Sminkan och Emma

Eftersom både Sminkan och jag är mer än lovligt förtjusta i vampyrer, så kan vi såklart inte hålla oss ifrån att dra in dem i ytterligare ett boktema. De böcker vi har valt att belysa och tolka denna vecka är därför Vampyrkrönikan av Anne Rice. Serien börjar med En vampyrs bekännelse, som även har kommit ut i Sverige under titeln Samtal med vampyren redan 1977. Serien fortsätter sedan med Nattens furste, De fördömdas drottning, De dödligas förförare och avslutas med Djävulens frestelser. Eller ja, avslutas, det finns en hel uppsjö av ytterligare böcker om Anne Rices vampyrer, men dessa faller under gruppen New Tales of the Vampire Chronichle och är mer fristående än själva vampyrkrönikan. Anne Rice har även skrivit ett gäng böcker som inte handlar om vampyrer, men de ska vi inte prata om nu, jag är trots allt i första hand en vampyrtjej, ja kanske lite en älvtjej också.

I en vampyrs bekännelse får vi möta Louis, den vackra, men plågade vampyren som föddes till mörkret år 1791. Louis har nu bestämt sig för att göra det förbjudna, nämligen träda fram i ljuset. Ja inte bokstavligen, för Rices vampyrer skyr solljuset, så som vampyrer bör. Men Louis har bestämt sig för att berätta sin historia, och på så sätt avslöja sig själv, vampyrerna vara i världen, samt ett antal andra vampyrer som har korsat hans väg. En vampyr bekännelse är spännande läsning, men jag tycker ändå att det är synd att denna bok har fått så mycket publicitet, för i mitt tycke så är det den sämsta boken i serien.

Vi förflyttar oss därför till andra boken, där den adlige Lestat de Lioncourt, bestämmer sig från att fly från sitt föräldrahem, med sin döende moders välsignelse, för att ta anställning som skådespelare vid en teater. Tillsammans med sin vän Nicolas de Lenfant hamnar Lestat i Paris, där han snart gör stor succé på scenen. Dock upplever Lestat att någon i publiken iakttar honom, kväll efter kväll. Någon som dock inte tänker nöja sig med att iaktta särskilt länge. Någon som vill förändra honom och låta honom ta del av alla hans övernaturliga krafter, bara för att omedelbart lämna Lestat ensam, i hans nya tillvaro som vampyr.

Även i de fördämdas drottning är Lestat huvudpersonen. Vi är nu framme i modern tid och kommer alltså att få reda på hur det hela fortsätter. Dock har en ny aktör kommit in i bilden, de fördömdas deottning, som visserligen har glimtat förbi även tidigare, men nu vaknar ur sin urlånga sömn, för att ta del av den nya världen, med liv och lust.

Vampyrkrönikan är faktiskt riktigt riktigt bra! Anne Rice har tänkt till när hon skapade sina vampyrer, för det här är vampyrer som de ska vara! Edward Cullen i all ära, men man får ingenting för ingenting, och att alltså få evigt liv utan att ge upp något, till exempel solen eller för all del sin själ, det tycker jag är lite väl rart. Rices vampyrer har inga problem med kors, vigvatten eller vitlök, men solen, nej den klarar de faktiskt inte av, och det är precis som det ska vara tycker jag!

// Emma