Helt OT på begäran
Lina, eller Karusell om ni så vill, är ju kattgalen precis som jag. För ett tag sedan berättade jag för henne om att jag fått en ny katt i familjen, 8 år gamla Sabina, en katt som inte hade något riktigt hem. Lina frågade om jag inte kunde skriva om henne, lite OT, i bloggen. Jo, det kan jag väl.
Förra året skrev jag också helt OT om katter vid ett tillfälle, och det kanske kan vara på sin plats igen. Nu är nämligen katthemmen fulla igen med de katter vi människor tagit oss an men sedan dumpat. I år är det tydligen det värsta året någonsin på många ställen. Katthemmen är överlupna med oönskade, bortkastade katter, katter som behöver ett riktigt hem. Jag tycker det är lika vidrigt varje gång en människa tar sig an ett djur och sedan bara lämnar det. Ingen katt kan klara sig på egen hand, inte i längden. Vi har flera katter i vår familj som är hittekatter. Min ena kisse var bara cirka ett halvår när hon, en kall novemberdag, bestämde sig för att bo på mina föräldrars altan. Hemlös och ynklig hade hon inte överlevt vintern om hon inte blivit omhändertagen av oss. Idag är det en superdiva på 14 år som äger världen och mattes hjärta! Äldsta kissen i familjen är över 20. Hon har också haft några riktigt hårda år som förvildad och kvarglömd när familjen som hade henne först flyttat. Hon har bott hos oss i 13 år och är den tillgivnaste och underbaraste katt man kan tänka sig.
Det finns ingen ursäkt till att lämna sin katt. Kan du inte behålla den, se till att den får ett annat hem. Att bara överge är djurplågeri. Och du som vill ha katt, åk ut till ditt lokala katthem och adoptera en av alla de tusentals katter som haft oturen att drabbas av samvetslösa människor som övergett dem. Det blir underbara husdjur och de ger verkligen så oerhört mycket tillbaka om de bara får en chans.
Om du själv inte kan ha fler katter eller kanske inte kan ha katt alls, då kan du ändå göra en god gärning och hjälpa till med en liten donation. Jag har en stående överföring från mitt konto på ett par hundra i månaden till min lokala djurskyddsförening för att stödja deras katthem. De var förresten helt överbelastade redan tidigt i somras med över 80 nyomhändertagna katter. Hur de har det nu vill jag inte ens tänka på.
Katter är inga leksaker för barn, eller för vuxna heller för den delen. Katter är levande, kännande varelser som förtjänar så mycket bättre än att "bli över" när människorna tröttnar på den.
Åter till Sabina, den nya tjejen i gänget. Nu har hon varit "min" i lite mer än två veckor. Det har gått relativt bra trots lite småfräs mellan damerna. Sabina är en temperamentsfull kissekatt, lekfull och tillgiven och hungrig. Mat är det viktigaste av allt för henne, tror jag. Veterinären säger att hon ska gå upp lite till i vikt för att bli vid gott hull, hon är lite i tunnaste laget än så länge, men vi kan lugnt säga att hon jobbar på det. Philadelphiaost är hennes passion. Första gången jag öppnade en ask blev hon som tokig.Klättrade upp på bordet och snodde min macka, faktiskt. Jag tvivlar på att hon någonsin smakat det förr så det måste helt klart vara lukten.
Bra bilder på henne finns inte än. Hon har inte förstått att man ska posera fint för kameran utan är mer inne på att leka eller kela, vilket ger rätt udda bilder. Idag har hon dessutom ett grönt öra efter att ha gått till veterinär och blivit ID-märkt.
Ja, det kan ni ju tänka på om ni ser en herrelös katt, kolla örat! På mina svarta katter syns märkningen himla dåligt, den är nämligen svart den med, men om man kikar noga kan man uttyda några bokstäver och siffror. Sabinas kommer synas mycket tydligare. Och ni som har katt, märk dem! Visst kan man chippa också, men jag tror att det är bättre med öronmärkning. Tydligare för den som hittar katten om den springer bort eller blir skadad.
Förra året skrev jag också helt OT om katter vid ett tillfälle, och det kanske kan vara på sin plats igen. Nu är nämligen katthemmen fulla igen med de katter vi människor tagit oss an men sedan dumpat. I år är det tydligen det värsta året någonsin på många ställen. Katthemmen är överlupna med oönskade, bortkastade katter, katter som behöver ett riktigt hem. Jag tycker det är lika vidrigt varje gång en människa tar sig an ett djur och sedan bara lämnar det. Ingen katt kan klara sig på egen hand, inte i längden. Vi har flera katter i vår familj som är hittekatter. Min ena kisse var bara cirka ett halvår när hon, en kall novemberdag, bestämde sig för att bo på mina föräldrars altan. Hemlös och ynklig hade hon inte överlevt vintern om hon inte blivit omhändertagen av oss. Idag är det en superdiva på 14 år som äger världen och mattes hjärta! Äldsta kissen i familjen är över 20. Hon har också haft några riktigt hårda år som förvildad och kvarglömd när familjen som hade henne först flyttat. Hon har bott hos oss i 13 år och är den tillgivnaste och underbaraste katt man kan tänka sig.
Det finns ingen ursäkt till att lämna sin katt. Kan du inte behålla den, se till att den får ett annat hem. Att bara överge är djurplågeri. Och du som vill ha katt, åk ut till ditt lokala katthem och adoptera en av alla de tusentals katter som haft oturen att drabbas av samvetslösa människor som övergett dem. Det blir underbara husdjur och de ger verkligen så oerhört mycket tillbaka om de bara får en chans.
Om du själv inte kan ha fler katter eller kanske inte kan ha katt alls, då kan du ändå göra en god gärning och hjälpa till med en liten donation. Jag har en stående överföring från mitt konto på ett par hundra i månaden till min lokala djurskyddsförening för att stödja deras katthem. De var förresten helt överbelastade redan tidigt i somras med över 80 nyomhändertagna katter. Hur de har det nu vill jag inte ens tänka på.
Katter är inga leksaker för barn, eller för vuxna heller för den delen. Katter är levande, kännande varelser som förtjänar så mycket bättre än att "bli över" när människorna tröttnar på den.
Åter till Sabina, den nya tjejen i gänget. Nu har hon varit "min" i lite mer än två veckor. Det har gått relativt bra trots lite småfräs mellan damerna. Sabina är en temperamentsfull kissekatt, lekfull och tillgiven och hungrig. Mat är det viktigaste av allt för henne, tror jag. Veterinären säger att hon ska gå upp lite till i vikt för att bli vid gott hull, hon är lite i tunnaste laget än så länge, men vi kan lugnt säga att hon jobbar på det. Philadelphiaost är hennes passion. Första gången jag öppnade en ask blev hon som tokig.Klättrade upp på bordet och snodde min macka, faktiskt. Jag tvivlar på att hon någonsin smakat det förr så det måste helt klart vara lukten.
Bra bilder på henne finns inte än. Hon har inte förstått att man ska posera fint för kameran utan är mer inne på att leka eller kela, vilket ger rätt udda bilder. Idag har hon dessutom ett grönt öra efter att ha gått till veterinär och blivit ID-märkt.
Ja, det kan ni ju tänka på om ni ser en herrelös katt, kolla örat! På mina svarta katter syns märkningen himla dåligt, den är nämligen svart den med, men om man kikar noga kan man uttyda några bokstäver och siffror. Sabinas kommer synas mycket tydligare. Och ni som har katt, märk dem! Visst kan man chippa också, men jag tror att det är bättre med öronmärkning. Tydligare för den som hittar katten om den springer bort eller blir skadad.
