Sminkan och Emma

Ni vet ju vem som är den stora fantasten på den här bloggen när vi skackar röda skimmerlack, Emma alltså, men idag är det jag som ska visa min senaste älskling i den genren! Jag bar Isla ett par dagar men igår bytte jag färg. Inte för att jag tröttnade men för att hon hade blivit sliten. Sally Hansen Age Correct No Chip är alltså inte ett mirakel på mina naglar. Det är alltså ett underlack jag pratar om nu och på Emma håller det läääänge. På mig håller det två dagar. Det spelar i och för sig inte så stor roll. Jag ska ju hinna använda alla mina lack så lite rotation skadar inte!

Zoya Isla är kanske mitt allra vackraste röda skimmerlack. Alla fall topp tre. En av systrarna från förra årets höstkollektion, Blair eller Colbie, är också galet vacker och så förstås min gamla stjärna, Pretty at the premier från OPI. Just nu, när jag inte har dem sida vid sida på naglarna, kan jag inte säga vilken som skulle segra i den rafflande kampen, men Zoya Isla kan mycket väl vara den.

Röd utan bruna skiftningar. Inga lila sådana heller. Härligt, ljuvligt blodröd. Skimmer som bara den men inte så stora skimmerkorn att de blir på gränsen till glitter i storlek. nej, det är ett härligt, finmalt skimmer som verkligen ger djup åt lacket. Fantastiskt fint! Färgen är perfekt. Lacket är perfekt. Dessutom täcker det med ett lager precis som de övriga i kollektionen. Jag har dock två lager här för hållbarhetens skull. Inte för att det hjälpte...

Sa jag att det var perfekt? De flesta bilderna är tagna i mitt norrfönster, men nedan ser ni en sekvens tagna i sol på balkongen.