Sminkan och Emma

Septimus Heap-böckerna skrivna av Angie Sage är helt fantastiska barnböcker. Barnböcker, märk väl, inte ungdomsböcker eller böcker för "unga vuxna" som vi brukar skriva om i våra bokteman. Vi har i och för sig haft med barnböcker förr så det är inte främmande för oss men vi brukar hålla oss till böcker för lite äldre barn. ;D

Jag hittade Septimus Heap av en slump. Det var ryggarna som lockade mig i en av bibliotekets bokhyllor. Jag tänkte att jag skulle prova en, mer som kul grej, och blev som vanligt besatt. Har läst alla delarna som kommit ut på svenska, den senaste, Sirenen, ser ni här ovan på en klickbar bild. Hur som helst så lockade jag Emma att läsa några av böckerna också och även om hon föredrar Harry Potter så har hon inte sagt att de här är dåliga. Jag tror att jag lurade henne lite med likheten i upplägget med just Harry Potter, men även om det finns likheter på ytan så är det väldigt olika typer av böcker.

Septimus Heap-böckerna handlar om att familjen Heap blir bestulna på sin son, Septimus, den sjunde sonen till en sjunde son. De luras tro att Septimus dött vid födseln. Istället får de ett okänt flickebarn som tröst. Den som iscensatt detta är den onde magikerna Dom Daniel, som i och för sig är död men ännu lever kvar som en mörk kraft och spöke. Dom Daniel vill få tag på den sjunde sonen till en sjunde son då dessa är mycket magiska och kan hjälpa honom återta kontrollen av Magikertornet och Borgen. I första boken handlar det mest om hur man reder ut den här härvan och upptäcker vem Septimus verkligen är, vem flickan verkligen är och inte minst upptäcker vem Dom Daniels lärling är, för han är definitivt inte den riktige Septimus som Dom Daniel trott.

Böckernas huvudkaraktärer är Septimus, så klart, hans "syster" prinsessan Jenna som är nyfiken och äventyrslysten och en god kamrat. Niko är hans bror som älskar havet och båtar och han har en flickvän, Snorri, som är spökskådare från norr och har med sin katt Ullr som blir en panter på natten. Septimus bästa vänner utanför familjen är Vargpojken och Beetle. Vargpojken känner han sedan de fruktansvärda åren i ungdomsarmén och Beetle har han lärt känna i Borgen. Förutom ungdomarna har vi viktiga karaktärer i Marcia Overstrand som är övermagiker och tar Septimus till lärling och den vita häxan Zelda Heap som är Septimus faster. Simon, Septimus äldsta bror, är viktig för handlingen då han i sin avundsjuka för att småsyskonen får så mycket uppmärksamhet och så hög status väljer att vända sig till Dom Daniel och bli hans lärling. Han vill ju inget annat än gå i lära hos övermagikern och när Marcia väljer Septimus så väljer Simon alltså den gamla övermagikern Dom Daniel. Det finns en övermagiker till, mellan Dom Daniel och Marcia. Den vänlige Alther Mella. Han är också kvar som spöke och hjälper till i många äventyr med sina goda råd.

Det jag gillar med böckerna är att karaktärerna känns begripliga mitt i denna fantasyvärld. De är tillåtna att utvecklas och det finns en tro på att man kan förändras till det bättre och en hoppfullhet att människan ändå innerst inne är god. Det är varma böcker, böcker som får mig att le och även om de kan vara spännande så är de inte otäcka. Det här är sagoböcker i fantasyform, som Bröderna Lejonhjärta eller Narnia fast modernare. Det är massor av magi, trollformler och äventyr. Septimus och hans vänner räddar Borgen i varje bok, kan man säga, men fokus ligger på kamratskap inte på action. Visst finns det mörker i böckerna. Jennas mamma, drottning Cerys, dödas t.ex när Jenna föds, och det är även då Alther Mella blir ett spöke. Människor kan kan vara onda, och de är det ofta av dumhet eller girighet eller avundsjuka, precis som i vår värld. Ondskan och dess konskevenser finns alltså, men hela tiden med en känsla av att man kan nå försoning genom att erkänna sina misstag och med sina gärningar visa sig värd förlåtelse. Det här är böcker att läsa med sina barn om man har några eller för sig själv med en stor kanna te och massor av kex. Mysböcker.

Här ser ni några av de vackra illustrationerna i böckerna. Varje kapitel har en teckning av personerna eller miljöerna som är väldigt vackert ritad. På bilderna ovan ser ni Septimus själv, Linda från Hamnens Häxsällskap och draken Brandsprutan.