Sminkan och Emma

Ett svårt ämne, nu igen. Vad brinner jag för...

Att brinna för något är så stort, jag vet inte om jag brinner för något. För mitt jobb ibland, men inte varje dag.
Annars vet jag inte. Är det att brinna för något om man inte är hundra procent engagerad? Jag stödjer Stockholms Katthem men är inte engagerad mer än att jag skänker pengar. Jag är alltså ingen eldsjäl.

Jag har många intressen, jag läser mycket, gillar musik och film, smink och nagellack. Jag har gillat att gå på hundklubben och träna mina hundar. Jag har studerat massor av fascinerande ämnen på universitetet och funderade på att doktorera under en period. Jag älskar att fotogafera det som är vackert omkring mig. Men att brinna? Jag samlar däremot. Jag samlar på rosor och andra trädgårdsväxter. På ögonskuggor. På nagellack. På böcker. På allt möjligt faktiskt.

Jag tycker om att ägna mig åt att skapa med färg, vare sig det handlar om ett trädgårdsrum eller en ögonmakeup eller ett par naglar. Min kollega på jobbet säger att jag har en nagellacksmani! Jag älskar nagellack! Men för bara något år sedan låg mitt nagellacksintresse helt i träda. Avstod från nagellack när jag skaffade trädgården. De kvittade liksom ut varandra under en period. Men innan dess hade jag samma mani och samma hysteriska samling och hade haft från relativt späd ålder. Smink är nog mitt längsta ihållande intresse. Började redan när jag var riktigt liten. Nagellack, läppstift, ögonskugga... Allt älskade jag redan som barn. Och det sitter i. Det jag faller för är ofta det som skimrar och gnistrar av färg. Hade en lång period då jag lärde mig allt om ädelstenar, men den hobbyn blir bra dyr om man ska börja samla...

Slutsatsen blir alltså att jag brinner för färg och att skapa med färg. Att kombinera färger. Om det sen är i en pläd med virkade mormorsrutor, på mina ögonlock eller i en rabatt spelar mindre roll. Jag känner harmoni och glädje när jag får kombinera olika nyanser och tänka ut kombinationer. Färg är svaret på frågan!