Sminkan och Emma

Här kommer en verklig klassiker bland duokroma lack, Glacier Bay Blues från OPI. Jag visade det 2008 senast, men köpte det redan 2007. Ett av mina första OPI-lack alltså.

Jag vet inte om det är jag eller kameran som är inkompetent, troligast är väl att det är jag. Jag har inte hittat hem helt med den nya systemkameran så jag har lite svårt att fånga hela skönheten i lacket. Fast det hade jag kanske med min gamla Panasonic också. Det är alla fall en mörk, smutsig blå som är lite svärtad åt kanterna och i den samsas lavendel, silvergrått och teal eller aquablå toner. Har man tur kan det tippa över lite åt det gröna hållet i en extrem vinkel och rätt ljus. Det krävs tre lager men det är en gammal härlig OPI med svart etikett och massor av toulene så den är enkel att hantera och torkar fort.

Skiftningarna är elegnata, subtila. Ingen övertydlighet, inget grällt eller dramatiskt. Det är som vattnet i en insjö en novemberdag. Svårgenomträngligt men med skiftningar beroende på himlen och ljuset. Den lite smutsiga tonen gör det mystiskt och lockande. Det är ingenting för den som älskar de mest spektakulära lacken men ger den som uppskattar dess lite hemlighetsfulla djup en rik belöning. Trolskt skulle jag kalla det.