Sminkan och Emma

Dags för boktema här på bloggen igen. Idag är deten av mina gamla favoriter som vi inspirerats av, War for the Oaks av Emma Bull. En av de tidiga romanerna i den genre vi så ofta återkommer till, urban fantasy.

War for the Oaks skrevs på 80-talet och jag läste den kankse under tidigt 90-tal. På gymansiet måste det ha varit om jag inte missminner mig. Det är en spännande historia som cirklar kring huvudpersonen Eddi, en tjej som spelar i ett band och harvar runt på olika pubar och barer i Minneapolis och försöker leva på musiken. En dag blir hon förbannad på pojkvännen och bandet och hela skiten, gör slut, hoppar av och bestämmer sig för att göra något eget istället. Hon går hem ensam och på hemvägen upptäcker hon att en mystisk främling och en stor, svart hund förföljer henne. Denne främling visar sig vara en phouka, en sorts hamnskiftande faerie som växlar mellan man och hund. Inte bara han visar sig för Eddi, hon möter också en Glaistig, en sorts vattennymf. De båda avslöjar att Eddi har valts ut att spela en viktig roll i en konflikt mellan två älvhov och även om hon verkligen inte vill så kan hon inte dra sig ur. Striden mellan Seelie och Useelie, eller på svenska signade och osignade, är hårt kontrollerad till formen och Eddi har en nyckelroll att spela där en mänsklig själ har mer kraft än mycket annat. Hur? Jo, älvorna är ju, som vi vet, odödliga. Att dra ut i krig är en ganska meningslös sysselsättning om ingen dör, eller hur? Vem vinner om alla reser sig upp och striden fortsätter i evighet? För att dö, för att blöda, som människor krävs att en dödlig bundits till krigets sak och just den dödliga råkar vara Eddi.

I och med att Eddi blivit utvald så är hon i fara för attacker från det mörka, osignade hovet. Deras drottning och hennes vasaller kommer försöka döda henne och poukhan är där för att beskydda Eddi från fara. Han flyttar in i hennes lägenhet och tvingar sig in i hennes liv. Hon hatar det. ingenstans kan hon fly undan och ingen del av hennes liv är fredad från älvpolitik. Till och med bandet hon startar infiltreras och en romans mellan henne och gitarrspelande snyggingen Willy Silver, en Daoine Sidhe, börjar spira. Samtidigt förändras hennes känslor även för den poukha som vaktar henne. Det visar sig att han, trots sina dubbla agendor, kanske kan vara en pålitlig vän. Sen är Eddi ingen liten mes. Hon är viljestark och rådig och väljer sin egen väg i dessa konflikter. Det slutar med en fantastisk strid mellan henne och the Queen of Air and Darkness.

Boken har fler behållningar tycker jag. Karaktärerna är komplexa och levande, det finns humor i replikerna, känslor och motiv hos personerna, både dödliga och odödliga, går att förstå och leva sig in i. Rockscenen i Minneapolis på 80-talet har jag ju ingen personlig erfarenhet av men jag tror man kan finna behållning även som musikintresserad stockholmare på 2000-talet. Så har vi ju älvorna också. det går inte att komma ifrån, älvor är liksom alltid bäst. Här har man som älvälskare dessutom många referenser till den brittiska folklore som i alla fall jag är fascinerad av. Jag gillar verkligen den här romanen och när jag läste om den nu för ett halvår sedan eller så tyckte jag den var lika bra som när jag var tonåring. Nästan alla fall, för helt ärligt, då var allt så intensivt att jag har svårt att känslomässigt uppamma samma rus, men som sagt, bra är den!