Sminkan och Emma

Vita naglar gillar jag mest när det handlar om jellylack men jag har burit vita, täckande lack, och gillat det med. Det blir en så kraftig kontrast och känns ungefär som att bära svart om ni förstår hur jag menar. Som en ickefärg. En ofylld yta. Det är lite speciellt och det är ganska sällan jag är på rätt humör både vad gäller helt vitt och helt svart. Jellylacken upphäver den där strängheten och blir alltså mer lättburna, men här och nu ska vi inte snacka jelly utan ett av de kompromisslösa opaka. Orly Dayglow.

I flaskan lockar lacket med ett finmalet blått skimmer men det följer inte med till nageln så man kan upptäcka det med blotta ögat alla fall. Jag kan föreställa mig att någon med en cool lightbox och specialoptik till kameran och en jävla massa skills som jag inte har kan få till bilder med det där illusiva blå skimret men jag ser det inte. Hade det funnits där hade lacket gått från filmjölksvitt till lättmjölksvitt och jag tror jag hade gillat det mera.

Formulan är katastrof. Ni ser fyra, ibland fem, tunna lager och man kan se överlappningar där jag inte fått lagren perfekt kant i kant och man kan se strimmighet om man verkligen vill. Jag vill inte det. Det är lite som att man målar med den där filmjölken färgen påminner om. Fyra till fem lager innebär en lite seg torktid även med Seche Vite, fast det funkar alla fall. Kanske yttorrt på en kvart, möjligt att hacka i över en timme. Om man valt att ha en vit i kollektionen för att ge ett underlag till de lite skirarer av neonerna (Glowstick och Don't Melt My Popsicle) så är ju en vit som kräver fyra lager inte någon bra idé. Då måste man ju ändå upp i sex lager lack innan man är klar, plus underlack och överlack vilket ger minst åtta lager. Nej, Dayglow blir nog inte så använt av mig, även om jag har testat att lägga neon över det. Det blev häftigt men inte så häftigt att inte ett annat lack kan göra samma jobb på ett bättre sätt.