dessutom ska man vara utrustad med massor av tålamod för lacket torkar låååååååååångsammt. Även med snabbtorkande överlack är det timmar som går åt. Inte kul alls...
Så här såg mina naglar ut en solig majdag.

Bilderna är tagna i dagsljus fast lite olika ljus, full sol eller full skugga.

Kangarooby är ett krämigt, mörkrött lack med kall bas. Jag har haft olika känslor för det här lacket vid olika tillfällen. Första gången jag använde det var det en mellanfärg i min mening. Ganska trist och platt och vanligt. Sen skulle jag prova det igen i mitt överlackstest och plötsligt föll bitarna på plats! Jag tyckte det var jättesnyggt! När jag använder det ser jag för mig hur väl det skulle passa på en sekreterare i pennkjol och svarta 50-talsbågar på glasögonen och perfekta, mandelformade naglar som hon filar på när hon svarar i telefon. Om jag byter tillbaka till att jobba som receptionist eller på kontor igen så ska jag absolut använda det här!
Problemet för mig är att jag hellre vill vara den dramatiska skönheten med rödlackade naglar och kubansk cigarr i en bar på en skum bakgata. En riktig femme fatale. Men det kan nog kanske går med det är lacket det med. Vad tycker ni?

Lacket är ganska tjockt för att vara OPI och jag har dessutom en rätt kass pensel, även för att vara Pro-Wide-pensel. Men det är ett bra lack för det täcker med två appliceringar, torkar medelfort och sköter sig bra. Det ni ser på bilderna är andra dagen med samma lack. Inget slitage men lite mattare än kvällen innan.