Sminkan och Emma

Midnight Ride har jag visat förut. Då var jag inte stormförtjust. Färgen är snygg men aningens mörk och inte direkt unik. Samma sak gäller fortfarande, men vem kan egentligen motstå ett vampy-lack? Unikt eller inte, det är en härlig, djup auergine med massa skimmer som inte alltid syns men när det kommer fram är det underbart!

När jag vaknade imorse visste jag direkt att det var Midnight ride jag skulle ha! Jag var så sugen på det och nu blev jag inte besviken. Kanske var det att jag igå lade ut gamla bilder på Yes.. I Can Can från OPI som triggade min längtan efter lila? Nu kan jag i alla fall inte sluta beundra mina händer. Glansen, djupet, lystern! Jag tycker dessutom att jag gjorde en riktigt snygg design med pärlorna och silverlinjen.

Bilderna här ovan är tagna i det bleka dagsljus som november bjuder på. En lite blåaktig ton i lacket, som ni kan se. Men i varmare ljus, inomhus, så kommer det purpurfärgade fram:

Wow! Eller hur? Så otroligt läckert! Midnight Ride, jag tar tillbaka varje ord jag fällt i negativ anda. I'm in love!

Dagsljus på första, elektriskt på andra, indirekt på tredje som är oskarp eftersom det är min högerhand. Ovan att hålla kameran med vänster. Ville dock visa att jag har två händer och att jag för en gång skull satsade på en symmetrisk grej, samma på båda ringfingernaglarna.

Återigen dagsljus. Ni se det blå komma fram,

Och här purpurtonerna under lysröret, trots det blå kaklet. Försök ignorera saltpaketet som skymtar. ;D
Är det inte ljuvligt så säg? Jag blir helt lycklig! Fina, fina Midnight Ride!
Vi avslutar med en till bild på högerhanden här inne i mitt arbetsrum. Indirekt ljus, persiennen är nedfälld och ljuset ommer från köksfönstret. Väldigt indirekt alltså. Här ser ni hur sart det blir, men faktum är att lite lila syns ändå. Ni ser också min senaste brutna nagel, långfingret (och faktiskt även tummen) på höger hand...