Sminkan och Emma

En ganska snygg bunröd med mycket skimmer i guld är Color Clubs Slow Jam.

I försvinnande lite dagsljus har jag försökt fotografera flera av Color Clubs höstlack. Inte mycket jag kan göra åt det, ni får hålla till godo... Här ser ni i alla fall Slow Jam i fönstret med ett stadigt septemberregn utanför rutan. Lacket blir rödare i solsken och elektriskt ljus. Då ser man all dess skimrande härlighet.

Sen är ju frågan om man behöver det? Har man Branding Iron från China Glaze räcker nog det. Men, Color Club har en fördel! Det är det mer lättlackat än Branding Iron. Color Club har faktiskt oväntat bra konsistens och pensel. Jag gillar att lacka med dem! Inget kladd eller spill och snygg finish direkt på nageln. Här ser ni två lager lack plus överlack. Ja, och en liten Konad-stämpel då...


Gillar man brunrött är det ett lack att trivas med. Jag anser att dess kvaliteter faktiskt får det att vara snäppet bättre som köp än Branding Iron. Ni som inte beställt hem hela Rodeo Diva kan alltså kasta ett öga på detta lacket som alternativ.

Här kommer det mörkaste av lacken i Zoya Pulse-kollektionen. Sloane är ett mörklila skimmerlack, här i två lager men utan överlack. Det är lite kärvt när man ska måla med det. Inte så smidigt alltså, och aningens ojämnt på nageln blir det. Det blir inte samma känsla av vinnare som underbara Blair, men det är ett helt okej lack. Kanske lite väl mörkt för det flyter liksom ihop med alla andra nästansvarta lack. Det är väldigt likt OPI Eiffel for this Color men den är snyggare. Det här blir inte en ny Yasmeen, men som sagt, det är inget fel...

Ni ser att det är lite ojämnt. Lillfingret har bara ett lager lack. De andra har två. Man ser inte riktigt skimret i lacket. Det verkar som att mörka lila fäger äter upp skimret. Samma sak med Eiffel for this Color och även Midnight Ride. Varför?

Plommon med lite brunt i tonen, nästan svart i många ljus. Skimret är ganska osynligt om man inte ser det i skarpt ljus. Ett mellanlack skulle jag kalla det för. Helt klart. Eller vad säger ni?

Här har jag försökt liva upp det med en liten blomma i guld.
Detalj:

Hurra för Konad! ;D

Zoya Sam från höstens Vibe-kollektion är ett mörkrött krämlack med en ton av levrat blod. Låter inte så bra kanske, men är förbaskat snyggt! En klockren höstfärg!

Bilderna är inte tagna i tillräcklikgt med ljus för att ni ska se rödtonen, men mina kollegor uppfattade lacket som rödbrunt på jobbet idag, inte vinrött som jag envisades med. Sanningen är att ett lager ger en vinöd färg som påminner om OPI Kangarooby medan två fördjupar färgen till den ni se på bilderna, i alla fall i de flesta ljus utom direkt solljus. I direkt solljus blir lacket rödare igen. Jag satt och stirrade på det i en solstimma på bussen idag när jag åkte hem från jobbet, och jag älskar det!

Ni förstod givetvis att det ni ser är två lager lack, eller hur? Det är inte helt perfekt vid applikation, tyvärr. Det vill inte flyta ut helt jämnt. Men det syns kanppt i slutresultatet. Jag är så förtjust i det att jag skulle vilja behålla det även imorgon. Jag vet, ni vill ha notd:er på alla lacken, och självklart ska jag ta ett annat av de tolv till morgondagens notd, men det är frestande att låta det vara så här. Det är ju så snyggt! Jag ska försöka fixa ett hjul åt er också så ni kan se alla tolv bredvid varandra.

Det är galet vackert! Det här funkar vare sig jag känner mig lite gotisk eller höstmysig eller sofistikerat elegant!  Jag kan vara femme fatale eller skolfröken, powerkvinna eller vampyr, vilket jag vill eller allt på en gång, i det här lacket! Hösten är räddad!

Ett mörkt plommonfärgat lack med lite brunaktig ton, som russin, är Eiffel for this Color. I alla fall i mina ögon. Djupt och seriöst som en doktorand i filosofi. Elegant också. En färg som får mig att tänka på Greta Garbo av någon anledning. Kan ni inte se rakvida gubbyxor i tweed, klockade hattar och klassisk elegans när ni ser lacket? En tjusig höst tror jag man får med den här färgen! Sober och stilfull utan att bli tråkig. Jag vill gå på promenad på Djurgården med min två(imaginära) vinthundar och med en basker på huvudet. Jag vill åka nedcabbat en solig höstdag med bilhandskar på och en lång sjal i fin ull som fladdrar i vinden. Jag vill vara glamorös och handla på NK (något jag aldrig gör för Åhléns ligger så mycket närmare tunnelbanan). Dessutom vill jag vara lång och smal som en mannekäng medan jag gör alla de här sakerna. Doktorandelen då, säger ni nu lite ängsligt, den kanske passar dig bättre än Greta-stilen? Lättare att leva upp till, liksom. Jo, kanske. Men även då är det polotröjor i fin, tunn ull och klassisk stil. Ingen bohem här inte. Så, kommer jag då bära lacket? Det verkar ju vara milsvitt ifrån min egen persona? Jo, klart jag kommer! Och jag kommer känna mig lite tjusig när jag gör det, även om jag inte har en enda tweedbyxa eller ullpolo i min gaderob. Ingen hatt heller för den delen.

Lacket är här lagt i två lager. Det är ganska tjockt och tenderar att bli lite ojämnt. Ni kan se det av bilderna. Jag tycker inte det har samma fantastiska applikation som många av OPI lacken har, utan det känns lite trögt och lite tungt. Eller kärvt. Ett lager ger en förtjusande plommonfärg med strimmor medan två lager för lacket till min samling av nästan-svarta.Det har ett ganska tydlig släktskap med Boris&Natasha från höstkollektionen förra året. Kanske gilar jag B&N mer än det här. Jag vet inte, jag har ju bara snabbtestat detta... Vad tycker ni? Är  det ett lack ni måste ha?

I elektriskt ljus eller stark sol får man se att det inte alls är det krämlack det utger sig för att vara utan är fullt med skimmer. Om de skimren tillför eller inte vet jag inte. både och, kanske. Det är snyggt som krämlack, det är snyggt som skimmer, men precis som med China Glaze Midnight Ride skulle jag vilja se skimret mer om det ska vara där. Om ni fattar hur jag menar...

Det får vara hur likt Royal Rajah Ruby som helst, jag är ändå kär i Branding Iron! Och jag tycker faktiskt, trots mina egna jämförelser, att det är rödare än RRR... Ingen aning  om varför, men så känner jag.


Av de Rodeo Diva-lack jag testat är det här den som har kladdigast konsistens. Den torkar något långsammare och den är svårast att få jämn på nageln. Jag gillar den i alla fall. Det är nog det där pulserande, glödande, skimrande hjärtat som glimmar i lackets djup. Rött, hett och levande!

Jag vet, det är tusen bilder, men jag kan inte hitta den bild som verkligen visar den sanna bilden av lacket. Det är som körsbärssylt, blod, glöd och rödvin, allt i ett.

Jag är ju vansinnigt förtjust i mitt Royal Rajah Ruby, men lika förtjust är jag nu i detta. Jag måste alltså ha dem båda. i alla fall tills jag är helt säker på att man inte kan skilja dem åt. ;D


Här kan du se mina notd med andra lack från kollektionen:
Side Saddle
Prize Winning Mare

Dagens notd fick kombineras med en notd från början av juni som inte publicerats. Och även den var på ett lack som repriserades. En favorit som heter OPI Royal Rajah Ruby. Galet vackert! Green&Curly fick mig att längta efter den och nu kommer den alltså dubbelt upp. Ni märker säkert att det är två inlägg i ett när ni läser, men jag kör så här nu.

Idag, under en mulen, mulen himmel ser mina naglar ut så här. Vackraste brunröda skimmerlacket i världen! Nagelbanden har tagit lite stryk av stäandet i byggdammet, men lacket är så vackert att man knappt tänker på det. Djupt, rikt, varmt, underbart!
Se på skimret i flaskan, se på skimret på naglarna, trots att det inte är någon sol över Stockholm, bara regntunga skyar:

Vilken färg! Kan man annat än älska det?

Naglarna ser långa och vackra ut, lacket är lättmålat och ger perfekt yta utan bubblor, penseldrag eller andra konstigheter. Här har jag två lager lack, något jag tycker är ganska lagom. På dessa bilder har jag Seche Vite som överlack och naglarna lackades igårkväll. På bilderna nedan, från i juni, hade jag inget överlack. Jag vdet inte om det syns någon skillnad på bilderna, men det är roligt att variera sig. 
En bild från min hall, bara för att det blev så fina mönster av hallampan som är från Marocko:

Och så lite badrumsbelysta bilder:

Där ser man tydligt det varma skimret i färgen.
Och härifrån kommer det gamla bilder från i juni:

Nyligen visade jag en notd med Midnight in Moscow. Jag skrev då att jag undrar om inte Royal Rajah Ruby är snäppet snyggare ändå. När jag fick det här lacket var jag lite tveksam till det. Jag tyckte det var fint men jag såg det som ganska tråkigt. Redan andra gången jag provade det hade jag ändrat mig och det här lacket är idag en bubblare på favoritlistan.

Färgen är en djup rödbrun färg späckad med glitter i gyllene och kopparröda toner. Det är fantastiskt vackert i solsken då färgen verkligen får djup och värme! På bilderna ser ni två lager lack utan överlack. På avstånd ger det en lite kaffebrun känsla, modell mellanrost, men nära ser man hela det gnistrande spektrat i färgen. Och om jag första gången inte tyckte att det satte igång min fantasi, ja, förlåt mig för de orden. Jag kan visst se den röda glöden i karbunklar som legat gömda i århundraden, vaktade av vita kobror i en gammal rajahs skattkammare. Jag kan se  sköna kvinnor med hennamålade händer och långa, flätade hår sitta och fingra på sina guldbroderade shalwar kameez i en blå skymning. Jag har alltid önskat att jag vore en mer exotisk skönhet (ur skandinavisk synvinkel sett då, förstås) med arabiska eller indiska drag. Dessvärre, eller dessbättre beroende på vilken policy man har, får vi inte bestämma hur vi ska se ut. Men vi får välja nagellack helt fritt och jag väljer Royal Rajah Ruby! Det är verkligen snyggt!

Och som liten avslutning en jämfrelse mellan RRR och China Glaze Vampy och Zoya Anastasia, som faktiskt är rätt lika:

Royal Rajah Ruby            China Glaze Vampy      Zoya Anastasia
Och så ytterligare en ganska lik:

OPI Midnight in Moscow

Jag kan inte sluta med nagellacken. Det är omöjligt att inte dela bilderna på det här lacket med alla er läsare. Ett lack från 90-talet, underbara Ruby Noir från L'Oreal. Visst är det vackert! Inspirationen kom när jag satt och lackade mitt svarta hjul, som ni ser nedan, och plockade fram mina vampigaste lack. Det här är en av mina dyrbaraste flaskor eftersom det r så gammalt och känns så nostalgiskt att lacka med. Och tänk på att de små bilderna är klickbara. Inläggen blir så toklånga när jag använder full storlek. Eller vad tycker ni är bäst?

Mörkt midnattslila, om det kan finnas en sådan färg. Nästan svart med purpurton alltså. Gnistrande i ljuset och blankt i skuggan. Bilderna är tagna efter en dags slitage med rensning av trädgådsskjul och städning. Hade glömt fota det igår när det lackades på. Det hr lacket är det inte många droppar kvar av. Det var ett av favoritlackan från jag köptedet till nu, men nu används det sparsamt. Vill inte göra slut på det...

Lite romantiska blombilder kan vl passa bra till det här lacket. Om inte annat så för att visa purpurtonen i det. Det är verkligen magiskt i solljus!
Några jämförelser som kan vara intressanta är väl mot mina andra två gnistrande mörklila skönheter, Zoya Yasmeen och OPI Who are you Wearing. Så här ser de ut sida vid sida:

Det är Ruby Noir längst till vänster, OPI Who are you Wearing i mitten och Zoya Yasmeen längst till höger.

Här är de i omvänd ordning och full sol. Det är alltså Zoya Yasmeen till vänster, OPI Who are your Wearing i mitten och Ruby Noir till höger.
En detaljerad jämförelse mellan Ruby Noir, på nageln, och Yasmeen på snurran ser ut så här:

Ni ser att Ruby Noir är mycket mer purpurtonad med varmare klangbotten. Yasmeen har en blåton och mer rosa skimmer. Ruby Noir kan nästan få en brunaktig dager.
Det kommer också fram i en likadan jämförelse med OPI Who are you Wearing:

Här ser man tydligt att WAYW är en blurple medan Ruby Noir är en "äkta" purpur. Det är förövrigt Ruby Noir i vänstra hörnet och Yasmeen i högra, om ni undrar.

Ruby Noir är en mycket vackert lack. En riktigt skön vampig färg med härligt skimmer och glans. Bra hållbarhet i flaskan också. Det måste vara mer än tio år sedan jag köpte det. Jag tror det var 95 eller 96, men jag kan ha fel. Det kan ha varit ännu tidigare också! ;D

Jag har tunnat ut det för första gången igår. Inte för att konsistensen var så usel utan mer för att få ut fler lackningar med det. Vet inte om det funkar så, men jag provar. Det är förresten två lager av mitt uttunnade lack på naglarna. Inget överlack.

Läsaren Ida bad om två notd, den här och OPI Got the Blues for Red. Båda fanns i arkivet så det var bara att klicka på publiceraknappen! Varsågod, Ida! Och ni andra också förstås. Min plan att komma ur nagellacken gick ju sådär, kan vi konstatera. Tre notd på en dag har alltså publicerats den dag jag inte ens har nagellack. ;D

Sötaste Sanna på Make Up My Lack tipsade om detta lack, som hon var helt hänförd av. Det är en sådan färg som inte ser så spännande ut i flaskan så jag hade inte petat ner det i korgen innan trots att jag haft funderingar på det. Nu gjorde jag slag i saken och här är det! Ravishing, Dahling!

Konsistensen är tunnare än på många andra av lacken från China Glaze. Det är dock inte rinnigt. Det går lätt att måla med och flyter ut bra på nageln. Trots att det är så pass mörkt så finns en liten transparens i det och det går att ana kanten mellan nagel och tipp även efter tre tunna lager. Färgen är dock helt fantasitskt mustig och härlig!

Det är en sådan brunröd färg jag alltid velat ha! Djup men skiftande beroende på ljuset. Ni ser att det finger som skuggas ser nästan kaffebrunt ut medan de andra får en rödare färg? Det är verkligen ett vackert lack! Jag antar att ni nu tycker att det är ett höstlack? Det är det absolut! Man ska äta grytor och svamp och ha stickade hlsdukar med det här lacket! Men det passar ganska bra idag med!

Ett fantastiskt byte med Anja gav mig härliga OPI Romeo&Joliet. En mahognyaktig rödbrun med massor av guldskimmer! Jag har försökt fotografera den i sol och skugga och i olika vinklar så hela färgens rikedom ska återspeglas. Det är en otroligt vacker färg som hör hemma tillsammans med Royal Rajah Ruby och andra skönheter.

I skugga ser det mer brunt ut. En rik brun färg. Jag uppfattar den som väldigt klassisk. Det här är knappast ett lack som vare sig blir trendigt eller omodernt. Jag har alltid fallit för den här tpen av nyanser fast de egentligen inte passar mig. Jag har kall hudton och brunröda lack tenderar att göra mina fingrar rosa och dessutom är jag ingen klassisk typ. Ändå vill jag ha dessa brunröda lack i parti och minut. Romeo&Joliet gör sig definitivt bra i min lilla samling av dessa skönheter!

Lacket är högglansigt och gnistrande. Det kommer fram en kopparlyster i det när solen faller på det och då väcks också alla guldskimmerkorn till liv och man får en gnistande effekt. Ni ser hur blankt och fint det ser ut på bilderna? De ljuger inte! Dessvärre kan jag aldrig fånga skimret lika bra som glansen, Jag har lackat med två lager lack men inget överlack.

Lite solskensbilder som visar den rödare sidan av Romeo&joliet. Ja, jag vet, det är galet mycket bilder men det är ju så fint! Det är något rödare än Royal Rajah Ruby men de är väldigt lika varandra. Kanske lite väl lika för att motivera att man äger båda? Jag vet inte. Jag är glad att jag har dem i alla fall!

Och något som inte berör nagellack men väl passionerad kärlek passar väl in här? Ett litet kärlekspar från min trädgård. Visst är de förtjusande!

Okej, idag blir det mycket nagellack på bloggen. Gårdagens Zoya Trixie, dagens Vampy x 2 och så det gröna lacket från Badbomben. Att det blir China Glaze gånger två beror på att jag, när jag skulle länka till mitt gamla inlägg, upptäckte att det inte var publicerat. Som vanligt alltså... China Glaze Vampy är ett lack jag använder ganska ofta. Jag gillar färgen, jag gillar att den täcker snabbt och är lätt att lacka med. Dessutom gillar jag namnet. Vampy. Helt underbart! Måste passa på att tisa om mitt gästinlägg hos Nailed om just vampiga nagellack!

Lacket är en djup nyans av oxblod, alltså en ganska mörk brunröd. I lacket finns mängder med glitter som ger liv åt färgen i solljus eller lampsken. Här på bilderna ser ni hur det tar sig ut i morgonsol på min altan. Okej, det är slarvigt målat, men jag var ju tvungen att byta mitt flagnande Trixie och då blev det snabbmålning innan sängdags. Lacket torkar fort så det funkar att göra hastmanikyrer utan bubblor eller annat otyg. Lagren kan läggas ganska tunt, jag använder två lager lack, och i och med det kan man få en snabb torktid. Här har jag använt OPI Natural Nail Strengthener som baslack, två lager Vampy och så China Glaze Fast Forward som topplack.

Det här är en klassisk färg som man inte tröttnar på. Och ni ser att den är snygg även på sommaren! Vilken lyster! China Glaze Vampy funkar alltid! En klippa i min nagellackssamling!

China Glaze Vampy är en mörkt vinröd med både plommon och chokladtoner i och med massor av gyllene och röda skimmerpartiklar som får det att se fylligt och härligt ut! Tre lager och färgen är något relativt mörk, nästan svartröd, precis som flaskan ser ut.


Glansen är relativt hög, här ser ni den utan överlack, och det är ett lättmålat lack. Färgen är snygg om än inte spektakulär. Den har ett tydligt släktskap med t.ex Lubu Heels från samma märke. Jag skulle tro att den även är jämförbar med t.ex OPI Black Cherry Chutney, fast det lacket äger jag inte, och Royal Rajah Ruby. Självklart skiljer sig alla dessa lack åt för konessören men släktskapet finns där definitivt.

Bilder i solsken från en annan gång jag använde lacket kommer här:

På dessa bilder har jag bara två lager lack vilket ger en rödare ton oavsett ljuset. Men solljuset fångade också upp de gyllene tonerna och skimret.


Ett lager lack rekomenderar jag inte då Vampy tenderar att bli transparent då. Inte snyggt... Men två eller tre lager och man har ett jättevackert lack som dessutom kan upplevas som två olika. Eller vad säger ni? Jag brukar oftast ha två lager men det tredje, som ni alltså ser på de övre bilderna, ger mer dramatik och djup när man känner för det!

Ett vackert lilarött lack med krämfinish. Som alla Misa-lack är det rinnigt när man tar upp penseln. När man är van vid China Glazelack blir man lika överraskad varje gång av den lätta konsistensen. Men lacket sprider sig jämnt över nageln och går att precisionsapplicera trots att det är så rinnigt.
Ett lager räcker för att få det här lacket helt täckande, men på bilden har jag två lager.
I flaskan ser lacket ut som att det skulle finnas en duochromeeffekt i det eller möjligen lilarosa skimmer. På nageln syns inget av det. Det blir ett väldigt vuxet rödlila utan skimmer eller andra effekter. Bara kräm. Nu lät jag besviken och det är jag verkligen inte. Tvärtom! Jag har just nu en krämlacksperiod och blev faktiskt positivt överraskad av det här lacket. Även om bilderna ovan är tagna i dagsljus inomhus så ser man inte riktigt färgens exakta nyans. Det är lite ljusare. Mer plommon än aubergine, om ni förstår hur jag menar. Det är så pass mycket rött i det att det inte drar åt brunt. Sobert, sofistikerat och snyggt! I alla fall i min mening. Ett lack som år mig att föreställa mig en kvinna i karriären, ambitiös och ganska klassiskt klädd i dräkt men med en femininitet som inte är gullig eller romantiserad utan mer som 80-talets power kvinna. Kapabel. Självmedveten. Sexig.
Ja, det var mina tankar kring det här lacket. Andra kan säkert få helt andra associationer. Berätta gärna i kommentarerna!

Just nu testar jag två olika underlack med det här nagellacket över, så ni kommer få se det snart igen!

Från OPI India kollektionen kommer detta kastanjebruna eller kopparröda lack.

Täckande och med bra glans. Det är ett lager ni ser på bilden, men med överlack. Det blir jämnt och fint på en gång. Ett riktigt bra lack på så sätt. Färgen är väl inte så himla upphetsande om man har Suzi loves Sydney och Wine me and Dine me. Det här är lite mer mörkrött än WMADM som har en klarare rödton. SLS är mer brun än detta. Men de tillhr tydligt samma färgfamilj. Bilderna är tagna i dagsljus.

Jag har haft ett litet sug efter brunt här nu på sista tiden, så jag gillar färgen. Det är en ganska klassisk färg som återkommer i kollektion efter kollektion, så  det är nog ingen dum ivestering. Men så himla originellt är det inte. Jag får inte en massa bilder i huvudet av det. Det är lite tråkigt. Vissa lack öppnar ju fantasins portar och man kan se sig själv i nya roller eller miljöer. Det här är bara ett lack.  Jag ser inga rajahs komma vandrande emot mig mitt under monsunen. Jag ser inget Taj Mahal. Inga tigrar ryter och inga sägenomspunna rubiner blinkar mot mig med albinokobror ringlande runt sig i dolda skattkammare. Eller så är de så dolda at jag ännu inte upptäckt dem.
Men jag gillar lacket, tro inget annat! Det är fint!

Bilder tagna med blixt visar mer av lackets skimmer. De visar också att jag borde lagt två lager av lacket...

OPI Russian collection har en hel serie underbara lack. Av någon anledning blir de dock i princp svarta så fort jag ska ta en bild på dem. Detta är Boris&Natasha, en plommonlila med brun ton. Detta är två lager lack och jag har haft det rätt många dagar så det är lite slitet.

Det känns rätt meningslöst att försöka göra NoTD's som alla ser likadana ut. Det ser ju ut som jag har svarta naglar varje dag, och jag har faktiskt inget svart lack alls hemma. Har inte haft svart nagellack sen 80-talet. Men om ni jobbar lite på att se en brunlila nyans på mina naglar kanske ni lyckas?
det är krämigt, hållbart, lättmålat och rätt snyggt även om det är en lite väl ordinär färg för att hamna på 10 i topp listan. tror dock att jag kommer använda det i många år framöver då det är en ganska bra basic färg. Inte alltför trendig för att bli tråkig om ett par månader, om ni förstår hur jag menar. Fast jag har i och för sig aldrig följt trender utan mer varit som den berömda klockan som stannat och därför går rätt två gånger om dagen.

Jag har tråkigt... Det är inget kul att vara hemma från jobet och jag börjar bli för frisk för att bara vara inlindad i en filt och sitta och glo. Har surfat runt halva internet och sett två riktigt dåliga filmer. Vad mer kan man göra? Jo! Man kan lacka om sina naglar! Mina stackars naglar som aldrig haft någon vidare kvalitet dör väl av chock och faller av när de nu drabbas av sitt fjärde OPI-lack på en vecka!

Rubeln visade sig inte vara riktigt min valuta, men vem motstår en midnatt i Moskva? Inte jag! Minns hur jag som tonåring vandrade längs Moskvafloden mitt i natten med några kompisar. Jag, som i princip är nattblind, var skitsur och bara snubblade runt bland grenar och gräs, men annars var det trevlig. Trevligt är också nagellacket Midnight in Moscow från OPI.

Lacket har en djupt brun bas med små skimmerpartiklar i vinrött. Snyggt tycker Sminkan! Högglansigt är det dessutom, men så tycker jag alla OPI lack är. Midnight in Moscow påminner ruggigt mycket om mitt andra OPI-lack, Suzi says Da ur samma kollektion. Den är också djupt  kaffebrun, nästan svart, med en ton av vinrött. Skillnaden är att den inte har microfina små skimmerpartiklar utan är ett mer krämigt lack. Eller så tycker jag att det blir på mina naglar i alla fall. Man skulle alltså inte behöva båda lacken för att vara lycklig. Jag tror bestämt att det är för att det är den ryska kollektionen som jag rasat dit så totalt. Har ju köpt Ruble for your thoughts, Siberian Nights, Midnight  in Moscow, Suzy says Da och funderar allvarligt på Boris&Natascha och Catherine the Grape...

Det ni ser på bilderna är ett lager lack och ett lager överlack på. Det som är bra är att lacken från OPI  yttorkar rätt snabbt. Man behöver alltså inte hålla händerna stilla i timmar. Hur lång tid det tar innan det är riktigt härdat vet jag dock inte. Överlacket kan jag kanske tillägga är ett mycket gammalt Top Speed från Revlon. Väntar hem även bas- och överlack beställda på Head2Toe. Hoppas de kommer på fredag!

Jaha, vad ska jag hitta på nu då? Är verkligen rastlös... Läsa kanske? Eller bada badkar? Sortera om i sminkväskan? Bre en macka och koka te? Eller kanske lacka tånaglarna i någon kul färg?