Helt OT på begäran

Förra året skrev jag också helt OT om katter vid ett tillfälle, och det kanske kan vara på sin plats igen. Nu är nämligen katthemmen fulla igen med de katter vi människor tagit oss an men sedan dumpat. I år är det tydligen det värsta året någonsin på många ställen. Katthemmen är överlupna med oönskade, bortkastade katter, katter som behöver ett riktigt hem. Jag tycker det är lika vidrigt varje gång en människa tar sig an ett djur och sedan bara lämnar det. Ingen katt kan klara sig på egen hand, inte i längden. Vi har flera katter i vår familj som är hittekatter. Min ena kisse var bara cirka ett halvår när hon, en kall novemberdag, bestämde sig för att bo på mina föräldrars altan. Hemlös och ynklig hade hon inte överlevt vintern om hon inte blivit omhändertagen av oss. Idag är det en superdiva på 14 år som äger världen och mattes hjärta! Äldsta kissen i familjen är över 20. Hon har också haft några riktigt hårda år som förvildad och kvarglömd när familjen som hade henne först flyttat. Hon har bott hos oss i 13 år och är den tillgivnaste och underbaraste katt man kan tänka sig.
Det finns ingen ursäkt till att lämna sin katt. Kan du inte behålla den, se till att den får ett annat hem. Att bara överge är djurplågeri. Och du som vill ha katt, åk ut till ditt lokala katthem och adoptera en av alla de tusentals katter som haft oturen att drabbas av samvetslösa människor som övergett dem. Det blir underbara husdjur och de ger verkligen så oerhört mycket tillbaka om de bara får en chans.
Om du själv inte kan ha fler katter eller kanske inte kan ha katt alls, då kan du ändå göra en god gärning och hjälpa till med en liten donation. Jag har en stående överföring från mitt konto på ett par hundra i månaden till min lokala djurskyddsförening för att stödja deras katthem. De var förresten helt överbelastade redan tidigt i somras med över 80 nyomhändertagna katter. Hur de har det nu vill jag inte ens tänka på.
Katter är inga leksaker för barn, eller för vuxna heller för den delen. Katter är levande, kännande varelser som förtjänar så mycket bättre än att "bli över" när människorna tröttnar på den.

Åter till Sabina, den nya tjejen i gänget. Nu har hon varit "min" i lite mer än två veckor. Det har gått relativt bra trots lite småfräs mellan damerna. Sabina är en temperamentsfull kissekatt, lekfull och tillgiven och hungrig. Mat är det viktigaste av allt för henne, tror jag. Veterinären säger att hon ska gå upp lite till i vikt för att bli vid gott hull, hon är lite i tunnaste laget än så länge, men vi kan lugnt säga att hon jobbar på det. Philadelphiaost är hennes passion. Första gången jag öppnade en ask blev hon som tokig.Klättrade upp på bordet och snodde min macka, faktiskt. Jag tvivlar på att hon någonsin smakat det förr så det måste helt klart vara lukten.
Bra bilder på henne finns inte än. Hon har inte förstått att man ska posera fint för kameran utan är mer inne på att leka eller kela, vilket ger rätt udda bilder. Idag har hon dessutom ett grönt öra efter att ha gått till veterinär och blivit ID-märkt.
Ja, det kan ni ju tänka på om ni ser en herrelös katt, kolla örat! På mina svarta katter syns märkningen himla dåligt, den är nämligen svart den med, men om man kikar noga kan man uttyda några bokstäver och siffror. Sabinas kommer synas mycket tydligare. Och ni som har katt, märk dem! Visst kan man chippa också, men jag tror att det är bättre med öronmärkning. Tydligare för den som hittar katten om den springer bort eller blir skadad.

Blev så exalterad att jag inte ens tagit av mig diskhandskarna nu när jag skriver det här! :D Vilken raring Sabina verkar vara och det är himla bra att du uppmärksammar de tusentals hemlösa katterna som finns här i Sverige. Har ju själv en f.d. hemlösing och det är nog den mest okomplicerade katt jag någonsin haft. När jag väl hade fått henne tam d.v.s. :)Jag tycker att det är otroligt fascinerande djur, kattgalning som jag är. :D
Tack för titten på Sabina och tack för ett bra inlägg!
Mycket bra skrivet, Sminkan! Jag håller med dig till hundra procent. Katter är bäst och förtjänar bara det bästa. Jag vet inget bättre än att komma hem till mina små troll och mysa med dem.
Men visst driver de ju en till vansinne ibland och somliga minuter är de inte världens sötaste, men vad spelar det för roll när man är en familj? :)
Åh, vilket bra inlägg! Sabina är så gullig och ser så busig ut:) Min granne tog sig an en honkatt som hon hittade ute, halvt ihjälfrusen en vinter. Någon hade ryckt bort alla morrhår samt skurit av hennes svans, så det var en mycket olycklig och blodig misse som satt i buskarna och pep. Efter veterinärvård tog hon hem henne och hon presenterades för den kastrerade kattgentlemannen i huset. Hon var så rädd och ynklig, men jag tror att hon mådde bra av att ha en lugn och snäll kattkille som kunde visa henne till rätta! I dag är hittekatten Mimmi den allra mest gosiga och trygga misse man kan tänka sig; för hon hade turen att bli hittad och omhändertagen av en bra människa :)
Karusell! Ja, våra hittekatter är också himla mysiga och härliga katter. De ger liksom dubbelt tillbaka av pur tacksamhet tror jag. Katter är utan tvekan det finaste som finns!
Fia! Visst är det så! Katter kan göra en tokig, men det är dem förlåtet. ;D
Skulle inte klara mig utan mina katter.
Moonstruck! Usch, vad sorgligt att någon kan bete sig så mot ett djur... Vilken tur att din väninna tog sig an henne. Man blir alldeles förskräckt över människors grymhet. Tack och lov har ingen av mina damer blivit plågad av människor, vad jag vet. Katter verkar ta fram det bästa och det värsta i människan, vilket är ganska underligt...
Vad roligt att du skriver om katter! Jag är också en kattgalning, eller "crazy cat lady" som vissa så snällt säger... Jag har fyra katter, tre av dem är devon rex medan det senaste tillskottet är en otroligt söt liten sköldpadda från KattKomandoSyd.
Hon hade fått ca 2 kullar, så unghona och förra sommaren så hotades kattkoloni med att skjutas och sen efter att hon infångades så färdades hon hela vägen från Blekinge upp till Uppsala. Hon trivs otroligt bra med mina katter som har lärt henne att tigga fint. Hon är otroligt söt och god men jag har bara haft henne sen början på oktober så hon litar inte helt på människor än...
jag är ju egentligen bara stödhem åt lilla Maja men jag tror nog att hon får stanna.
Buhu, jag blir så ledsen när jag läser om övergivna katter, klart som fan att det inte finns någon ursäkt att överge sin "sommarkatt", tror man det så ska man nog inte ha ngt mer svårskött än en pelargon.
Förresten tycker jag att Binisen är en riktig sötis, hon poserar ju jättefint, ser riktigt full i sjutton ut:)
Hej kissemiss Sabina :) ja hon ser lite smal ut, eller jag kanske som är van att se min tjockis Camelot varje dag.
Avskurna svansar o bortryckta morrhår, ja det är verkligen SJUKT vad folk gör med katter. Och varför just katter undrar man? Nån gång framöver ska jag ta mig en hemlösing jag med, men än så länge är jag för rörlig och gillar att resa...
Lina! Vad härligt att höra! Jag gillar människor som ger katter en chans! Vi har tre "hittekatter" och två som vi tog som kattungar. Deras mamma hade övergivit dem vid bara 7 veckors ålder och hade vi inte tagit dem hade ungarna avlivats, oönskade ladugårdkatter som de var, men vi lyckades hitta hem till alla ungarna i kullen. Min kompis tog två av bröderna, vi två och en bekant till mamma en. På så sätt kan man kanske säga att alla våra katter är "räddade".
Emma! Ja, okej, på ett sätt är hon ju en duktig posör, men jag vill ju visa hennes vackra ansikte också! ;D
CC! Ja, jag tycker inte hon är så ruskigt mager som mina andra katter varit, men veterinären vi var hos var rätt upprörd över hennes hull, eller brist på. Nu, avmaskad och med massor av olika mat att välja på, blir hon nog snart en rund och go' katt.
Låter som en plan att en dag, när du slår dig till ro, skaffa en hemlös, men du har rätt. Den sortens katt förtjänar trygghet och kontinuitet. Men, man kan hjälpa till på andra sätt. Man kan upplysa andra om att det finns katter som längtar efter en familj och som adopteras bort från katthemmen, man kan stödja ekonomiskt, men först och främst kan man vara en god matte till de djur man har (vilket du är!) och reagera varje gång man ser andra behandla djur fel. Hälsa Camelot och ge honom en puss från mig!
vilken mysig och glad kisse det verkar vara! och så fint tabbymönstrad, påminner mig om min fina jättetiger Gösta som dog i hjärtfel för 8 år sen. han hade också sånadär vackra beige och brunsvarta virvlar i pälsen. och vad bra att du skriver om katthem! klart det är där man ska titta först!
GQ! Jo, hon är nog rätt glad, Sabina. Och visst är hon fint tecknad! Jag har alltid gillat katter med tabbyteckningar, klassiska, tigrerade och spotted. Det blir små minitigrar, eller hur!
Tråkigt med Gösta. Att förlora en vän är alltid svårt.
Aaaw, så fin! Jag blir så berörd när jag hör och ser om lämnade katter, det är fruktansvärt!
Camelot hälsar och tackar :)
förresten kika in på den här bloggen:
http://katthemmetkompis.blogg.se
jag brukar läsa där, det är så fint att läsa när katterna får nya hem och så är det massa gulliga bilder
CC! Tack för tipset!
Jag blir så otroligt ledsen det jag läste i inlägget om övergivna katter. Jag bor ute på landet, och folk dumpar sommarkatter här då och då. Det bodde flera kattfamiljer i mormors ladugård, som pappa och morbror till som tätt var tvugna skjuta så de inte skulle föröka sig och det skulle bli ännu mer vildkatter. Jag blir så otroligt ledsen och arg på folk, kan man inte ta hand om ett djur ska man inte ha ett!
Så fort jag börjar få aktivitetersättning för min praktik ska jag börja donera till mitt lokala katthem, det är ett som är säkert!


