Sminkan och Emma

Yodle Me on My Cell är så klart lacket på Y och vi rushar på så vi får slut på alfabetet idag och startar med något annat imorgon. Återigen har vi en svacka med tråkiga lack. Jag gillade inte W eller X och jag gillar inte Y heller. Tack och lov så är det en mini från mitt miniset av OPI Swiss. Det var 2010-års höstkollektion och jag vet helt ärligt inte varför jag köpte minisetet. Den innehåller inget intressant. Det var Yodle, Lucerntainly Look Marvellous som jag har fullstor, Color so Hot it Berns som är ett vanligt rött krämlack och en Rapi-Dry som jag aldrig använder.

Yodle är ganska skirt. Fyra lager här. Det är ändå VNL som ni ser. Det är inte så unikt heller. En ganska trist blå med tealton. Lite dämpat och dammigt trots skimret. Nej, den har absolut ingenting som får min puls att öka. Vad tycker ni? Är den något ni har eller skulle vilja ha? 

Jag avslutar det här inlägget med något jag gillar. Siv och Signe. De kramas.

Ni minns den där räddningsaktionen jag gjorde i bildarkivet. Ja, här kommer ytterligare några räddade bilder. Det känns som man har små brädbitar av innehåll som guppar på ytan av havet efter ett stort skepssbrott. Jag har sagt det förut men det är lika sant nu...  Hur som helst, det här är från i vintras. Man kan se min adventsljusstake i bakgrunden. Lacket är ett i.myss med den roliga flaskan, ni vet, lack i korken som man trycker ut som man trycker ut ketchup ur en plastflaska. Det här är två lager lack, aningens VNL men helt okej tycker jag. Vacker aquaton på det, inte blått men heller inte grönt. Fina glitterpartiklar också. Jag gillar lacket och om du också gör det finns det att köpa på eBay. Märket är koreanskt, tror jag, och de har en del fina nyanser. 

God morgon alla härliga läsare. Här är det en regnig start på lördagen, vilket syns på mina bilder, men lacket är fint i alla väder så här kommer pinfärska bilder på Essies Turquoise&Caicos. 

Jag har visat den här på bloggen förut men det är en skönhet jag gärna återkommer till. De bilderna är tagna i sol dessutom så man får lite variation trots reprisen. Jag märker också att jag med åren målar tunnare och tunnare lager. Då behövde jag tre lager för önskad täckning, nu behövde jag fyra på de flesta naglarna. Observera att man både nu och då kan ana en viss VNL, det är ett semi-jellyliknande lack. Trots de fyra lagren är torktiden helt okej med ett lager Seche Vite som överlack. 

Färgen är en lite "squishy" aquagrön eller aquablå om ni hellre vill det. Mjuk och fin och liksom mumsig. Älskar kombinationen av färgen och finishen som får mig att beundra naglarna hela tiden trots att det "bara" är ett vanligt krämlack. Det är enkelt att måla med Essies pensel men den är smal och gör man tunna lager, som jag, så vill lacket gärna se strimmigt eller flammigt ut de första lagren. När man väl fått det jämnt är det dock så vackert på att man glömmer eventuella besvär. Jag upplever faktiskt inte att det är jobbigt, jag har inga problem med att måla tre eller ens fyra lager om bara lacket torkar och sköter sig för övrigt. Jag hatar laack som bubblar eller blir sega och vägrar torka ens med Seche Vite. Det här är inte så. Det kräver lite fler lager men det är ändå inte speciellt krävande och det man får är naglar i den ljuvaste pastell man kan föreställa sig!

 

Nu till något helt oholografiskt. Det här är Color Club Metamorphosis från deras sommarkollektion med glassflecklack som jag hela tiden glömmer namnet på. Take Wing? Fly with Me? Något i den stilen. Jag köpte alla fall fyra av färgerna, den i gult, den i orange, den gröna och den här. I flaskan var den här minst lockande men jag måste säga att väl på naglarna gör den sig väldigt bra. Oerhört fint skimmer i flecksen och den svaga, svaga duokkromen går faktiskt att skönja i vissa vinklar (teal till lila och smaragd). 

Tre tunna lager ger god täckning och torktiden är som vanligt med glassflecks lite längre än man önskar men inte längre än man står ut med, om ni förstår hur jag menar. Den fångar ljuset alldeles utomordentligt vackert och jag vill sträcka fram händerna och vinkla naglarna mot ljuset på olika sätt för att se det förändras. Det känns verkligen som att mina naglar ser bra ut. Det passar mig, helt enkelt.

Jag fotade i lite olika ljus och vinklar men det blev inte så dramatisk skillnad på bilderna. Visst är lacket attraktivt! Jag är riktigt positivt överraskad. Jag trodde ju det skulle vara fint, annars hade jag inte köpt det, men det här var mer än fint. Tjusigt!

Är du en av dem som skaffat lack ur den här kollektionen och vilka favoriter har du i så fall? Jag är helt kär i den här och den i orange, Sparkle and Soar. Båda de är riktiga höjdarlack!

Och dagens kattbild ska vi också ha. Sivan i klematisen. 

Låt oss kasta ett öga på ett lack jag visat minst två gånger tidigare och då haft två olika åsikter om. Atlantis från China Glaze. Första gången jag använde det tyckte jag det var rätt trist, andra gången att det var fantastiskt och nu, tredje gången, är jag tillbaka på "meh". Inte alls så enastående men okej att ha någon gång som omväxling.

Jag bar det för kanske två veckor sedan, bilderna har legat först i kameran och sen på datorn utan att redigeras. Det är lite dumt för nu minns jag inte om det var två eller tre lager av lacket. Formulan är typisk för den här typen av glitterlack och torktiden överraskande snabb. Basfärgen är, som ni ser, en tealblå och i den är det massor av prismatiskt glitter. Ytan blir grov och jag vet att jag hade minst tre lager överlack och jag vet också att det inte ens då var vad jag kallar slätt. Det är mitt problem med glitter, att ytan är så svår att få slät.

För att visa lacket i dess fulla prakt så blev det en film också. Varsågoda.

Låt oss återigen ta oss ner i arkivets djup och se på ett lack jag använt en gång för länge sedan. Det är en del av min vinst från More Nail Polish frankenlackstävling. Man vann tre lack från Picture Polish och det här är väl det jag inte visat redan. Jade heter det och det är ett turkosfärgat lack snarare än jadegrönt. En fin vårfärg är det ju så ni kan ju njuta av det på bilderna. 

Återigen ett arkivlack som inte andas vår men är galet snyggt. Catrice After Eight fick jag i present av en kollega som varit i Tyskland och jag använde det någon gång runt påsk om jag minns rätt. Det är helt fantastiskt! Enkelt att måla med och täcker med två lager. Dessutom en väldigt snygg färg.

Sally Hansen Nail Prisms White Turquoise är perfekt om man vill göra sin svarta eller marinblå manikyr lite spännande på andra dagen. Det blir ett kraftigt turkos skimmer som kan hålla intresset vid liv en extra dag om man vill. Det är inget måste bland Prism-lacken men man kan få den för typ 2 dollar om man vill.

Mer nagellack kommer här. The Great Green Whatsit är från Misas kollektion Surreal Escape eller vad den nu hette. Jag köpte de tre duokroma och jag gillar inget av dem. Det här är knappt märkbart duokromt, det är segt och trist att måla med och kräver tusen lager och torkar inte på ett sekel. Typ. Ja, jag överdriver, det är "bara" fyra lager och hur lång torktiden är vet jag inte för det hade inte härdat på en timme och sen skrynklades det ihop till ett dragspel på tummen och jag tog bort det i vredesmod. 

Ett flödigt lager med ganska tjock formula ser ni på dessa bilder. Ett flödigt lager av KIKO 343. En underbar, underbar jelly i en underbar färg. Blå med gröna undertoner. Oerhört vacker. Det spelar liksom ingen roll att regnet öser ner eller att himlen är grå när man har sådana här nagellack. De är humörshöjande helt enkelt. Titta på glossigheten! 

Jag har ju några olika kategorier med lack. Jag har oprovade lack, lack som fotats men inte burits, lack som burits men inte fotats och så lack som fotats och burits en eller flera gånger. Jag håller isär de här olika kategorierna och de är av naturliga skäl lite olika till omfånget. Den minsta kategorin just nu är burna men inte fotade. Det är nog bara kanske 20 lack i den. Det beror på att jag brände av en hel hög av dem i höstas. Då swatchade jag dem bara och samlade ihop ett helt gäng inlägg som jag inte tyckte det var någon brådska med att visa på bloggen. Idag är det inte mycket nytt som hänt på nagellacksfronten. Jag har fortfarande  OPI DS Glamour på naglarna och den stannar tills den chippar eller tills jag tröttnar, vilket som nu inträffar först. Läge alltså att plocka fram ett av dessa inlägg.

Med Zoya Minka som underkläder blev det äntligen fungerande bilder på Edgy Turquoise. Jag har alltså burit det förr men alltid haft VNL och varit irriterad. Här är det ett lager Zoya Minka som underkläder och två lager Edgy Turquoise över. Lacket påminner mycket om SH HD Pixel Pretty men betydligt grönare. Samma lite sidenlika skimmer, samma problem med skirhet om man inte har undisar till dem. Men visst är det vackert! Jag är lite förälskad faktiskt, nyförälskad liksom, för det är en så utsökt nyans av sjöjungfruskimrande aqua.

Med underkläderna minskas antalet lager och då slipper man problem med torktiden. Det är ju bra för då vill man ju använda det oftare. Det är värt att få komma fram och luftas då och då, eller vad säger ni? Lacket är gammalt. Jag minns faktiskt inte när jag köpte det men jag gissar på att jag köpte det 2008. Jag har kanske fem eller sex liknande färger, ett litet gäng av teal-turkos-aqua-blått, alla från Sally Hansens Hard as Nails Xtreme Wear serie. Jag tror jag köpte dem i en whole sale från eBay men jag vet inte längre. De är alla fall fina även om många är i skiraste laget för kinkiga mig.

Här kommer lack nummer tre från min leverans från Nerd Lacquer. Cyance Friction. Så jäkla coolt! Jag älskar det! Bäst hittills och då har jag faktiskt gillat alla lack jag provat så här långt.

Två lager av lacket räcker, det är enkelt att måla med det och det torkar snabbt. Fem minuter senare kan jag klappa katter utan att oroa mig för att det ska fastna ludd i lacket. Verkligen helt underbart!

Som ni ser är färgen cyanblå, eller egentligen är den cyangrön för den är mer grön än blå i vissa ljus. Speciellt i solen blir det en lysande, nästan neonaktig grön med blå undeton. Fantastisk färg! Förutom denna ljuvliga basfärg så är det skimmer i rosa och aningens grövre skimmer i koppar eller guld, svårt att avgöra, och så små glitter i koppar och större glitter i turkosblått och i koppar. Det är helt underbara kombinationer av färger och lacket är omväxlande och komplext och... fantastiskt!

Det här måste ses på riktigt. Köp det och njut av det! Perfekt sommarlack, lekfullt och piggt men ändå spännande och med många överraskningar.

Spännande, lekfull, pigg och med många överraskningar är även Signe. Hon och Siri fortsätter leka tillsammans så ni får en bild till på dem. Det är roligt att attackera varandra från under fåtöljen. Signe är expert på det redan.

När man tröttnat på att vara under fåtöljen kan man alltid vara i fåtöljen och attackera från ovan istället.

Först ut av Nerd Lacquer-lacken blir Event Horizon. Jag kände för den. Den påminner om China Glaze Atlantis men mörkare och mer dämpad i tonen. Och med mindre prismatiskt glitter. Det är dock havsblå, mörkblå och gröna toner som dominerar förutom det som i skugga ser ut som silverglitter men i solen avslöjar sig vara prismatiskt. Det mesta av glittret är jämnt i storleken, medelgrovt och runt men det finns också enstaka större hexglitter. Lacket är vackert både i sol och skugga. Det har djup och är intressant att titta på. Jag gillar det!

Lacket täcker utan problem med två lager. Det är något rinnigt så man får stryka av penseln ordentligt men det är lätthanterligt om man ser till att inte ha för mycket lack på penseln. Jag behövde inte göra någon clean up utan det var lättstyrt och penseln fungerar bra. Glittrets storlek är inte speciellt grov så ett lager Seche Vite räcker utan problem för en slät yta och lacket torkar på fem minuter efter det. Om alla Nerd Lacquer-lacken är av samma kvalitet så är jag  beredd att köpa varenda flaska! Det är verkligen häpnadsväckande bra!

Och så en bild på familjens nytillskott, Signe. 12 veckor gammal och helt bedårande.

Här är ett av de tre lack jag vann i en utlottning hos More Nail Polish. Det är ett lack jag suktat efter sedan Sofia visade det på sin blogg under Picture Polish Blog Fest. Jag fick ju världens bästa ljusblå krämlack då, och var övertygad om att alla PP-lacken skulle vara lika fantastiska att måla med. Ha! Fel av mig. Första gången jag fick bli varse att inte alla lacken var lika bra var när Cactus skänkte mig sin Abyss. Hopplöst. Tiffany är bättre än Abyss men inte bra. Det är tjockt som satan. Det ska i Seche Restore i den här så det skvimpar om det. Jag hatar tjocka, tröga krämlack. Annars är det ett helt okej lack men eftersom det är så tjockt så vill torktiden bli trist och lång trots Seche Vite. Bu! Jag sabbar till och med några naglar en timme efter att jag lackat dem. Det är tre lager. Jag försökte göra dem så tunna som möjligt men det sista fick bli mer flödigt för att göra ytan jämn. Färgen är dock himla fin, eller hur!

Siri tyckte inte lacket förtjänade någon kommentar alls från henne. Hon vill bara kommentera Chanel och Deborah Lippmann från och med nu säger hon. Det blir svårt att få till för vi lägger för mycket pengar på lyxig kattmat för att faktiskt ha råd med de märkena så vi får se om hon omvärderar sitt beslut eller om Sheba har förlorat en storkund.

Efter en ganska glittrig period är det dags för något annat. Något rent och skarpt och snyggt som krispiga nymanglade sänglinnen eller en frostnupen höstmorgon! Jag älskar, älskar, älskar det här lacket!