Butter London Branwen's Feather köpte jag enbart för namnet. Keltisk mytologi, ni vet. ;D
Det är ett lack i mörkt, mörkt lila med skimmer. I mulet dagsljus idag på balkongen ser det nästan svart ut som ni ser. Det är lite trist. Annars är det ett bra lack. Det här är två lager och det har en bra formula och torktid. Inga problem alls. Det är lite tråkigt, med tanke på att Butter London är rätt dyra, att lacket inte är mer unikt men vad sjutton, det har ju ett episkt namn!
Branwen var Llyr, havsgudens, dotter och hon var gift med Irlands kung. Hennes bror blev så arg att hon giftes bort utan hans samtycke att han skadade kungens häst och detta ledde till osämja som löstes med att kungen fick en magisk kittel som kunde återuppväcka de döda av gudarna. Han låtsades nöjd med det men när Branwen fött en son som kunde ärva tronen så började kungen behandla henne illa. Branwen, som vägrade vara ett offer, skickade en stare med bud till sin bror som var i Wales. Han tar med sin här och kommer för att befria Branwen. När kungen får höra att hären närmar sig över havet så gömmer han sig och Brawen på andra sidan en flod och bränner alla broar, men Branwens bror är ju också av gudomlig börd. Han är en jätte och han lägger sig över floden som en bro för sin här att marchera över. Kungen tvingas förhandla om fred och lovar skänka sitt rike till sonen och abdikera men tyvärr går planen om intet, arvingen förolyckas och krig utbryter mellan walesare och irländare. Kriget slutar med total förödelse, alla irländare utom fem gravida kvinnor dödas och alla walesare ur hären utom sju man och Branwen själv dödas. Även hennes bror stupar. Branwen är förtvivlad och när hon når Wales igen faller hon död ner på stranden eftersom hennes sorg är för stor för henne att bära.
Här är en bild som jag tagit med blixt men utomhus i dagsljus, alltså som komplement, så man kan se färgen lite mer. Det är en väldigt vacker lila färg när den väl kommer fram men den kräver alltså mycket mer ljus än vad man kan få ut av en decemberdag i Stockholm.
Ja du, det var ju en munter liten historia. Alltid fascinerande att höra dina berättelser om keltisk mytologi, den var klart bättre än lacket i det här fallet!