Julklappsönskningar
LipGlossBitch utmanar oss än en gång att lista tre saker som är skönhetsrelaterade och den här vecka är det julklappar det handlar om. Oj, vad svårt...
Nej, jag kan faktiskt inte komma på något jag vill ha i julklapp som är skönhetsrelaterat. Jag har redan allt jag behöver och frestas inte av smink eller krämer eller så just nu. Självklart skulle jag kunna lista massor av nagellack men vad jag skulle vilja ha, på riktigt, är detta:
Jag önskar mig i julklapp att få fler att hjälpa fler katter i nöd. Nu har vi den värsta tiden för alla herrelösa katter och de har både svårt att hitta mat och riskerar att förfrysa sig illa och dö. Att små värnlösa katter ska frysa ihjäl i den mörka vinternatten är outhärdligt att tänka på. Alla katter jag haft har varit "räddningar" från ett liv ute i kylan och utan matte eller husse som ger omsorg. Siri har jag köpt från ett katthem och de andra har varit hemlösa som i kylan sökt sig till ett ställe att få mat och värme och som fått flytta in hos mig. Att hjälpa fler är något jag önskar göra och jag hoppas att andra vill hjälpa till med det. Varje år köper jag fyra-fem kalendrar från katthemmet och ger bort i julklapp och jag donerar varje månad till tre katthem och WWF. Det önskar jag att fler skulle göra och det är vad jag vill ha i julklapp! Om alla mina vänner istället för julkort eller paket till mig ville sätta in ett litet belopp på ett katthems konto eller köpa en kattkalender från dem så vore jag oerhört tacksam!
Så här skriver Stockholms Katthem på sin hemsida: Hjälp oss att hjälpa katter i nöd! Skicka ett sms med texten Katthem 25 eller Katthem 50 till nr 72550 så skänker du oss motsvarande belopp. Vårt postgirokonto, 90 01 79-3.
Här ser ni Edit, min älskling som i november 1995 sökte efter någonstans att bo. Det var snö då och hon vägde inte mycket över kilot fast hon var cirka halvåret gammal. Hade hon inte flyttat hem till mig då hade hon knappast överlevt till att bli en snart 16 år gammal dam som har högre matkonto än matte. ;D
Här är Siri, en hittekatt som räddats av fina volontärer på ett katthem. Utan bidrag kan inte katthemmen fungera. De behöver betala hyra, veterinärvård för djuren, mat och mycket annat. De som jobbar gör det ideellt. Siri har bott hos mig lite mer än ett år och är världens finaste kompis, precis som Edit.
Bella levde förvildad i många år, minst sju år hade vi sett henne smyga omkring, kanske fler, innan hon slutligen inte klarade sig själv längre. Utmärglad och livrädd för människor sökte hon sig till vår altan. Det tog lång tid att återge henne förtroende för människor men hon blev den underbaraste och tacksammaste katt man kan föreställa sig. Vi fick ha henne med oss från 1996 till 2009 då hon gick bort av ålderdomssvaghet, minst 21 år gammal. Hon hade börjat sitt liv som en katt med familj. Hon var kastrerad men inte öronmärkt eller chippad. Hon lämandes vid en sommarstuga som sedan stått öde i alla år. Att hon klarade sig ensam så länge berodde på att det fanns bondgårdar med djurhållning i området så hon både hade byten att jaga och ställen att krypa in där det var varmt på vintern och det fanns folk som ställde ut mat till områdets vildkatter, men inte ens det räcker ett svårt år.
Sabina, som ni redan sett en bild på idag, var en katt på cirka åtta år som ingen ville ta hand om. Jo, jag ville. Jag tog med henne i bilen efter att ha träffat henne utanför veterinären en julidag. Så här skrev jag om det när det begav sig. Så kelig, så fin och så rolig! Hon hade aldrig varit inne och hon var mager men inte utmärglad som mina andra hittebarn. Att en katt som hon kan bli "bortkastad" är för mig ofattbart. Hon hade bott i ett stall tills ägarna tröttnade på henne. Hur kan man tröttna på en katt? Tyvärr blev Sabina bara kvar hos mig en kort tid då hon fick en hjärnblödning på hösten och avled. Det kunde man inte förutspå då hon naturligtvis fick en ordentlig veterinärsundersökning i och med att jag tecknade hennes försäkring. Jag saknar mina katter som gått vidare till sina himmelska jaktmarker varje dag men jag gläds åt mina kvarvarande kattkompisar och kan inte tänka mig att vara utan dem.
Skänk en slant till ett katthem eller öppna ditt hem för en katt som behöver en familj. Det är den finaste julklapp jag kan tänka mig!
Nej, jag kan faktiskt inte komma på något jag vill ha i julklapp som är skönhetsrelaterat. Jag har redan allt jag behöver och frestas inte av smink eller krämer eller så just nu. Självklart skulle jag kunna lista massor av nagellack men vad jag skulle vilja ha, på riktigt, är detta:
Jag önskar mig i julklapp att få fler att hjälpa fler katter i nöd. Nu har vi den värsta tiden för alla herrelösa katter och de har både svårt att hitta mat och riskerar att förfrysa sig illa och dö. Att små värnlösa katter ska frysa ihjäl i den mörka vinternatten är outhärdligt att tänka på. Alla katter jag haft har varit "räddningar" från ett liv ute i kylan och utan matte eller husse som ger omsorg. Siri har jag köpt från ett katthem och de andra har varit hemlösa som i kylan sökt sig till ett ställe att få mat och värme och som fått flytta in hos mig. Att hjälpa fler är något jag önskar göra och jag hoppas att andra vill hjälpa till med det. Varje år köper jag fyra-fem kalendrar från katthemmet och ger bort i julklapp och jag donerar varje månad till tre katthem och WWF. Det önskar jag att fler skulle göra och det är vad jag vill ha i julklapp! Om alla mina vänner istället för julkort eller paket till mig ville sätta in ett litet belopp på ett katthems konto eller köpa en kattkalender från dem så vore jag oerhört tacksam!
Så här skriver Stockholms Katthem på sin hemsida: Hjälp oss att hjälpa katter i nöd! Skicka ett sms med texten Katthem 25 eller Katthem 50 till nr 72550 så skänker du oss motsvarande belopp. Vårt postgirokonto, 90 01 79-3.
Här ser ni Edit, min älskling som i november 1995 sökte efter någonstans att bo. Det var snö då och hon vägde inte mycket över kilot fast hon var cirka halvåret gammal. Hade hon inte flyttat hem till mig då hade hon knappast överlevt till att bli en snart 16 år gammal dam som har högre matkonto än matte. ;D
Här är Siri, en hittekatt som räddats av fina volontärer på ett katthem. Utan bidrag kan inte katthemmen fungera. De behöver betala hyra, veterinärvård för djuren, mat och mycket annat. De som jobbar gör det ideellt. Siri har bott hos mig lite mer än ett år och är världens finaste kompis, precis som Edit.
Bella levde förvildad i många år, minst sju år hade vi sett henne smyga omkring, kanske fler, innan hon slutligen inte klarade sig själv längre. Utmärglad och livrädd för människor sökte hon sig till vår altan. Det tog lång tid att återge henne förtroende för människor men hon blev den underbaraste och tacksammaste katt man kan föreställa sig. Vi fick ha henne med oss från 1996 till 2009 då hon gick bort av ålderdomssvaghet, minst 21 år gammal. Hon hade börjat sitt liv som en katt med familj. Hon var kastrerad men inte öronmärkt eller chippad. Hon lämandes vid en sommarstuga som sedan stått öde i alla år. Att hon klarade sig ensam så länge berodde på att det fanns bondgårdar med djurhållning i området så hon både hade byten att jaga och ställen att krypa in där det var varmt på vintern och det fanns folk som ställde ut mat till områdets vildkatter, men inte ens det räcker ett svårt år.
Sabina, som ni redan sett en bild på idag, var en katt på cirka åtta år som ingen ville ta hand om. Jo, jag ville. Jag tog med henne i bilen efter att ha träffat henne utanför veterinären en julidag. Så här skrev jag om det när det begav sig. Så kelig, så fin och så rolig! Hon hade aldrig varit inne och hon var mager men inte utmärglad som mina andra hittebarn. Att en katt som hon kan bli "bortkastad" är för mig ofattbart. Hon hade bott i ett stall tills ägarna tröttnade på henne. Hur kan man tröttna på en katt? Tyvärr blev Sabina bara kvar hos mig en kort tid då hon fick en hjärnblödning på hösten och avled. Det kunde man inte förutspå då hon naturligtvis fick en ordentlig veterinärsundersökning i och med att jag tecknade hennes försäkring. Jag saknar mina katter som gått vidare till sina himmelska jaktmarker varje dag men jag gläds åt mina kvarvarande kattkompisar och kan inte tänka mig att vara utan dem.
Skänk en slant till ett katthem eller öppna ditt hem för en katt som behöver en familj. Det är den finaste julklapp jag kan tänka mig!
