Sminkan och Emma

Jag fick tipset om Arra av "min" bibliotekarie och hade inga riktiga förväntningar på den när jag läste den. Redan efter första sidorna var jag dock helt fast. Det poetiska språket, berättelsen sagolika rytm och känsla av att faktiskt vara en legend från för länge sedan återberättad muntligt i generationer trollband mig fullständigt. Jag ringde Emma och tjatade om att hon måste läsa den. Tack och lov var hon lättövertalad och därför är den nu del i boktemat. Emma har ju skrivit om Arra i själva bokinlägget så jag ska inte göra samma sak. Däremot ska jag säga att vi som vanligt ville tolka samma sak. I boken väver Arra en vävnad som visar hennes skog. Det är i skogen hon lär sig de olika elementens språk. Bäcken ger henne vattnets porlande sång, skogen och marken ger henne jordens och växterna kraftulla men lugna melodi. Jag gjorde ett första försök på tolknig för några veckor sedan, faktiskt, med just bäcken och skogen i tankarna. Den blev inte som jag önskade och när jag sedan pratade med Emma och hon också ville göra skogsvävnaden tänkte jag om. Istället för den beslöt jag tolka den eldsvåda som Arra förorsakar och i vilken hennes familj omkommer. Det lustiga är att nu kommer inte Emma tolka vävnaden med skogen alla fall, men så kan det ju bli ibland.

Arra sitter ju och flätar korgar vid eldstaden i det fattiga och grymma hem hon växer upp i. Där lyssnar hon till eldens sång. Det är en tröstande och värmande sång ända till dess Arra utsätts för en ytterligare grymhet och blir så upprörd att hon släpper lös den eld som inte är varm och trygg utan rasande och girigt griper efter allt den kan förgöra. Huset övertänds och Arra förlorar sina föräldrar i lågorna. Detta lössläppande av eldens kraft är dock inte Arras medvetna val. Hon är ett barn, inte ens sju år gammal, och lika chockad som sin storasyster som lyckats rädda sig ur lågorna. Resultatet av elden blir att Arra och hennes syster får flytta till staden och bo hos sin äldre syster. Det är ett fortsatt liv i träldom för Arra men det ska jag definitivt inte breda ut mig mer om. Jag skulle ju inte ens skriva så här mycket om boken... Nå, det var bakgrunden till varför jag valde att göra den här tolkningen på boktemat.

Grunden är Face Dignity. Därefter Heritage Rouge från MAC på ögonlocket. Svart kajalpenna blandades med den i ögats ytterkant och målades även innanför fransarna. Omlott med Heritage Rouge upp mot brynbenet lades sedan Sunrise och vegas från TMM. Därefter Sunflower i gult under brynet. Fälten är oregelbundna och utan alltför mjuka övergångar för att ge ett flammande intryck. De drogs också ut mot tinningen och hårfästet för att förlänga själva lågan. Slutligen duttade jag med fingertoppen ut små punkter av Copper Foil från MAD Minerals och Fantastic i guld från Makeupcosmetics. Upp mot pannan är det Copper Foil längs hårfästet och Fantastic mellan hårfäste och bryn. Samma oregelbundenhet här för att försöka ge intryck av en fladdrande låga. vet inte hur jag lyckades med det.

Slutligen en aningens darrig linje med kajalpennan från yttre ögonvrån ut mot tinningen. Den blev långt ifrån så definierad och skarp som den borde men jag struntade i att mecka runt med det. Slött, javisst. Ovanpå den linjen duttade jag rött glitter från Grimas och guldglitter från H&M för att ge lite gnister åt det hela. Ögonbrynen fylldes i med Wet'n'Wilds brynskuggor och jag målade ögonfransarna svarta med en volymmascara från Yves Rocher som mest ger klumpar. Ja, som ni ser är det samma fingeraplicering av guld och koppar längs näsan och under ögat samt att jag suddat ut kajalen lite under ögat för en rökig, kolig effekt. Sen var jag klar. Jag är nöjd med min tolkning med undantag av den skakiga svarta linjen, men den ser faktiskt värre ut på bild än IRL, om det är någon tröst. ;D