Sminkan och Emma

Philip Pullman är en brittisk ungdomsboksförfattare som skriver bland annat fantasy. Mest kända är nog böckerna i denna trilogi, Den mörka materian, där Guldkompassen är första delen.

Om C.S.Lewis böcker om Narnia är präglade av kristenomen med Aslan som frälsargestalt så är Pullmans böcker snarare en religionskritisk historia. Han riktar främst sin kritik mot kristendomen och kyrkan som institution. Böckerna handlar om Lyra och Will och beskriver vårt universum som en plats med flera parallella världar som man faktiskt, med hjälp av Den Skarpa Eggen, kan ta sig mellan.

Intressant är att Pullman ägnar sig en hel del åt människans själ. I vår värld är själen dold, den finns inom oss. I Lyras värld så är själen utanför kroppen och har ett djurs gestalt. Det kallas för daimon. Som barn kan din daimon anta vilken skepnad som helst, byta från stund till annan, som Lyras daimon, Pantalaimon, som skiftar från vildkatt, hermelin, nattfjäril och skogsmus på bara några sekunder. När man passerat puberteten blir dock ens daimon fast i en gestalt som på något vis säger något om ens personlighet. Daimonen byter inte längre skepnad. Lord Asriels daimon, Stelmaria, är, till exempel, en snöleopard. Männens daimon är kvinnliga till sin natur, kvinnonas av hankön. Oftast.

I första boken möter vi  alltså Lyra, en tuff, självständig tjej på 11-12 år. Hon bor på ett college i Oxford i sin värld. Hennes föräldrar har man sagt henne är döda och hennes enda släkting är farbrodern Lord Asriel. Han är en mycket upptagen och mäktig forskare som upptäckt något långt i norr, nämligen att man i norrskenet kan se över till en annan, parallell värld. Han har också upptäckt en del som har att göra med stoft. Detta stoft, denna mörka materia, är en mycket speciell kraft och kunskap om stoft är avgörande för världens öde. Lord Asriel ger sig iväg på en forskningsresa, Lyra blir assistent åt den vackra Mrs Coulter, men, Mrs Coulter är kanske inte vad hon synes vara vid första ögonkastet. Plötsligt börjar barn mystiskt försvinna och man talar om"Slukarna". Lyras vän Roger försvinner och Lyra rymmer sin väg från Mrs Coulter för att rädda honom med lite hjälp av bland annat zyjenare och inte minst min favoritkaraktär i böckerna, Iorek Byrnison, pansarbjörnen. Fler ansluter sig till Lyras försök att rädda Roger och de andra barnen, bland annat häxan Serafina Pekkala och aeronauten Lee Scoresby. När uppgiften plötsligt förändras och blir större och svårare så sviker de inte Lyra. De följer henne.

I andra boken Den skarpa eggen möter vi Will, en pojke från vår värld som hamnar i en parallellvärld, möter Lyra och blir del i det stora uppdraget. Uppdraget är, som i all fantasy, att möjligöra de godas seger och rädda världen. Men Pullman är en så pass skicklig författare att man inte får alltför endimentionella karaktärer. Ondskan är inte absolut och inte godheten heller. Inte alltid.  (Ja, möjligen är muleforna i sista boken bara goda.)  I sista boken, Bärnstenskikaren, ställs striden mellan gott och ont på sin absoluta spets och Lyra och Will spelar en avgörande roll.

Böckerna är välskrivna och tänkvärda, även för en vuxen publik. Det finns en del tankestoff här som faktiskt är intressant även om man inte läser bara för underhållning och äventyr. Sen är det ungdomsböcker, inte filosofiska skrifter. Jag tycker första boken är väldigt bra och stark men att de sista två delarna är något lite sämre. De håller dock väldigt hög klass de med och jag är glad att jag har läst dem och att jag äger dem. Kommer nog läsa dem igen. Och har du inte läst böckerna och inte heller sett filmen, se då inte filmen först. Filmen suger om man jämför med boken. Precis som Eragon suger som film, eller Narnia för den delen...