Varje år brukar jag vid den här tiden skriva ett inlägg om katter. Inte nödvändigtvis om mina katter, men om katter som behöver vår hjälp. Nu är nämligen den tiden kommen då katthemmen översvämmas av de övergivna sommarkatterna och många katthem har det svårt både ekonomiskt och med utrymme, volontärer och jourhem. Jag har i många år en stående överföring på några hundralappar i månaden till tre av "mina" katthem. Ett i min barndoms hemstad, ett som jag hämtat min Siri från och så Stockholms katthem eftersom jag bott i Stockholm sedan 1994. Alla dessa katthem gör fantastiska arbeten med att rädda och värna djur som far illa. Varje gåva ger dem lite större möjligheter att hjälpa, varje volontär gör mycket för verksamheten. Vill man inte binda upp sig med ett schema och "jobb" så kan man alla fall på många katthem komma ett par timmar och leka med katterna och klappa dem. Även det behövs ju.

Om du kan tänka dig att vara volontär eller gå ner en eftermiddag och leka med katterna eller hjälpa till på något vis så hittar du ditt lokala katthem i den här länken. Kan du ställa upp och vara jourhem? Hör av dig till katthemmen. Har du sett förvildade eller hemlösa katter i ditt område? Ring djurskyddet eller ett katthem. Börja inte mata katter om du inte tänker fortsätta med det. I många fall anser polis och länsstyrelse att en katt du matar är ditt ansvar så de hjälper inte till att ta hand om den även om du inte är formell ägare. Matar man katten ska man göra det regelbundet och ta ansvar, tycker jag. Kan man inte det och kan inte någon djurskyddsorganisation hjälpa en så är det troligen så att viltvårdarna kopplas in och fångar in och avlivar katterna. Det låter grymt men det är kanske ännu värre att de svälter, fryser, lever med parasiter, skador och sjukdomar för att slutligen dö. Jag är dock tacksam att viltvårdarna inte hade hjärta att avliva den kull med kattungar min Siri kom ifrån. Det var egentligen deras uppdrag men de lämnade in kullen till ett katthem som hade möjligheten att låta dem bo i ett jourhem och få leva och bli adopterade.

Har du skaffat katt? Se till att den är kastrerad vare sig det är en hona eller hane, om du inte planerar att ha den till avel. Kastrering är inte negativt för katten. Kastrerade honkatter lever längre enligt statistiken och de drabbas till exempel inte av juvertumörer. Alla mina katter har varit kastrerade och den summan det kostar är ingenting om man betänker vad man lägger ut på smink, kläder, resor eller vad man nu har för svagheter.
Har man katt måste man också ha råd att försäkra den och kastrera den och vaccinera den och se till att tänderna blir skötta på rätt sätt och att man har råd med veterinärsvård om det behövs. Katten har rätt till samma omsorg som en hund eller som du själv. Du går till doktorn och till tandläkaren, du är försäkrad. Visa din katt samma hänsyn och respekt och kärlek. Glöm för allt i världen inte att chippa eller öronmärka din katt också, om den skulle råka komma bort.

Vill du skaffa katt men har inte gjort det än? Fundera då på om det inte är väl värt att få en veterinärsbesiktigad, chippad, kastrerad och klar katt från ett katthem. De kostar en slant men om man tar en vuxen katt som blivit grundvaccinerad och kastrerad och märkt så har man tjänat en hel del. Visst, det är gulligt med en unge men även en unge går att få på ett katthem. Jag har tagit hand om två fullvuxna katter, Sabina och Bella, som båda var runt 8 år. De smälte fint in i familjen de med, man ska inte vara rädd att ta hand om en vuxen katt. Mina nuvarande katter, Edit och Siri, var båda ca ett halvår när de kom till mig. Det är Edit ni ser spegla sig i fönstret här ovan och på bilden när hon sitter i trädet. Nu är hon en drygt 16 år gammal dam med världens härligaste personlighet. Hilda var den katt som jag fick hand om tidigast. Hennes mamma övergav kullen när de var sju veckor, mamman var en halvvild ladugårdskatt som knappt var mer än ett halvår när hon fick kullen. Så tidigt ska man inte ta kattungar annars, men där fanns inget val då mamman helt enkelt lämnade ungarna och försvann. Hon dök upp igen flera veckor efteråt och sedan försvann hon för gott. Ett kattöde som jag inte önskar någon liten misse. Hilda försvann också en dag, efter nio år, och jag vet inte om hon blev överkörd eller vad som kan ha hänt trots öronmärkningen. Efter det får ingen av mina katter vara utegående utan de har en stor inhägnad på landet, modell villatomt, gjord med 2 meter högt rådjursnät. Självklart är balkongen också nätad.  

Vill du läsa mina inlägg som jag skrivit tidigare om katter och katthem? Här är det första jag skrev 2008, det andra som handlade om Sabina från 2009 och ett om min högsta önskan, att vi kan hjälpas åt att skydda och värna katter, från 2010.

De flesta katthem har ett pg-nummer man kan sätta in pengar på. Stockholms katthem kan man ge en gåva här:
plusgirokonto 90 01 79-3. Märk inbetalningen med "Gåva".
Även en liten donation är betydelsefull.
Man kan också följa Sockholms katthem på deras blogg.
Är man förtjust i djur och vill hjälpa inte bara katter kan man bli medlem i Djurskyddet eller WSPA, det är jag. Och WWF så klart, där är jag också medlem och skänker några hundra i månaden. Min policy är att lika mycket som jag tycker jag kan unna mig i månaden vad gäller nagellack eller annat "onödigt", lika mycket ska jag kunna ge till det jag tycker är viktigt. Djurens välfärd.