Sagan om Belgarion av David Eddings
Nu har turen kommit till David Eddings Sagan om Belgarion i vårt boktema. Eddings är en av de författare jag har läst allra mest av tror jag och Sagan om Belgarion är verkligen det jag associerar till klassisk fantasy.
I Sagan om Belgarion ramlar vi rakt ner i en värd bland riddare och konungar och så som sig bör finns här självfallet också magiker, även om magiker i det närmaste är en förolämpning, då alla seriösa magiutövares titel är besvärjare. I den första delen, Stenens väktare möter vi pojken Garion en föräldralös pojke som har vuxit upp på en sendarisk bondgård tillsammans med sin släkting tant Pol. På gården finns också smeden Durnik och då och då gästas gården av sagoberättaren. Sagoberättaren är en mycket gammal man som ständigt smågnabbas med tant Pol, som kallar honom för Gammelvarg, när han inte berättar fantastiska historier. En dag berättar han skapelseberättelsen för folket på gården och Garion kommer på så sätt i kontakt med berättelsen om guden Aldurs magiska sten och hur den onde guden Torak stjälade den ifrån honom, men stoppades av Belgararth besvärjaren och dennes dotter Polgara som återtog stenen och lämnade den i säkert förvar hos Riva en legendarisk kung som också namgav ett rike. Belgararths andra dotter, hans älsklingsdotter äktade sedan Riva och blev på så sätt konungarnas moder. Sagoberättaren berättar även om hur Rivas kung kommer att tvingas möta Torak i ett slutgiltigt slag om stenen, ett slag som dock ännu inte har stått, då Torak ligger försänkt i magisk sömn i väntan på sin fiende, kungen av Riva och Aldurs sten. Men Garion som är en realistisk pojke vet förstås att detta endast är en sägen.
En dag kommer Gammelvarg till gården och berättar för Pol att någonting har blivit stulet. Det stulna är ett viktigt ting och tillsammans med Pol, Gammelvarg och smeden Durnik ger de sig iväg på jakt efter det som har blivit stulet. På deras väg får de hjälp av flera andra personer och denna resa är början på en fullständig kullkastning av Garions värld. Han finner att världen är långt mycket större än vad han trodde, att alla de sägner han trodde endast var sagor är betydligt verkligare än så och att magi verkligen inte är en myt, utan ytterst påtagligt hos de människor han älskar mest. I Stenens väktare påbörjas en resa, både en fysisk och en psykisk sådan som kommer att leda Garion och hans vänner en lång väg och tillsammans rusar de mot ödets fullbordan, vare sig Garion vill eller inte.
Sagan om Belgarion är en riktigt spännande serie i fem delar. Jag har läst hela serien och även den fristående fortsättningen Sagan om Mallorea ett antal gånger och jag kommer säkerligen att läsa den igen då jag tycker att detta är riktigt bra böcker. Gillar ni fantasy och har missat David Eddings tycker jag definitivt att ni bör spana in hans böcker, han har skrivit väldigt många böcker och för den som är fantasybiten är hans böcker otroligt läsvärda.
//Emma
Håller helt med om Eddings böcker. Riktigt bra fantasy:) Oj vad det var länge sen jag läste dem, måste läsa om dem:)