Sminkan och Emma

Ni vet hur det är när man utvecklar en kraftig besatthet över någonting va? Ja alltså över något materiellt, säg en sminkprodukt. Oftast går det över om man sover på saken några nätter, men ibland gör det inte det, besattheten snarare ökar med tiden, du kanske till och med drömmer om tinget ifråga, kanske inte bara en utan två gånger. Ja alltså drömmer i sovande tillstånd, antalet gånger du drömmer om tinget i vaket tillstånd är självklart oräkneliga. Du bara måste ha! Och om du inte kan få, ja då blir din längtan så klart bara ännu större.

 

Ovanstående känslor beskriver tämligen väl hur jag känner för MACs Mineralize Blush i färgen Pleasantry. Eftersom jag bor i en liten stad så var jag såklart tvungen att vänta i en evighet innan det blev aktuellt med lite shopping. Under den här tiden kunde jag dock läsa ingående beskrivningar av de små ljuvligheterna på Pret-ty. Jag insåg i den vevan att ja, Plesantry ville jag ha. Väl i MAC-disken på Åhlens i Göteborg, vad händer? Det förbaskade rouget är såklart slut. Maximal otur faktiskt, alla andra färger fanns kvar. Det slutade med att jag köpte Pink Swoon då denna verkar ligga närmast Plesantry färgmässigt. Kika på Plesantry kunde jag ju dock göra, och det ökade enbart min besatthet. Tanken på Pleasantry kunde inte släppa mig. Någon månad senare köpte jag även Gentle, ett Mineralizerouge i en betydligt mer dämpad rosa färg, självklart för att dämpa min längtan efter Pleasantry. För längtade det gjorde jag, jag hade nämligen i den här vevan haft min första sovande dröm om Pleasantrys perfekta rosa färg.

 

Gentle är för övrigt underbar, men nej, den perfekta Barbierosa färgen är det ju inte.Sen kom MACs fasta kollektion med Mineralize-rouge ut, och till min förfäran förvägrades Pleasantry en fast plats i sortimentet. Det ryktades om att färgerna skulle bytas ut efter 6 månader, men 6 månader senare var det fortfarande stiltje på Pleasantry-fronten. I brist på Pleasantry högg jag dock två andra färger, men nej jag var fortfarande inte nöjd. Grand duos kom ut och jag köpte Love Rock och Moon River och tänkte att ja Love Rock är nog nästan Pleasantry.

 

Men nej, även om Love Rock är vacker och nästan Plesantry så räckte det ju inte, jag vill ha Pleasantry helt och hållet! 3 Mineralizerouge, ett vanligt MAC-rouge och 2 Grand Duos och en hel hoper rouge från andra märken senare så drömmer jag fortfarande om Pleasantry. Jag kan såklart inte hålla mig från att fråga om eventuellt byte av färger i det fasta sortimentet varje gång jag står i en MAC-disk, och nu börjar MUorna riva sig i huvet, Pleasantry, hur sjutton ser den ut, och när kom den? Det ser alltså mörkt ut. Men sagan får ett lyckligt slut, då jag bestämmer mig för att vända mig till ebay. Jag har i det längsta undvikit det men då jag hittar en säljare som shippar till Sverige och som har 100 % positiva omdömen så slår jag till, två dagar före min födelsedag. Oron är gigantisk när jag ska öppna paketet, tänk om den inte har överlevt färden, och tänk om, ve och fasa, den inte ser rätt ut, tänk om det är en kopia. Har ni börjat kippa efter andan kan jag lunga er nu. Pleasantry överlevde färden och burken ser exakt likadan ut som mina tidigare inköp. Det flög visserligen inte magiska gnistor ur paketet och världen blir inte rosa när jag öppnar asken, men Pleasantry är precis så ljuvlig som jag har inbillat mig! Perfekt barbierosa i kombination med ett diskret guldskimmer som ger perfekt glow på huden, Plesantry är äntligen i hamn, och jag är så nöjd! Det känns lite som en saga som har fått ett lyckligt slut faktiskt. En minisaga i alla fall, min Plesantrysaga. De 400 kronorna jag fick betala är det verkligen värt, särskilt som det för mig bara inte är ett rouge, utan snarare en symbol för att vi inte ska nöja oss med det näst bästa utan kämpa för att uppnå det vi verkligen önskar oss. Även om jag är förbaskat nöjd med alla rouge jag har skaffat mig på vägen mot Plesantry.