OPI We'll Always Have Paris
Mer vampiga favoriter ur arkivet kommer här!
Emma gjorde en grym notd på den här pärlan innan hon bestämde sig för att den inte var i hennes smak och bytte den mot Spellbound Black. Jag var bytespartnern och jag gillar det här lacket! Har redan burit det flera gånger men inte gjort någon notd då den redan finns med. Men jag ville reta Emma lite idag så här kommer min notd på We'll Always Have Paris från OPI:s franska kollektion.
Jag var ju iskall till kollektionen när den kom. Skulle ha två, You Don't Know jaques och Eif-fel for this Color. Av någon anledning finns nu halva kollektionen i min låda och jag gillar dem! Dessvärre är jag inte så förtjust i OPIs nya mopp till pensel och heller inte riktigt den nya formulan så jag lackar rätt sällan med dem. Men just den här faller mig så pass på läppen att jag alltså kämpar med penseln...
Två lager lack krävs för att få det jämnt. Det är alltså inte fel på pigmenteringen utan på att lacket vill strimma eller valla sig. Färgen är väl för underbar? Oxblodsröd kallar jag den. Något mörkare på naglarna än i flaskan. Som en lädersoffa på en herrklubb i sekelskiftets London! Ge mig min rökrock i siden och min pipa! Var håller du hus, Jeeves? Mitt te, tack! Eller kanske min whiskey?
Emma gjorde en grym notd på den här pärlan innan hon bestämde sig för att den inte var i hennes smak och bytte den mot Spellbound Black. Jag var bytespartnern och jag gillar det här lacket! Har redan burit det flera gånger men inte gjort någon notd då den redan finns med. Men jag ville reta Emma lite idag så här kommer min notd på We'll Always Have Paris från OPI:s franska kollektion.
Jag var ju iskall till kollektionen när den kom. Skulle ha två, You Don't Know jaques och Eif-fel for this Color. Av någon anledning finns nu halva kollektionen i min låda och jag gillar dem! Dessvärre är jag inte så förtjust i OPIs nya mopp till pensel och heller inte riktigt den nya formulan så jag lackar rätt sällan med dem. Men just den här faller mig så pass på läppen att jag alltså kämpar med penseln...
Två lager lack krävs för att få det jämnt. Det är alltså inte fel på pigmenteringen utan på att lacket vill strimma eller valla sig. Färgen är väl för underbar? Oxblodsröd kallar jag den. Något mörkare på naglarna än i flaskan. Som en lädersoffa på en herrklubb i sekelskiftets London! Ge mig min rökrock i siden och min pipa! Var håller du hus, Jeeves? Mitt te, tack! Eller kanske min whiskey?
Det här tilltalar mig. Kanske för att jag inte har någon liknande färg ännu.