Sminkan och Emma

Mer lack jag glömt bort att visa på bloggen. Ja, ni vet ju att arkivet är fullt av dem... Hur som helst, vi fyller på med ett OPI innan jag ska krypa till kojs. Inte så glamourös fredagskväll, dessvärre. Mer av en myskväll. Precis vad jag behöver. ;-)

Jag beställde lite nagellack till en väninna på jobbet och det slutade med att jag blev så förtjust i Yes... I Can-Can att jag själv tvunget måste ha den. Sen när jag väl fick hem den och provade den, ja, så var den ju inte så himla läcker längre...

Den får en lite fadd ton tycker jag. En plommonbrun färg. I flaskan ser man att det är fullständigt späckat med silverskimmer, men de träder inte fram speciellt i dagsljus. Nej, det är inte lika lyxigt och glamoröst på mig som på Linda.

Pro-Wide penseln stör mig, som vanligt, då den är bred som en golvmopp och man alltid hamnar på sidan av nageln. Två lager lack ser ni på bilden. Jag är inte så imponerad av egenskaperna. Det blir ojämnt och det är flammigt och fult eftersom det inte ville flyta ut snyggt. Jag ska naturligtvis ge det en chans till. Ofta ändrar jag mig andra gången jag provar. Vi får se.

Tam-ta-ta-tam!

Manikyr två dagar senare! Här en bild med blixt.

Blixt, inomhusljus, under lysrör!

Under lysrör!

I dagsljus. Och glitter och bjäfs, så klart!!

På de här bilderna är det tre lager av lacket, flödiga lager dessutom. Det behövs för att lacket ska bli snyggt. Tunna lager flyter inte ut bra på nageln. På det sättet är det lite tråkigt med det här lacket.