The Good Neighbours av Holly Black


Jag och Emma är ju väldigt förtjusta i Holly Blacks böcker om älvor, speciellt den trilogi som vi redan haft som boktema och som vi ständigt läser om och rekomenderar till alla som är minsta lilla intresserade av att läsa urban fantasy. Holly Black har dock skrivit mer än bara de tre romanerna. Dels är hon författare till Spiderwickböckerna som jag dock inte har läst alls, dels finns dessa helt underbara grafiska romaner skrivna av Holly Black och ritade av Ted Naifeh.

Än så länge finns bara två av dessa utgivna, men det kommer en tredje snart. Vi har läst bok ett och två, Kin och Kith. De handlar om samma tjej, Rue, vars mamma försvunnit spårlöst så hon lever ensam med sin pappa. Hon är en helt vanlig tonårstjej med pojkvän som spelar i band och så vidare, men hela hennes liv vänds upp och ner dels av moderns försvinnande men även då hennes pappa anklagas för att ha mördat mamman. Det kan inte Rue acceptera så hon börjar leta efter sin mamma och gräva i familjens historia. Hennes mamma visar sig då vara mer än ögat ser. Hon är ingen vanlig person utan en av älvfolket och hon är tillbaka i Faerie då ett löfte brutits. Kan Rue få tillbaka sin mamma och hur ska det bli med henne nu när hon vet att hon bara är till hälften människa? Ja, lite av de svaren får vi men Rue ställs verkligen inför en hård prövning i den andra boken, Kith, då hennes morfar, Aubrey, vill ta över staden och göra den till en del av Faerie. Hur? Jo med hjälp av växtligheten. Civilisationen ska utplånas i en djungel av murgröna och träd.

Ted Naifeh är en skicklig tecknare och böckerna är mycket vackra att läsa. Här ovan ser ni Rues vackra älvmamma. Vackert alltså, men också mörkt och hotande. Rues vänner, bland annat pojkvännen, dras in i älvvärlden och konsekvenserna är hårda för vissa av dem. Dessutom gör sig Rues älvblod mer och mer gällande. Ska hon kunna stå emot Aubrey och sin mor eller inte? Andra boken slutar på ett sätt som verkligen får en att längta efter tredje delen...





Den eviga Salmissra

När Sminkan och jag diskuterade boktemat och passande tolkningar av Sagan om Belgarion bestämde jag mig nästan omedelbart för att jag ville tolka Den eviga Salmissra. Den eviga Salmissra är drottning av Nyissa ormarnas rike. Salmissra var från början ormguden Issas utvalda och älskade men då den onde guden Torak stal stenen och senare försjönk i magisk sömn försvann gudarna från världen för att inte väcka sin olyckligt lottade broder från sin vila. För Salmissra gick det då som för de flesta människor, hon dog så småningom. Inget evigt med det. Evigheten kommer dock in i bilden på så sätt att nyisserna väljer sin drottning för att hon liknar den ursprungliga Salmissra. För att förstärka denna likhet och hålla sin drottning ung och vacker tvingas Salmissra dessutom att inte en mängd droger. Droger som sätter hennes blod i brand och sakta förtär henne. Men vad gör man inte för att vara ung och vacker och dessutom ha oinskränkt makt.

Nyissas ormdrottning väljs alltså inte direkt för sin ledarförmåga eller på grund av sitt diplomatiska sinne och således blir det ofta lite si och så med den saken. I Belgarath Besvärjaren får vi möta åtminstone en av de tidigare Salmissrorna en ovanligt lyckad version dessutom, men i Sagan om Belgarion möter vi bara en. Denna Salmissra har den dåliga smaken att kidnappa Garion, något som inte faller i särskilt god jord hos hans ressällskap. Salmissra hade redan starka kopplingar till ormar då hon är ormdrottningen och dessutom omger sig mer ormar. Efter att ha mött Polgara  fullbordas denna koppling då Polgara förvandlar Salmissra till en orm, en mycket långlivad orm och hon då äntligen får det eviga (i alla fall nästan) liv som hon suktar så efter.

 

Hyn
Foundation: Lucy Minerals Mineralfoundation Cream uppblandad med Snow White

Concealer: MAC Studio Finish Concealer NW20

Puder: Bare Escentuals Hydrating Mineral Veil

Rouge: Elf Studio Blush Mellow Mauve
Ögon
Ögonbryn: Wet n Wild Brow Essentials, den mörka skuggan
Ögonskuggsbas: Too Faced Shadow Insurance

Ögonskuggor: En gul skugga från Manly-paletten och Make Up Store Tribecca och Cupol

Highlighter: En gulvit skimrande från Manly

Eyeliner: MAC Fluidline Shade

Kajal: Elisabeth Arden Smokey Black

Mascara: MAC Studio Fix Lash

Lösögonfransar: Ardell Hotties

Läppar
Läppglans: Face Backsippa

Som ni ser har jag här satsat på en kombination av Salmissras ormgestalt och hennes kvinnogestalt. Jag hade ingen större lust att förvandlas till en orm för ett boktema, men ormfläckar på ögonlocken, det kunde jag prestera. Nu så här i efterhand inser jag att jag nog borde ha valt en typ av fläckar och hållit mig till dem. När jag satt där med spetsen så tyckte jag att det skulle se mer levande ut med olikformade fläckar. Ögonsminket är gjort så att jag först applicerade en gul skugga i den inre vrån och därefter Tribecca på den yttre halvan samt en highlighter upp till brynet. Därefter tog jag en bit spets och tryckte mot ögonlocket och sen målade jag med en styv pensel Cupol genom hålen så att fläckarna fick ungefär samma form som spetsen. Därefter målade jag en grön eyeliner, kajal och mascara och fäste därefter Ardell Hotties, mina absoluta favoritfransar. Kinderna fick färg med Mellow Mauve från E.l.f. som ni för övrigt kan vinna här på bloggen just nu och läpparna målade jag med Face Backsippa.

 


Polgara


Att gestalta något ur Sagan om Belgarion, ja, det är inte så lätt. Eller jo, Emma tycker det, men jag som faktiskt inte läst alla böckerna är inte av helt samma uppfattning. Polgara kändes dock som ett måste eftersom hon är en så betydande gestalt och dessutom med en tydlig färg förknippad till sig. Hon gillar blått!

Tanken här är alltså att visa inte bara Polgaras favoritfärg utan även den vita lock hon har i håret. Om ni undrar varför jag har en vit kil i ytterkanten av ögat alltså. Det är locken. Jag lät dessutom locken bli ganska bred och markerad som omäxling till den mer "balanserade" kil jag hade i svalstjärten på den här makeupen. Det är alltså en helt annan vinkel här och därmed ett helt annat uttryck. Den lila sminkningen är snyggare, men nu handlar det ju om att göra en tolkning av boken och då får man vara lite utanför de estetiska ramarna.

Sminket vilar på en vit grund, NYX jumbo penna Milk. Ovanpå den lades sedan Royal Blue från MAD Minerals i en halvcirkelform från ögonvrå till ögonvrå med ledning av brynbenskammen. Den mjukades upp i kanterna av Jazzy från Pure Luxe. Som highlighter använde jag Blue Aura, också från Pure Luxe. Lite skimmer från Makeupcosmetics i silvervitt. Sparkle heter det. Eyeliner Cobolt, en Stila Smudge Pot, och så lite flytande svart eyeliner från Sephora. Inliner i blått från Tigi. Lösögonfransar med blå strass. Det vita i kilen är Milk med aningens Blue Aura över. Ja, sen var jag klar med min Polgara-tolkning. Ja, just ja, det är blå linser också. Royal Blue från Soft Lens. Om ni vill veta. ;D

Sagan om Belgarion av David Eddings

Nu har turen kommit till David Eddings Sagan om Belgarion i vårt boktema. Eddings är en av de författare jag har läst allra mest av tror jag och Sagan om Belgarion är verkligen det jag associerar till klassisk fantasy.

I Sagan om Belgarion ramlar vi rakt ner i en värd bland riddare och konungar och så som sig bör finns här självfallet också magiker, även om magiker i det närmaste är en förolämpning, då alla seriösa magiutövares titel är besvärjare. I den första delen, Stenens väktare möter vi pojken Garion en föräldralös pojke som har vuxit upp på en sendarisk bondgård tillsammans med sin släkting tant Pol. På gården finns också smeden Durnik och då och då gästas gården av sagoberättaren. Sagoberättaren är en mycket gammal man som ständigt smågnabbas med tant Pol, som kallar honom för Gammelvarg, när han inte berättar fantastiska historier. En dag berättar han skapelseberättelsen för folket på gården och Garion kommer på så sätt i kontakt med berättelsen om guden Aldurs magiska sten och hur den onde guden Torak stjälade den ifrån honom, men stoppades av Belgararth besvärjaren och dennes dotter Polgara som återtog stenen och lämnade den i säkert förvar hos Riva en legendarisk kung som också namgav ett rike. Belgararths andra dotter, hans älsklingsdotter äktade sedan Riva och blev på så sätt konungarnas moder. Sagoberättaren berättar även om hur Rivas kung kommer att tvingas möta Torak i ett slutgiltigt slag om stenen, ett slag som dock ännu inte har stått, då Torak ligger försänkt i magisk sömn i väntan på sin fiende, kungen av Riva och Aldurs sten.  Men Garion som är en realistisk pojke vet förstås att detta endast är en sägen.

 

En dag kommer Gammelvarg till gården och berättar för Pol att någonting har blivit stulet. Det stulna är ett viktigt ting och tillsammans med Pol, Gammelvarg och smeden Durnik ger de sig iväg på jakt efter det som har blivit stulet. På deras väg får de hjälp av flera andra personer och denna resa är början på en fullständig kullkastning av Garions värld. Han finner att världen är långt mycket större än vad han trodde, att alla de sägner han trodde endast var sagor är betydligt verkligare än så och att magi verkligen inte är en myt, utan ytterst påtagligt hos de människor han älskar mest. I Stenens väktare påbörjas en resa, både en fysisk och en psykisk sådan som kommer att leda Garion och hans vänner en lång väg och tillsammans rusar de mot ödets fullbordan, vare sig Garion vill eller inte.

 

Sagan om Belgarion är en riktigt spännande serie i fem delar. Jag har läst hela serien och även den fristående fortsättningen Sagan om Mallorea ett antal gånger och jag kommer säkerligen att läsa den igen då jag tycker att detta är riktigt bra böcker. Gillar ni fantasy och har missat David Eddings tycker jag definitivt att ni bör spana in hans böcker, han har skrivit väldigt många böcker och för den som är fantasybiten är hans böcker otroligt läsvärda.

//Emma


Eld, glöd och kol

Här kommer min tolkning av Fatta Eld. Lite sent omsider, men jag är som sagt sjuk och har alltså något at skylla på. Till skillnad från alla de bokteman då jag bara är seg… Min tolkning av Fatta Eld baserar sig på eld glöd och kol. Böckerna har ju ett genomgående tema kring eld och även kol spelar en stor roll, i alla fall för klädvalet, då Katniss och Peeta kommer från distrikt 13, som utvinner just kol. Av eld och kol får man ju sedan glöd, ja ni fattar min koppling va?

Veckans boktemasminkning blir således i eld-, glöd- och kolfärgerna gult, orange och svart. Sminkan gjorde en liknande sminkning på Hungerspelen inspirerad av denna tutorial. Hon har länge tyckt att jag ska göra en egen version av sminkningen och jag bestämde mig för att det var dags att skrida till verket nu. Sen blev ju min sminkning inte jättelik originalet, men det är väl det som kallas för konstnärlig frihet.

Hyn
Foundation: Lucy Minerals Mineralfoundation Cream

Concealer: MUS Cover All Mix set

Puder: Lucy Minerals Finishing Powder

Rouge: MAC Mineralize Dainty
Ögon
Ögonbryn: Wet n Wild Brow Essentials, den mörka skuggan
Ögonskuggsbas: Too Faced Shadow Insurance

Ögonskuggor: Gul, orange och svart skugga från min Manley-palett

Highlighter: En guldvit från Manley

Eyeliner: MAC Fluidline Blacktrack

Mascara: MAC Studio Fix Lash

Lösögonfransar: Ardell 112

Läppar
Läppglans: Benefit Her Glossiness Didn’t Hear It From Me


Fatta Eld: Härmskrikan


Nu hoppas jag verkligen det blir boktema för oss båda idag men har faktiskt inte pratat med Emma så det är möjligt att hennes tolkning kommer en annan dag. Hon var nämligen sjuk i helgen så man vet aldrig.

Min tolkning är kanske inte vad man tänker på först när man hör titeln Fatta Eld, men jag följer mitt eget tema kan man säga. Förra gången tolkade jag ju den klänning Katniss bar i paraden genom staden innan de olika spelarna släpptes in på arenan. Det var en klänning som stod i lågor skapad av designern Cinna som snart blir än riktig vän till Katniss och Peeta. En vän som kanske i hemlighet också önskar en revolution eftersom han gör en högst symbolisk klänning åt Katniss i boken Fatta Eld. Katniss och Peeta låtsas ju att de ska gifta sig och man har i media fått följa Katniss utprovande av bröllopsklänningar. I en intervju innan de nya Hungerspelen visar Katniss upp sin vita, vackra klänning som hon kanske inte får bära på något bröllop eftersom spelen kan innebära både hennes och Peetas död innan dess. Mitt under intervjun, när Katniss reser sig och snurrar ett varv, börjar klänningen ryka och glöda som kol. Den blir svart. Svart med vissa vita markeringar på de långa ärmarna som får Katniss gestalt att likna symbolen hon skänkt motståndsrörelsen: Härmskrikan.

Jag har använt NYX Jumbopennor Milk och Black Bean. Med dem ritade jag upp formen jag ville ha. Sedan lade jag Wedding i vitt, en mineralögonskugga från MAD Minerals, på ögonlocket för att fixera pennan så det inte creasar. Ovanpå Black Bean lade jag den svarta skuggan ur IsaDoras Fake Black-duo. Highlightern blev Fair Lady från Brite Bird. Även under ögat är det samma pennor från NYX. Lite fake Black för att fixera den svarta. Lösögonfransarna är från Elise och eyelinern är Dazzling Darkness från Fyrinnae. Ögonbrynsskuggan är den mörkaste ur Wet'n'Wilds brynset. Ja, det är väl allt om sminket. Hade behövt Emmas fjäderfransar, så klart, men fick ta det jag har som Kajsa Warg.



Fatta Eld av Suzanne Collins


Vi hade ju boktema på Suzanne Collins Hungespelen för ett tag sedan. Ett rätt långt tag sedan, faktiskt. Då var det Emma som skrev om boken, som ni ser om ni klickar upp länken. Jag väntade efter det ivrigt på del två av trilogin, som vi har som tema idag, och sedan jag läste den så har jag väntat ivrigt på sista delen som kommer i oktober. Emmas bibliotekspersonal på det lokala biblioteket i Motala hade lite svårt att få tummen ur och köpa in den här boken så därför har vår nya tolkning på Collins-temat dröjt lite. Emma gav förresten till slut upp och köpte sig en bok. Det tycker jag var klokt. Själv ska jag dock vänta och se om de kommer i en samlingsbox om alla tre delarna sen, när de alla är publicerade. 

Fatta Eld är alltså fortsättningen på Hungerspelen. För att få ut något av Fatta Eld skulle jag dessutom tro att man behöver ha läst Hungerspelen. I den första boken tar Katniss, en flicka från det fattigaste av de 12 distrikten i ett dystopiskt framtida USA, sin systers plats i den fasansfulla realityshowen Hungerspelen där deltagarna slaktar varandra tills bara en, segraren, står kvar. Katniss skickas dit tillsammans med Peeta, en kille hon känner och gillar från sin hemstad. Hela tiden i arenan vet de båda att bara en av dem kan överleva. De båda formar ändå en allians och Peeta bekänner sin kärlek till Katniss, en kärlek hon inte helhjärtat kan besvara men förstår att utnyttja till deras gemensamma fördel. På slutet lyckas de alla fall lura tävlingsledningen och även utmana regeringen politiskt utan att riktigt förstå vad de gör. Både Katniss och Peeta utses till segrare och där är första boken slut.

I den andra boken, Fatta Eld, ska Peeta och Katniss turnéra runt i disktrikten. Det är en del av deras seger och regeringen är orolig eftersom Katniss har blivit en symbol för motståndsrörelsen. Den härmskrika som hon bar inne på arenan som brosch har blivit en symbol för upproret och hennes utmanande av tävlingsreglerna ger folk hopp om att kunna utmana även annat förtryck i de hårt hållna distrikten. Efter turnén så kommer dessutom en ny överraskning och utmaning. Ett nytt hungerspel ska arrangeras och vad ska man nu hitta på? Hur kan man slå tillbaka mot Katniss och Peeta? Ja, så svårt är det ju inte att räkna ut.

Intrigen i boken är ganska förutsägbar men Collins skriver så otroligt spännande. Man vill inte lägga ifrån sig boken ens en minut! Jag älskar både Hungerspelen och Fatta Eld och jag tycker alla ska läsa dem! Alla!! Så det så! Och för dem som inte bryr sig om revolutioner och inte älskar dystopier men har en svaghet för romantik, ja, det finns det med. Katniss måste ju välja mellan Gale, den mörke, tyste mannen med revolutionär glöd som hon älskat hela sin ungdom och Peeta, den känslige, poetiske killen som älskar Katniss reservationslöst och utan hopp om att få det återgäldat. Jag som inte är en kärleksfantast när det kommer till böcker, med undantag av den vackra kärlekssagan mellan Valerie och Ravus i Holly Blacks Valiant då, väljer att titta på andra delar i böckerna och älskar den samhällskritik man kan läsa in om man vill. Något för alla smaker alltså! 

Queen of air and Darkness bonus


Boktema bonus och tyvärr lite suddiga bilder. Det här är alla fall min alternativa tolkning av Queen Mabh. Grunden är en NYX Jumbopenna i svart. Den har jag målat på hela ögonlocket samt under ögat med. Sedan fortsatte jag med Dignity på brynbenet där highlightern skulle placeras. När jag fått fram formen på sminket plockade jag fram dels IsaDora-duon "Fake Black" och började med att lägga den svarta skuggan från den på hela ögonlocket och sudda mjukt ut på brybenet lite ovanför den svarta pennan. Ovanpå den svarta lade jag sedan en av mina lila Hot Pots från Coastal Scents. Den ska påminna i färgen om MAC Vibrant Grape. Jag lade den från inre ögonvrån till mitten av ögonlocket och sedan längs brynbenskammen.

När jag kommit så långt lade jag lila skugga under ögat och började förbereda lösögonfransarna. Jag applicerade limmet på dem och lade dem åt sidan medan jag böjde upp fransarna och gav dem ett lager mascara. Ögonbrynen fylldes i med mörkaste skuggan ur Wet'n'Wilds brynpalett. Sedan fäste jag fransarna, Ardells Wispies, och fortsatte till strassen. Om Mabh haft strass så svär jag att hon valt dessa! Oljelikt skimrande svarta. Ja, de ser inte svarta ut beroende på just det oljelika regnbågsskimret. Slutligen lade jag lite glittereyeliner längs övre fransraden samt under ögat.

Ja, det är min andra tolkning av Mabh, Queen of Air and Darkness. Den mäktigaste av féfolkens drottningar. Tyvärr gör inte bilderna sminket rättvisa för det blev verkligen fint. Jag är väldigt nöjd och tycker till och med strasset blev bra. Jag stod på balkongen när jag fotade men det räckte tydligen ändå inte till för att få skärpan i bilderna. Som den vakna läsaren har märkt så är det samma ögonskuggor som igår, med liten skillnad faktiskt, men det blev väl ganska annorlunda känsla alla fall?

Och ni som undrar varför jag inte svarat på kommentarer på min förra tolkning, ja, det är för att det har blivit knas. Jag kommer inte in på det alls. Ska maila blogg.se och be om hjälp.

Janus

Min inspiration till veckans boktema kommer ifrån Auberons janusvakter men även ifrån myten om guden Janus. Från början tänkte jag gestalta Titania, men sen funderade jag kring Janus och kom att tänka på Buffy och vampyrerna. Där dyker Janus upp i form av en mask och en förbannelse och därmed kommer även myten på tal och det är alltså där jag har stött på Janus. Efter lite snabbt googlande vet jag nu även att Janus är den romerska mytologins solgud som öppnar och stänger himlaljusets portar och därför avbildas han med två ansikten. Tänk vad Google är bra, eller i det här fallet, Wikipedia. I alla fall, jag tog fasta på det där med två ansikten och bestämde mig för att sminka en ansiktshalva ljus, inspirerad av det saliga hovet och Titania, och den andra halvan mörk, inspirerad av det osaliga hovet och Auberon. Jag tycker att det var en fantastiskt bra idé, dessvärre är jag inte helt nöjd med tolkningen. Det bygger ju på kontraster som ni säkert förstår. och den vita sidan ser helt sjuk ut, i alla fall om man jämför med den mörka. Den ljusa sidan ser helt okej ut för sig tycker jag dock. Fast den mörka är ju klart snyggare...

Hyn
Foundation: Kanebo Sensai Cellular Performance Cream Foundation Special CF 11 och Nvey Ecos flytande foundation

Concealer: MAC Studio Finish Concealer NW 20

Puder: Everyday Minerals Finishing Dust

Rouge: GloBlush Sunset/MAC Mineralize Plesantry
Ögon
Ögonbryn: Wet n Wild Brow Essentials, den mörka skuggan
Ögonskuggsbas: MAC Paint Pot Blackground/Gosh Waterproof Eye Shadow Stick Love That Beige/
Ögonskuggor: MAC Mineralize Danger Zone, den svarat skuggan/Isadora Gleaming Eyeshadow Silver White

Highlighter: Isadora Gleaming Eyeshadow Silver White

Eyeliner: MAC Fluidline Blacktrack/Silverstroke

Kajal: Elisabeth Arden Smokey Black

Mascara: MAC Studio Fix Lash

Lösögonfransar: Ardell 111

Läppar
Läppenna: MUS Golden Purple/Wood

Läppstift: MUS Black Orchid/Bare

Eftersom jag har använt en sabla massa produkter valde jag att skriva den mörka sidans produkter först och efter snedsträcket kommer motsvarande produkter för den ljusa sidan. Inte så himla mycket mer att säga om det. Jag är inte så nöjd med sminket så jag avstår från vidare kommentarer, ni får titta på bilderna istället…


Queen of Air and Darkness


Boktema igen! Det här är min tolkning av Queen Mabh, vinterhovets drottning och härskarinna över luften och mörkret. Queen Mabh har, ända sen jag för en herrans massa år sedan såg filmen Merlin där hon gestaltas av Miranda Richardson, varit något av en idol och förebild. Jag vet att många uppfattar henne som ond, men det gör inte jag. Jag tycker hon är stridbar och modig och att hon vågar slåss för det hon tror på. I filmen tar hon ju dessvärre livet av folk ganska lättvindigt, men även om jag inte sympatiserar med det så sympatiserar jag med hennes mål. Nu är det ju inte filmen vi ska prata om, men karaktären Queen Mabh dyker upp i många olika fantasyböcker med fairy-tema. Hon finns t.ex i de excellenta Dresden-files och även i dagens bok så klart! inspiration till snirklarna och färgerna kommer från Emmas Dark Fairy som hon gjorde för lääänge sen.

Ni ser ju att jag, som vanligt, försökt rita med fel sorts stift. Jag behöver en flytande eyeliner med smal, spänstig pensel men äger ingen. Istället kladdar jag med, idag, en eyeliner i stiftform med skruvhylsa. Den är från Maybelline. För trubbig, så klart, men på håll ser det rätt bra ut. ;D

Grunden är, inte överraskande, Dignity från Face. Sedan har jag använt två lila Hot Pots och en svart skugga från IsaDoras Fake Black-duo. De båda lila mixade över hela ögonlocket upp på brynbenet och den svarta för att ge lite djup i ytterkanten av ögat. Highlighter är June från Makeupcosmetics och över hela makeupen, även på kinderna, sveptes Dynamite, en glitterskugga i rosa från TMM. De trubbiga snirklarna fick duttar av glitter och likaså inre ögonvrån. Lösögonfransar med svarta strasstenar limmades fast.
Om man inte tittar för noga blev det faktiskt snyggt, tycker jag. Men i skarpt dagsljus och macroläge så avslöjas verkligen alla fel...

Wondrous Strange av Lesley Livingston


Nu är dags för ännu en bok om älvor, eller fairies om vi ska vara petiga. Fairies är ju så mycket mer än Tingeling. Dagens älvor befinner sig i New York, eller porten mellan Fairie och vår värld finns där, mitt i Central Park. Porten ska vara stängd, det har Auberon, vinterhovets konung bestämt, men porten har sprickor och måste vaktas. För att vakta den har Auberon skapat ett litet elitgarde av bortbytingar. Dessa kallas hans Janusvakter. De är utrustade med svärd och magi i sina janusamuletter och de dödar alla av älvfolket som försöker ta sig in eller ut genom porten.

Kelley Winslow är en 17 år gammal tjej som vill bli skådespelerska. Hon har en plats på teater Avalon som inhoppare. Av en händelse får hon också chansen att ta rollen då primadonnan bryter benet och hon står inför sitt livs chans. Hon ska spela rollen som sommarhovets älvdrottning i Avalons uppsättning av En midsommarnattsdröm. Hon kan knappt tro det är sant! På teatern finns den lite mystiske Bob, en av skådespelarna, som verkar veta mer om En midsommarnattsdröm än vad som är naturligt. Och av någon anledning börjar allt mer onaturligt ske omkring Kelley.

I parken möter hon Sonny Flannery, en mystisk ung man hon omedelbart förälskar sig i. Hon hamnar också i ett antal underliga situationer, bland annat nästan drunknar hon när hon räddar en ponny ur dammen. Ponnyn följer henne hem, får namnet Lucky och parkerar sig i badkaret i Kelleys väninnas lägenhet. Den vill bara äta sockrade flingor och verkar inte alls vara en normal liten häst. Att Tyff, Kelleys modellvackra väninna, låter hästen vara kvar är redan det ett mysterium, men det visar sig snart att Kelleys hela liv kommer förändras för alltid. Ponnyn är en bäckahäst, väninnan Tyff en sommarälva, Sonny en av janusvakterna och Bob på teatern den Puck som en gång berättat om älvrikena för Shakespeare själv. Dessutom är Kelley inte heller mänsklig. Hennes föräldrar är vinterhovets kung Auberon och hösthovets drottning Mabh. Och Kelley hamnar mitt i ett drama där hennes nyfunna krafter hotas, hennes kärlek till Sonny ställs på hårda prov och där hon tvingas stoppa Herne och den Vilda Jakten innan hela New York kommer utplånas av dem.

Jag gillar att Kelley är barn till två ganska "mörka" monarker. Mabh är i och för sig mer begriplig i Wondrous Strange än i mycket annat fantasyinriktat där hon gärna bara är "ond" men Auberon, som här är den mäktigaste bland älvhovens kungar och drottningar, är svårare att förstå sig på. Den här boken är både underhållande och välskriven om man är förtjust i den typ av Urban Fantasy som jag och Emma gillar. Jag gillar att Livingston använder sig av Shakespeare i så hög grad. Jag har redan läst uppföljaren, Darklight, och kommer läsa nästa del också. Så, alla älvfolksfans, hugg en Wondrous Strange och ta reda på hur det ska gå för bäckahästen Lucky. :D



Bianca

Här kommer min tolkning av veckans boktema Evernight. Jag brukar anstränga mig när det gäller vampyrtemana att inte göra en rätt upp och ner svartröd sminkning med rött i inre vrån och svart i yttre, då det känns lite uppenbart. Nu var det dock länge sen jag gjorde en sån sminkning och dessutom hade jag en ny röd skugga, Fox från Gosh som jag hemskt gärna ville testa. En helt vanlig sminkning i svart och rött denna vecka alltså, men jag tycker inte att det gör ngt alls, jag är faktiskt väldigt nöjd. En liten strasstår fick smyga sig in för att bryta det traditionella dock, men inte heller den är något nytt påfund. Jag målade röda blodtårar r som ni kanske minns. För det är ju såklart det den lilla röda tåren ska föreställa, en bloddroppe, då vampyrer i de allra flesta utsagor gråter blod. Sen har jag faktiskt inget minne av att vampyrerna i boken skulle gråta överhuvudtaget, men den lilla blodtåren får vara med ändå, för jag tycker den är söt och en blodtår får det ju att kännas så mycket mer vampyriskt, eller hur?

 


Den svarta blomman jag har i håret har dock en betydligt starkare koppling till boken. Bianca och Lucas (jag har skrivit Bella och Edward tre gånger nu, och nej böckerna är inte särskilt lika) är nämligen inne i stan där de i en antikvitetsaffär finner en otroligt vacker svart gnistrande blomma, en riktig antikvitet, och dyr. När Bella, förlåt Bianca hör vad den kostar sjunker hennes hjärta men Lucas halar chevalierskt upp sin plånbok och förklarar lugnt för Bianca att inga fattiga studenter kommer till Evernight Academy. Så Bianca får sin svarta gnistande blomma, fast i hennes fall är det en brosch, en brosch som hon ständigt bär som ett slags maskot. I mitt fall är det en hårblomma, men den är ju svart och gnistande och det passar ju fint eller hur?


Hyn

Foundation: Kanebo Sensai Cellular Performance Cream Foundation Special CF 11

Concealer: MAC Studio Finish Concealer NW 20

Puder: Everyday Minerals Silk Dust

Rouge: GloBlush Sunset
Ögon
Ögonbryn: Clarins brynpalett, den mörkaste skuggan
Ögonskuggsbas: Gosh Waterproof Eye Shadow Stick Love That Beige
Ögonskuggor: GOSH Effect Powder Fox och Collistar Nero Silver

Highlighter: Brite Bird Mig Mean Yellow Dog

Kajal: Elisabeth Arden Smokey Black

Mascara: Imju Fiberwig

Lösögonfransar: Ardell 111

Läppar
Läppglans: Givenchy Mirror Lipstick 715

 


Jag började med en bas av GOSHs vattenfasta skugga i stick, en mycket trevlig bas. Därefter applicerade jag röda Fox på inre halvan av ögonlocket, den svartglittriga skuggan på den yttre halvan och applicerade highlighter ifrån Brite Bird. Svart eyeliner, kajal, mascara lite skugga under ögat och rejäla lösögonfransar så var ögonsminket klart. Resten av ansiktet fick förbli rätt neutralt med endast lite brunt rouge under kindbenen och en mycket ljus mun. Det var min tolkning av Evernight det. Visst är Fox vacker?! Jag kan inte sluta titta på den skuggan, det är banne mig min vackraste röda! Och ni vet att jag älskar röda skuggor. Tänkte lägga upp en swatch på alla mina röda någon dag, men jag måste bli lite friskare först, är så förkyld just nu att jag vill kladda så lite som möjligt med sminket. Röd swatch kommer dock…

Evernight


Idag ska jag illustrera något inspirerat av Claudia Greys roman Evernight. Vampyrer och internatskola igen. Tredje gången i den här kategorin. Räknar vi vampyrer i skolmiljö är det fjärde gången... Det är dock helt okej, tycker jag. Vampyrer är alltid kul! Jag funderade lite på hur man skulle kunna göra något som alla fall är lite nytt, men som vanligt kom jag inte på något och ser ut som jag alltid gör. I stort sett alla fall. Meningen är att jag ska illustrera en natthimmel med stjärnor. Månen är den stora strasstenen i inre ögonvrån och vintergatans rand är glittret under ögat. Varför jag gjort det här valet? Ja, jag var nog lite snabb och hoppade från del ett av den här serien till del två. Den heter Stargazer. I och för sig nämner man även i ettan Biancas passion för stjärnskådning, och det är lite det som fått styra valet. Dessutom, är det alltid natt så är det väl stjärnklart ibland? Då kanske det ser ut på natthimlen som i min makeup? Vem vet...

Grunden för skuggorna är Dignity från Face Stockholm, en krämhighlighter som ger fint fäste för pigmenten och gör dem extra blendningsbara. Därefter använde jag pigmenten Equality och Warrior Mage från Fyrinnae och så en svart från IsaDoras Fake Black-duo. Jag började med den svarta skuggan i ytterkanten av ögat. Den fick bygga upp ett V som drogs ut lite mot tinningen. Ovanpå den och på mitten av ögonlocket samt brynbenet placerades Warrior Mage som är en gnistrande mörkgrå skugga. Lite ljusare men också gnistrande silvriga Equality placerades längst in och högst upp på brynbenet. Jag kunde ju ha gjort min himmel svartare men tänkte leka lite med författarens namn också, Grey.

Lite svart kajal runt ögat och ut lite i yttre ögonvrån och så mascara och lösögonfransar med blå strass. Jag borde tagit ett par med vit strrass, jag vet det och jag har massor av sådana, men de blå låg överst och jag gillar dem så jag tog dem alla fall. Sen blev det stjärnformad strass och en måne av strass i inre ögonvrån. Brynen fylldes i och en vintergata i silverglitter hamnade under ögat. Det var det.


Evernight av Claudia Grey

Dags för ännu en vampyrer på internatskola-bok. Evernight heter den första boken i den här serien och de utspelar sig, som House of Night-böckerna och Vampyre Academy, på ett internat för vampyrer. Evernight är dock inte lika uppenbart en vampyrskola. Vampyrer lever inte öppet i samhället och alla elever på skolan är definitivt inte vampyrer. Vilka som är vad? Nej, det talar jag inte om, men det är inte alltför svårt att lista ut.


Evernight av Claudia Grey handlar om Bianca, en tonårstjej som tvingas gå på läskiga, gotiska internatskolan Evernight Academy eftersom hennes föräldrar fått jobb där som lärare. När jag säger gotiska menar jag alltså till arkitekturen, själva skolan är en lite gammaldags men ändå rätt vanlig internatskola. Eller vanlig… Något är definitivt annorlunda. En av eleverna, Ranulf, verkar mer som tagen direkt ur medeltiden och världsvane, gentlemannamässige Balthazar känns knappast som en modern kille i övre tonåren. Något är alltså fel på Evernight Academy och Biancas känslor för stället är definitivt inte positiva. Hon vill verkligen inte börja där. Så motbjudande är tanken att hon faktiskt vill rymma hemifrån. Det äventyret blir kort, men hon möter superläckre Lucas, en bister ung man med hemligheter. Varför Lucas smyger omkring runt skolan mitt i natten kan man ju fråga sig. Dessutom spionerar han helt klart på de andra eleverna. Men, trots att han är så lynnig och mystisk, så faller självklart Bianca för honom.

Skolan börjar alltså och Bianca får nya vänner men känslan av att allt inte är som det ska dröjer kvar hos henne. Är det inte någon som smyger utanför kompisen Raquels fönster?

Dessutom faller Bianca inte bara för Lucas. Balthazar är också en het kandidat till pojkvänsposten. Sen är ju allt naturligtvis komplicerat till max. Lucas kan inte stanna på skolan. Det visar sig att hans familj och Biancas är fiender. Lucas är inte direkt omtyckt på skolan innan och när det avslöjas vem och vad han egentligen är så är han mer än ovälkommen, han är avskydd. Det är Romeo och Julia i allra högsta grad alltså. Familjernas ovänskap, alla odds emot förhållandet och Lucas i exil. Kan deras kärlek ändå överleva eller är det tryggast och bäst att välja välanpassade Balthazar? Det visar sig också att Bianca är något mer än en vanlig tjej på skolan. Hon är något helt unikt. Vad? Ja, det får ni ta reda på själva om ni läser boken!


Järn och fyrklöver

Precis som Sminkan redan har nämnt så spelar fyrklöver en stor roll i Lament. Huvudpersonen Dee överöses med fyrklöver i början av boken, i ett försök att göra henne synsk. Huruvida det är klövern eller ej som bidrar till att Dee ser fefolket framgår inte riktigt i boken, men fyrklöver är en symbol jag kraftigt förknippar med Lament. Fyrklöver är nog för övrigt ett rätt vanligt inslag i den här typen av böcker då det tros kunna ge ”true sight” och dessutom ska kunna bryta vissa typer av förtrollningar.

 

Ett annat inslag som jag starkt förknippar med Lament är järn. Inget konstigt här, järn anses skydda mot övernaturliga väsen så som fairies och huvudpersonen Dee får en järnnyckel av Luke och en ful gammal järnring av sin mormor. Tyvärr inser hon lite väl sent deras starka skyddande betydelse, men vill ni veta mer om det får ni läsa boken.



 

Hyn
Foundation: Kanebo Sensai Cellular Performance Cream Foundation Special CF 11

Concealer: MAC Studio Finish Concealer NW 20

Puder: Everyday Minerals Silk Dust

Rouge: MAC Pink Swoon och MAC Mineralize Blush Dainty
Ögon
Ögonbryn: Clarins brynpalett, den mörkaste skuggan
Ögonskuggsbas: Gosh Waterproof Eye Shadow Stick Love That Beige
Ögonskuggor: L’Oreal Color Appeal Platinum Real Silver, Fyrinnae Elven Dagger och Make Up Store Green

Highlighter: Make Up Store Stardust Fairy

Kajal: Elisabeth Arden Smokey Black

Mascara: Imju Fiberwig

Lösögonfransar: Ardell Fairies

Läppar
Läppglans: Face Krokus

 

I alla fall, min boktematolkning denna vecka utgår ifrån järn och fyrklöver. Jag började med en sminkning i järn (ja alltså silver) och grönt. På en bas av Love that beige från Gosh applicerade jag en silverskugga från L’oreal, klargröna Elven Dagger från Fyrianne och Green ifrån Make Up Store. Grön eyeliner, kajal, mascara och lösögonfransar. Passande nog använde jag Ardell Fairies, fast de syns knappt. Avslutningsvis målade jag sen en grön fyrklöver på kinden, först med en ljusgrön krämskugga från Claudia och därefter med mera Elven dagger. Det gick åt mycket Elven Dagger idag, men det passade ju bra och som tur är så har jag en ny full burk av den. Tycker att sminket blev rätt fint, även om fyrklövern blev lite i största laget. Jag skyller det på att jag tillverkade en liten schablon för klövern. Eller ja en stor schablon. Hur som helst, det var jobbigt att klippa ut en mindre klöver, alltså blev det en riktigt maffig fyrklöver i min tolkning av Lament.


Kerstin är förresten nyfiken på hur jag gjorde fyrklövern, så jag skriver det här. Först gjorde jag en schablon i papper som jag klippte ut. Den lilla schablonen (se stora) tejpade jag sen fast där jag ville placera klövern. För att ge en bra grund till skuggan målade jag först med en ljusgrön krämskugga i pennform i "schablonhålet" och därefter fyllde jag i med den underbart vackra gröna skuggan Elven Dagger. Sen avslutade jag med att plocka bort schablonen och snygga till kanterna lite. Jag är dessvärre ingen stor bildkonstnär, men är man lite mer slängd åt det konstnärliga hållet borde man ju kunna göra lite vad som helst enligt den här principen. Fyrklövern är nog ungefär vad jag klarar av, men å andra sidan kanske man kan få tag på schabloner på annat sätt, typ i leksaksaffären? Tål att tänka på, kan vara ett bra ess att ha i bakfickan för kommande bokteman helt klart.


Cloverhand


Deirdre i Lament: The Fairy Queen's Deception är vad man kallar en Cloverhand. Hon drar till sig alla oknytt och hon har vissa magiska förmågor, bland annat telekinesi. Sen är Deirdre rätt outhärdlig enligt mig. Självisk och tråkig, men sminket inspireras ändå av henne. Det blev alltså olika gröna nyanser och en liten strassdekoration som ska föreställa en fyrklöver. Tåren har också sin förklaring. Älvor gör inga tjänster gratis men Una, en av Daoine Sidhe, lovar Deirdre en tjänst i utbyte mot en tår. Älvor kan nämligen inte gråta.

Min bas är som vanligt Dignity. Ovanpå den lade jag först Gecko från Brite Bird på hela ögonlocket och upp en bit över globlinjen. I det yttre v:et följde jag upp med Hours, också från Brite Bird men mörkare grön. De båda skuggorna blendades samman och sen svepte jag över brynbenets högsta punkt med Haunted från Fyrinnae. Den är lite gulaktigt grön och skänker värme åt sminkningen. Aningens Shinkirou, också från Fyrinnae som highlighter.

Under ögat använde jag först en penna från MUS, Green Card, och ovanpå den Elven Dagger, en gräsgrön skugga från Fyrinnae. För att ge lite mer mörker och definition åt ögat så tog jag Dokkálfar, en mörkgrön glittrig skugga, Fyrinnae den med, från yttre ögonvrån och utåt. Lite av Haunted under ögat och för ännu mer värme även currygula Half-elf Hottie i inre ögonvrån och under ögat. Lite av den hamnade även på brynbenet. Ville ha en varmare ton i alltihop och då är den väldigt bra för den gifter sig väl med gröna nyanser. Slutligen målades fransar och bryn, lösögonfransar jag själv klistrat strass på fästes och jag klistrade dit en strasstår och en strassfyrklöver. Klart!

Lament, The Faerie Queen's Deception

Det är första mars idag och det är också måndag. Dags för boktema alltså!

Lament, the Faerie Queen’s Deception, av Maggie Stiefvater är en av de där urbana fantasyhistorierna som handlar om tonåringar som en dag upptäcker att älvorna, eller féfolken, lever parallellt med oss men osynliga för de flesta människor. Samma idé som alltså utforskats av både Holly Black och Melissa Marr och de har ju redan förekommit här i boktemat. Kan man få för mycket av älvor då? Nej, vi tycker inte det. Både jag och Emma är helt inne i en älvperiod och jag har redan ögonen på några nya romaner att läsa som utspelar sig med liknande förutsättningar.

Det handlar om Deirdre, en ung tjej som är otroligt skicklig musiker, hon spelar harpa av alla bisarra instrument för en modern tonåring. Dessutom har hon en väldigt vacker sångröst. En dag upptäcker hon att det runt omkring henne hela tiden dyker upp fyrklöver. Dessa fyrklöver finns på de mest bisarra ställen och dessutom möter hon några underliga figurer, bland annat vackre Luke, som drar in henne i något okänt, kanske till och med farligt. Luke är dock så lockande att Deirdre glömmer allt annat och bara vill vara med honom. Samtidigt som hennes förälskelse djupnar upptäcker hon att hon har vissa telekinetiska förmågor och att de mystiska personer som börjat omge henne är älvor ledda av drottningen som också heter Deirdre. Den drottningen har Lukes själ fängslad sedan hundratals år och använder Luke, som ändå någonstans fortfarande är människa, att döda de människor som hotar drottningen och hennes hov. Av någon anledning är Deirdre ett hot och Lukes uppdrag är att döda henne. Deirdre är nämligen det drottningen en gång var, en Cloverhand, en person med magiska krafter som kan se älvorna men ändå är människa.

Deirdre har en bästa vän, James, som ungefär samtidigt börjar visa tecken på att ha en viss förmåga att förutsäga framtiden. Den förmågan är dock luddig och mest ger den James en varning om att Deirdre är i fara. Deirdre vill inte lyssna på James varningar och fortsätter och fördjupar sin relation med Luke, även efter att hon får veta att han är en mördare och att hans drottning vill se henne avrättad av hans hand. Självklart dras det hela till en punkt där Luke måste göra ett val och även Deirdre ställs inför svåra beslut. Kan hon rädda Lukes själ? Kan hennes kärlek till Luke ha en framtid? Och James som också älskar henne, hur ska hon göra med honom?

Det finns en del lösa trådar i Stiefvaters debutroman, men den gav mersmak. Både jag och Emma har läst del två, Ballad, som kanske kommer som boktema en annan gång. Gillar man älvor, omöjlig kärlek och tonåringar som även brottas med problem som knepiga föräldrar och släktingar, skola och vänskap så är det absolut läsvärt. Emma och jag hade dock lite delade mening om just Lament. Jag blev inte så tagen, skulle ge boken godkänt men inte mer, men Emma var mer förtjust. Ballad, del två alltså, var dock enligt oss båda mycket bra. Helt klart godkänt alla fall, för Maggie Stiefvaters debutroman.


Emmas himmelsdrake

Precis som Sminkan gav jag mig på att tolka Temeraire, den kinesiska himmelsdraken som är bokens huvuddrake. Temeraire är svartgrå till färgen med blå tecken på vingarna. Dessutom är han som de flesta andra drakar väldigt förtjust i ädelstenar, något som ju såklart kan utnyttjas i en sminkning. Jag valde att göra en svartgrå bas i ögonsminket, för att illustrera Temeraires kroppsfärg, och sedan toppa det svarta med blått glitter för att illustrera Temeraires blå tecken. Eyeliner och mascara som vanligt såklart och sen toppade jag det hela med ett par blåa strassfransar, för att tillfredställa Temeraires sug efter ädelstenar alltså. Glittret heter förresten Sapphire så det borde också fall Temeraire på läppen. Som en liten kul kuriosa har jag för övrigt fått glittret av Sminkan, långt innan vi började blogga tillsammans. Mitt första paket från henne, det har blivit några stycken sen dess. Hon är en himla rar och generös liten Sminka, och glittret är riktigt fint!

 


Hyn

Foundation: Egen mix av Everyday Minerals Neutral Fair och Light Medium, båda intensive

Concealer: MAC Select Cover Up NW 20

Puder: Everyday Minerals Silk Dust

Rouge: MAC Mineralize Blush Gentle

Ögon

Ögonbryn: Clarins brynpalett den mörka skuggan
Ögonskuggsbas: Wet n Wild Eye Shadow Pencil i Graphite

Ögonskuggor: MAC Mineralize Danger Zone, den svarta biten

Highlighter: MUS Stardust Fairy

Eyeliner: MAC Fluidline Blacktrack

Kajal: Elisabeth Arden Smokey Black

Mascara: Max Factor Beyond Length, den svarta delen

Glitter: TMM Sapphire

Lösögonfransar: Blå strassfransar som finns att köpa på ebay

Läppar

Läppglans: Face Backsippa

 


Jag är egentligen väldigt nöjd med den här sminkningen bortsett från en sak, den sabla krämskuggan fick eländet att creasa innan jag hade hunnit bli klar och fota. Inte bra. Och det sorgliga är att det inte ens går att skylla på skuggan eftersom det är mitt eget fel.  Jag har använt denna krämbas med lysande resultat flera gånger med på sistone har jag börjat lägga den i tjockare lager för att maximera svärtan. Precis samma sak hände här, men då hade jag inget glitter ovanpå så då kunde jag ju gå in med skugga och fixa när jag skulle fota. Här funkade inte det så nu blev det som det blev, det vill säga censur. Ni borde såklart få se en massa bra blundbilder där strassfransarna kommer till sin rätta, men nu går det tyvärr inte då det ser helt hemskt ut med den creasande skuggan. Men det är som det är och det var tur att jag inte skulle någonstans i sminket. Nästa gång ska ja använda Blackground som bas istället när jag vill ha svart. Den creasar inte så här, dessvärre ger den heller inte samma fantastiska grepp och lyster åt skuggorna, men man kan ju som bekant inte få allt i en enda produkt.


Sminkans cirkusdrake


Nej, jag vet, det är inte många likheter mellan min drake och den stilrena, svarta Temeraire. Jag hade en plan på att göra min vanliga draktolkning som förekommit typ fyra gånger i boktemat, bland annat här, men i svart, mörkblått och silver den här gången. De färger Temeraire har. Lite strass eventuellt för att symbolisera teckningen på vingarna.

Ja, ni ser själva, han är glänsande svart med blå och grå markeringar på vingarna. Inte brokig som en cirkusclown. Dessutom har han blå ögon men eftersom jag anser att jag är bäst som drake med gröna ögon så blir det så även denna gång.

Det började alla fall med att jag följde planen. Formen ritades med en svart kajal och så fyllde jag i med Blackstar Blue från Makeupcosmetics. Den tonades sedan in i Antique, även den från Makeupcosmetics. Här gjorde jag alltså första avsteget från planen då Antique är lite mitt emellan silver och guld. Silver från Makeupcosmetics finns dock med längst in i ögonvrån och upp mot inre delen av brynet.

Sen spårade jag ur totalt. Blå strass tänkte jag, det ska jag ha. Och svart. Vi sätter det i svansen! Sagt och gjort. Strass limmades fast och jag betraktade resultatet i spegeln. Nej, jag var inte nöjd. Skulle jag sabba hela projektet och börja om eller kunde jag följa upp detta på något bra sätt? Hm... lite mindre strasstenar under ögat kanske? Det var ju fint när jag gjorde ondvinter! Fram med ett strasshjul och så skulle jag skaka fram de blå och ljusblå strasstenarna. Det visade sig dock att stenarna blandat sig i de små facken. Skit, tänkte jag, måste jag sortera de små pyttestrassen? Orka.... Nej. Jag kör en blandning! Sagt och gjort. Stenarna skakades ut på handfatskanten och placerades sedan slumpvis i en sträng under ögat. Cirkusdraken föddes och det kanske inte är en Temeraire vi har här, men jag tycker ändå den blev ganska... rolig?

Jag älskade första boken i den här serien och har läst visare med stor entusiasm! Det är en bokserie som verkligen är helt fantastisk! Jag rekomenderar böckerna om Temeraire varmt och hoppas få anledning att återkomma med bokteman på de andra delarna med. Vi får se om jag kan övertyga Emma som också läst flera av böckerna. Jag har redan planer på hur jag ska tolka del två, Jadetronen! Sen vet man ju inte om jag lyckas hålla mig till den planen när det väl är dags. Det kanske blir en cirkusdrake till, vem vet. Fast det gör ju ingenting om det skulle bli så heller. Boktemat ska vara roligt, kreativt och lite, lite galet.

Hans Majestäts Drake


Idag har vi ett boktema för alla oss drakälskare! Drakar är en passion för mig och Emma. Hon önskar ju till och med att hennes häst skulle vara en drake. Med tanke på hästens temperament misstänker jag att det är en drake också, i någon sorts kamoflage. Samma sak gäller för övrigt mina katter. Jag tror att mycket av det som lockar med böcker om drakar är just det band som uppstår mellan drake och drakryttare/husse. Man känner igen sig i det och förstår det bara allt för väl när man tittar på sina egna djur som ju är så mycket mer än "bara" djur. Sen har ju drakarna en fördel inom fiktionen för de kan ju prata. Nog för att jag förstår mycket av det mina katter säger till mig ("inte lax idag igen, mamma, ge mig tonfisk", "Lillan är dum mot mig och jag har suttit i garderoben i två timmar innan du kom hem och räddade mig" och "nej, jag vill inte pussas nu" är exempel på olika fraser min äldsta katt brukar leverera) men en hel del frågor får man inte svar på lika lätt. 

Dagens boktips och boktema är alltså Naomi Noviks första bok i serien om Temeraire och kapten William Laurence. Den utspelar sig i Europa på Napoleontiden och är kryddad med verkliga historiska personer och slag, men lite twistat för att passa in i fantasygenren. Det här är en verklighet där drakar är i människans tjänst och fungerar främst som en sorts stridsskepp inom flygvapnet. Det finns många olika sorters drakar, stora och små och med varierande förmågor. Vissa kan spotta frätande syra, andra eld. Några kan se i mörkret och några fungerar som snabba kurirdrakar. Flygvapnet ses dock på med viss nedlåtenhet då folk i allmänhet är lite rädda för drakar och inte förstår det otroligt starka band som blir mellan kaptenen på en drake och hans drake.

William Laurence är yngste sonen till en baron. Inget att ärva alltså, varken titel, pengar eller gods, och valet för hans karriär har fallit på flottan. Fjorton år gammal har han fått gå till sjöss och nu är han en kapten, omtyckt av sin besättning och ganska framgångsrik på det han gör. Han ser fram emot att gifta sig med en flicka han känner hemifrån så fort han tjänat ihop tillräckligt med pengar. Han är en man hårt präglad av god uppfostran och de normer som styr hans samhällsklass vid den här tiden och han är väldigt moralisk och plikmedveten. En dag övertar hans skepp ett franskt skepp efter en kort strid och i lasten på det franska fartyget finner man en överraskning. Ett nästan kläckningsfärdigt drakägg. Drakar måste selas snabbt efter kläckning för att bli tama och användbara för människan. Man beslutar dra lott om vem som ska få livet förstört. Att få en drake är nämligen detsamma som att ge upp alla drömmar om familjeliv eller status i samhället. Det innebär att man får bo på en förläggning långt borta från sällskapslivet och som sagt, folk ser inte direkt upp till flygkåren. Laurence lägger sitt eget namn i lottningen, men ser lättad att någon annan drar "nitlotten". Dessvärre vill ödet, eller draken, annorlunda och det blir ändå Laurence som får uppdraget att sela på den lilla svarta drakungen när den kläcks. Av Laurence får den namnet Temeraire och under veckorna ombord på skeppet innan de når hamnen så förändras Laurence liv. Det är en fantastisk vänskap som växer fram och snart saknar de offer han tvingas göra vad gäller framtiden betydelse för honom. Temeraire är familj och framtid för honom. De båda flyttar till en förläggning i Skottland för att snabbt läras upp för flygstrider och ganska snart tvingas de också delta i strider då Napoleons arméer rycker närmare och närmare. De lär känna andra drakar och kaptener, bland annat de kvinnliga kaptenerna som flygvapnet hemlighåller då det "inte går att ha kvinnor i armén" men man måste göra undantag eftersom en viss drakras, de syraspottande långvingarna, bara accepterar kvinnliga kaptener. Mycket av Laurence fördomar och tidens idéer möter här en annan, utmanande, verklighet han inte kan blunda för. Dessutom är Napoleon upprörd över att hans drake, skickad som en gåva från Kina, beslagtagits av britterna. Olika konflikter, både psykologiska och politiska, gör att man har stor behållning av historien även som vuxen läsare. Karaktärerna är trovärdiga, miljön väl beskriven med stort historiskt kunnande från Noviks sida, vilket gör det extra rolig att läsa.

Naomi Noviks serie om draken Temeraire och kapten Laurence har vunnit läsares hjärtan i hela världen. Jag föll totalt för boken efter att att ha värjt mig länge mot att läsa fantasy satt i en historisk tid men det fungerar ypperligt. Nu har jag läst de första fyra böckerna på svenska och ser fram emot den femte delen som kommer snart. På engelska finns redan fler delar att få tag på.