Nu är det höst igen och dags att påminna om alla övergivna katter. När vintern kommer blir det svårt, ännu svårare, för övergivna katter att klara sig. Det är alltså dags att göra en insats. Jag har redan skrivit om det här så många gånger, men jag vill alla fall återigen uppmana alla som kan att ge en slant till något katthem. Katthemmen gör så otroligt mycket gott och de skulle inte klara sig utan donationer. Katter som omhändertas är ofta medtagna, i behov av veterinärvård och mediciner. Det kostar pengar. Katthemmen ser också till att kastrera katterna som de tar in och chippa dem. Förutom det så kostar det med lokalhyror, burar, mat, leksaker...
Har man haft katt men förlorat den och kanske inte tänker skaffa ny katt så kan man skänka t.ex klösträd, matskålar och annat till katthem. Det har jag vänner som gjort. Vissa katthem, t.ex det som min Siri kommer från, har sponsrade burar. Då kan man betala en större summa och på så sätt sponsra en bur med katter för ett helt år. Det är en ganska stor utgift och många kanske drar sig för att göra så. Då kan man göra som jag och autogirera en viss summa varje månad. Jag har tre katthem som jag stödjer med en donation varje månad, I slutändan blir det mer än en kattbursdonation men jag kunde inte välja vilket katthem jag skulle stötta på bekostnad av de andra så för mig funkar det här systemet. Vill man bara ge någon donation då och då har de flesta ett bank- eller postgiro man kan sätta in pengar på, kalendrar man kan köpa eller möjliigheten till sms-donationer. Jag brukar slänga iväg en och annan sms-donation då och då när jag tycker jag har råd.
Om man inte har råd att skänka pengar kan man kanske skänka tid. Många katthem ser gärna att man kommer och hjälper till som volontär eller att man bara kommer in och klappar och pratar med de katter som inte blivit placerade någon gång då och då.
Att skaffa katt från ett katthem är egentligen det allra bästa. Man får en katt som är veterinärbesiktigad, kastrerad och chippad. Det är otroligt bra! Jag tog min Siri när hon var rätt ung så hon var inte kastrerad, men har katten fyllt sex månader ska den vara det.
Skaffar man katter på andra sätt, som jag skaffat Signe och Siv, så ska man så klart se till att de också blir kastrerade. Just nu äter Signe p-piller men till jul är det dags för både henne och Siv att bli kastrerade. Det är en självklarhet för mig även om de inte går ute. Se alltså till att din katt är kastrerad om du inte har för avsikt att avla på den. Man vet aldrig om katten smiter ut och så står man där med kattungar. Kastrera hankatten också, det är enkelt ingrepp, inte särskilt dyrt heller, och då bidrar man inte till att fler kattungar föds i området. Jag har sett vildkattskolonier och det är bara sorgligt. Det föds nya kullar hela tiden men merparten av de katterna dukar under för svält, sjukdomar och olyckor och köld. Bidra inte till det. Kastrera din katt om den går ut. Bidra till att minska kattkolonierna istället. Det kan man göra genom att donera pengar till organisationer som ser till att kastrera de vuxna individerna i en kattkoloni så det inte föds fler ungar. Läs mer om det här:
http://v2.goteborgskatthjalp.com/index.php?option=com_content&task=view&id=19&Itemid=77
Min fina Bella som var en övergiven skyggis innan hon blev vår.
Sms-donationer går till så här:
Skicka ett sms med texten Katthem 25, Katthem 50 eller Katthem 100 till nr 72970 (nytt nummer) så skänker du motsvarande belopp.
Edit, min stora kattkärlek, också en hittekatt.
Vill du hitta ditt lokala katthem och bidra? Här finns en länk till några av Sveriges katthem:
Mina föräldrars vackra pojke. Nu 12 år gammal. Övergiven av sin förvildade mamma vid sju veckors ålder.
Djurskyddet är ju inte specialiserat på katter men alla djur är värda att respekteras, vårdas och älskas. Tar man ett djur, vare sig det är en katt, en hamster eller ett gäng akvariefiskar, så ska de skötas och man ska ha räknat med att man kan behöva gå till veterinären, bekosta medicin och försäkringar, att djuren ska aktiveras och man ska vara påläst. Djur är inte leksaker. Jag fick skaffa min första hund när jag var 13. Med det följde ansvaret att se till att min hunds behov blev tillgodosedda. Inte bara promenader utan även mental träning, brukshundsklubb, lekar och allt vad hund innebär. Jag älskar djur och har alltid haft djur omkring mig men jag har alltid varit oerhört medveten om att de inte är leksaker utan levande, kännande varelser som blir fantastiska vänner om vi bara bjuder till det minsta lilla.
Den sista av mina hundar, kloka, fina Ida. Bellas och Edits bästa vän.