Sminkan och Emma

Hej alla läsare. Det är onsdag och mitt-i-arbetsveckan. Tiden går så fort. För bara några dagar sedan satt jag och kände mig måndagsgrå och var ganska säker på att bli lika förkyld som alla andra på jobbet. Nu sitter jag här och det är väl ungefär samma status. Ingen förkylning har brutit ut men den ligger och smålurar lite näsan. Jag är trött som fan men jag är uppe och kramar min kaffekopp alla fall. Det är en helt vanlig morgon alltså. Vad passar bättre en helt vanlig morgon än ett ganska genomsnittligt lack? 

Zoya Daul är ganska genomsnittligt i mina ögon. Det är en mellanlila med guldglassflecks. Den känns inte ny på något sätt utan påminner om It's My Year, tror jag, från OPI. Det är en sorts tråkigare version av Zoyas egen Faye. Det lacket var ju tjusigt, tycker jag, men det blev inte min favorit i Sunshine kollektionen. Daul är som sagt lite tråkigare och blir alltså inte heller en favorit.Det är så knäppt, jag hade egentligen bara tänkt köpa FeiFei och Song men sen slängde jag med Ray och Daul också och så fick jag ju Suri. Av alla de lacken har inget gjort succé. Song är den jag gillar mest tror jag. Jag älskar Zoya men de har haft så tråkiga kollektioner efter Sunshine. Jag vill att de ska göra mig lycklig med färger att älska men nej, det har bara varit mesiga tråkfärger i det sista.

Vad tycker ni om Daul? Skulle ni köpa det? Har ni redan gjort det? Det är ju inget fel på formulan så tycker man det ser fint ut kan man absolut slå till ch få ett lack med bra egenskaper. Jag tror det är två lite flödigare lager här för glassflecksen gör att lacket blir lite strävt och alltså behöver lite mer på penseln för att flyta ut bra. Inte tjocka lager, men mer flödigt än mina tunna. Torktiden var bra. Inga fel på så sätt, bara trist att titta på enligt mig.

Traditionen är väl etablerad, eller hur? Trist lack innebär en tröstande kattbild på slutet av inlägget. Siv sover så snällt här. Sötnosen.