Sminkan och Emma

Turkos som inget annat lack gnistrar Misas Ben-Her från mina naglar. Turkos med en liten grönton och massor av guld. Galet skimrande och fångandes varje glimt av solljus!

Det här lacket syns. Det är en av de gladaste och mest extroverta färger jag någonsin mött. Påfrestande i längden men vilket litet lyckopiller för en dag! Det är som alla Misalack lätt att lacka med och det räcker med två lager även om jag var lite tveksam. Här ser ni just två lager av det och så överlack. Skimret är förhållandevis stort, som ytte-pytte microglitter ungefär, och det gör att lacket sitter som berget. Tre pads med remover mot mitt vanliga enda gick åt. Och det trots att jag lät removern verka på nageln en halv minut innan jag skulle gnussa av lacket. Ovanligt svårt att ta bort alltså. Men det är inte som t.ex Blue Sparrow från ChG som släpper ifrån sig färgen men lämnar en miljard silvriga glitter som fastetsade i nageln.

Att jag är förtjust kommer väl inte som någon överraskning. En sådan här färg är ju oemotståndlig! Att den dessutom är lättmålad gör ju inte saken sämre. Men det är en färg man får nog av väldigt snabbt. Den är rolig och uppiggande men sedan tröttnar jag och längtar efter krämlack. Att ha Ben-Her i samlingen är dock inte dumt! Dessutom har den den kvalitet som får naglarna att se längre ut. Vad är det för magisk kvalitet vissa lack besitter? Verkar inte ha med färgens djup att göra. Med vissa färger får man bara wow-naglar utan att man kan förstå varför. Här är ett sådant!