Sminkan och Emma

Jag har en glitterperiod just nu. Jag tror det beror på att jag de senaste gångerna jag haft glitter inte alls upplevt det som så enormt svårt att ta bort. Visst, det kanske tar någon minut längre än med ett krämlack men det är absolut inte så påfrestande att jag drar mig för glitter längre. Jag har funderat mycket på vad som är orsaken till detta fenomen. Produkter? Teknik? Tur med lacken? Jag vet inte, men det jag använder är Seche Rebuild eller OPI NNS som bas, ett lack med färg under glittret (det förenklar borttagningen för jag behöver inte så många lager glitter då) och så glitter + Seche Vite. Borttagningen sker med bomullsrondeller och antingen Ciens remover från Lidl eller Depends i blå flaskan. Jag trycker en indränkt tuss mot samtliga naglar en kort stund, sen börjar jag med en nagel, pressar tussen mot den några sekunder och gnuggar sedan av lacket. När jag går vidare med nästa nagel har removern redan löst upp ytan lite. Det går rätt snabbt att ta bort glittret och jag blir inte avskräckt inför nästa omgång. Förr brukade jag ta ett vanligt, billigt överlack eller nagellack, måla ett tjockt lager, vänta ett par minuter och sen dra av så mycket som möjligt med en pappersnäsduk innan jag tog removern. Det funkar rätt bra det med.

Det här glittret är NYX Carnival. Ett glitter man blir glad av. Massa olika färger och väldigt mycket glitter vilket gör att jag inte störs av oregelbundenheten. Det ser ju prickigt ut på håll, så klart, men det är alla fall prickigt på hela nageln och inte strödda, anarkistiska rebellprickar som stör min känsla för ordning. Hm, det känns som min syn på glitter och min personlighet i övrigt går lite stick i stäv med varandra här, jag som alltid identifierat mig med rebellerna. Eller kanske inte. Jag ville alltid vara Darth Vader som liten när vi lekte Star Wars så kanske jag har gått över till den mörka sidan, alla fall delvis. Hoppas det inte sprider sig till andra områden i livet. Jag vill verkligen inte sluta som någon fascistoid och rigid människa utan utrymme för det hälsosamma ifågandesättandet och upproret. Nå, jag skyller min glitterfascism på att jag vill ha symmetri i mitt liv på ett estetiskt plan. Och, jag utvecklas faktiskt och lär mig uppskatta även de spridda rebellglittren mer och mer. Snart så är jag nog med tillbaka i ljuset igen. 

Två lager av Carnival över svart. Det är definitivt snyggare i detaljstudie än på håll men jag gillade det nog rätt bra om jag minns rätt. Hade väl händerna just under näsan mestadelen av tiden misstänker jag. Är ni snälla så kommer ni få se mer glitter idag för jag har precis målat om naglarna med ett glitterlack. :D