Sminkan och Emma

Ni som har scrollat till morgonens första inlägg har sett min manikyr från igår eftermiddag. Den jag inte gillade och sedan sabbade då den inte hunnit torka. Jag ägnade sedan kvällen åt att se på film med nakna naglar innan jag slutligen bestämde mig för att prova ett av mina bortglömda OPI minilack från förra årets julkollektion. Jag har för mig att jag i veckan svängt förbi någon nagelblogg som visade något av de lacken och det måste ha skakat igång mitt minne av den här lilla asken med fyra oprovade lack. Shim-merry Chic valdes ut, fråga mig inte varför när jag hade min manikyr med Golden Spurs i färskt minne.


På bild känns den inte alls så hemsk som på naglarna. Igår innan jag gick och lade mig var jag övertygad om att färgen mest liknade valpbajs med osmälta bitar av morot i. Jag får tydliga flashbacks till min labradorvalp 1986... Faktum är att när jag tittar ner på naglarna när jag skriver detta så är det fortfarande det jag ser. Jag älskade verkligen min hund, tro inget annat, men jag vill inte komma ihåg henne på det här sättet. Det här måste vara ett av mina fem fulaste lack...

Kameran lyckas alla fall plocka fram lite mer ur lacket och jag tycker mig se både brons, olivgrönt och guldbrunt och flakesen i det verkar ha fler nyanser än den lite dämpade orange jag uppfattar med blotta ögat. Skulle jag se mina bilder på någon annans blogg skulle jag nog köpa lacket  med en tanke att det är unikt (ja, det är det) och har en grön ton (nej, den ser jag inte IRL) och att det kanske skulle vara snyggt på mig (NEJ!!!) så jag hoppas verkligen ni inte skyller på mig om ni trillar dit.

Det här är tre lager av segt lack som torkar långsamt. Inte ens formulan kan man se som något plus alltså. Jag säger bara det, den här miniflaskan på 3,75 ml kommer nog inte ta slut i brådrasket.