Sminkan och Emma

Vi kom tyvärr inte överens, Light my Sapphire och jag. Inte idag. Jag gillar fären, en djup blåsvart bas med blått skimmer som är så fint att det knappt syns. Fantastiskt snygg färg! Verkligen! Jag uppskattar den subtila dager av blått som uppstår när man rör händerna och jag gillar till och med att lacket kan tas för svart i princip i alla ljus...

Ni ser, i dagsljus ser det ut som en riktigt mörk marinblå och tenderar att se ut som ett krämlack till och med. Men det finns alltså skimmer i det.

Skimret syns ganska tydligt under lysrörsbelysningen i köket.
Så, vad är det då för fel? Jo, det ser ni på bilderna. Jag ville att ni skulle se det. Kladdet. Först tänkte jag skylla på den gigantiska OPI Pro-Wide penseln som är lika bred som mina naglar. Det vore dock inte riktigt rättvist för det finns andra OPI med samma pensel som inte kladdar. Det är alltså en kombination av pensel och konsistens. Lacket rinner ut och över nageln, väller fram som en våg och intar nagelbanden som en krigshär intar en oskyddad kustlinje. Jag kämpade ett tag med remover och bomullstops, men sen insåg jag att jag inte skulle bära detta kladdfenomen idag i alla fall. Det fick alltså vara, blev fotograferat och torkades sedan bort, alltihop.

Två lager lack, inget överlack, bilderna. Och en enastående färg alltså. Men inte för mig idag. Någon gång ska jag plocka fram tålamodet ur asken där det ligger och så göra en riktigt snygg manikyr med detta lacket, men inte idag alltså. Idag vill jag lacka lätt och snabt!
En sista bild på det, i svagt dagsljus. Vi får se om och när det dyker upp igen!