Sminkan och Emma

Någon sorts galenskap hade nog drabbat Essie när hon gjorde det här lacket. Kanske hade hon druckit en mojito för mycket, det kan jag inte uttala mig om, men något gick alla fall snett. Färgen är underbar, som ni ser, men var är den fantatiska Essie-formulan? Jag litar ju på att ett krämlack från Essie ska ha tunn, fin formula och vara lätthanterligt på penseln. Det här är så tjockt att den gått steget vidare från krämig och hamnat i såsfacket. Eller gelé. Den självutjämnar inte ens utan ligger som man lagt den och man får breda ut den över nageln som en klump rumsvarmt margarin. 

Färgen är, som sagt, fin. Jag tror jag kan lösa formulaproblemet med att slå ut lite av lacket och fylla på med Seche Restore. Den här manikyren sket sig dock, vilket jag var ganska ledsen över, för det ni ser är ett till två lager av lacket och det är så tjockt att det inte torkar och jag kunde skrapa av det som en seg massa från naglarna efter en halvtimme. Man kunde inte ens göra tunnare lager än jag gjorde för det jämnade, som sagt, inte ut sig utan låg i vallar och bara... bluäk. Hatar tjocka lack. Hatar med en intensitet av tusen solar. Tjocka lack kanske täcker med ett lager men om det lagret motsvarar fyra tunna lager, som det här nog gör, så torkar det ju så förbannat segt. 

Jag matchar mot mina bladlöss. I vredesmod.