Sminkan och Emma

Tredje veckan med boktemat och vår vana trogen presenterar vi en bokserie. Denna vecka är det Arvtagaren som står i centrum. Ingen som fattar vilken serie jag menar? Eragon såklart! Bokserien heter faktiskt arvtagaren, även om jag i ärlighetens namn brukar kalla dem för Eragon, andra Eragon-boken och tredje Eragon-boken. De korrekta titlarna är dock Eragon, som alltså är första boken och som heter likadant på originalspråket. Den andra boken heter den äldste och originaltiteln är Eldest. Den tredje boken som kom ut på svenska så sent som i november 2008 heter Brisingr och även den originaltiteln heter detsamma som den svenska. Denna serie är ännu inte avslutad, Brisingr är alltså inte den sista delen, tvärtemot vad man kan läsa på Den äldste, så kommer det även en fjärde del, som förhoppningsvis kommer att innehålla upplösningen på historien. Eragon-böckerna är skrivna av Christopher Paolini, en ung författare som bara var 15 när han skrev den första boken.

I första boken finner den fattige bondpojken Eragon en stor vacker blå sten i ryggraden, bergskedjan där han brukar jaga. Eragon planerar att sälja stenen för att skaffa mat åt familjen, Eragon, morbrodern Garrow och kusinen Roran. Hans planer går dock om intet då stenen visar sig vara ett ägg som kläcks och ut kommer en blå drake. Eragon döper draken till Saphira och de talar med varandra genom tankar. Saphiras födelse återupplivar legenden om drakarna och drakryttarna. Drakryttarna har länge varit i det närmaste utdöda, men återuppstår alltså genom Eragon och Saphira, som förvandlas till viktiga brickor i ett mycket farligt spel. Då Eragons hem attackeras av grymma och övernaturliga varelser, ra'zacer tvingas Saphira och Eragon att ge sig av på en mycket farlig färd, tvärs igenom imperiet, med bara en gammal sagoberättare som vägvisare. Eragons mål är från början bara att hämnas på de som attackerade hans familj, men under resans gång så hinner Eragons kontakt med Saphira att djupna enormt, han mognar, och hans mål utvecklas till mycket mer än bara hämnd på ra'zacerna.

Jag tycker att detta är en suveränt bra serie mycket eftersom jag älskar sagor och fantasy, men även på grund av den unika kontakt som Eragon har med Saphira, ja som alla ryttare har med sina drakar. I många böcker framställs drakars om inte onda, så åtminstone som sluga och lömska. I Eragon framställs drakarna istället som ett unikt, magiskt väsen, med en egen personlighet, precis som en människa, och definitivt inte som de djur som de kan framstå som i många historier. Drakarna är ju visserligen till sin kroppsbyggnad mest lika djuren, men rent intellektuellt sätt är de inte underlägsna människorna, trots att deras instinkter ofta påminner mycket om ett rovdjurs. Eragon och de efterföljande böckerna visar på en annorlunda och vacker världsbild. Eragon är dessutom en bok fylld med faror, magi och väsen som vi inte ens kan föreställa oss så som alver, drakar, dvärgar och ra'zacer, men också av kärlek och vänskap. Och detta är som ni kanske har märkt, något som jag är mycket svag för.

// Emma