Sminkan och Emma

Som alltd med Zoyas lack är det lätt att måla med eftersom penseln är perfekt och formulan är också bra, varken tjock eller tunn utan lagom. Det täcker med två lager och det torkar snabbt med ett lager Seche Vite. Visst är det fint! Jag gillar att bottenfärgen är kall medan guldglittret ger värme så intrycket blir lite koralligt.

Det är en foillik finish på det. Oerhört slätt, oerhört gnistrigt. Det är verkligen helt ljuvligt! Det påminner om det där lacket jag inte tyckte om från OPI, Love is a Racket, men är bättre. Bättre att måla med, bättre täckning, bättre torktid, bättre färg. Ja, okej, de påminner inte så mycket då. Men någonstans får jag ändå för mig att Carrie Ann är föregångaren till de röda foiliga lacken som kom förra året, Butter London Knees Up och Love is a Racket. Det här är bara så mycket bättre! Det täcker med ett flödigt lager om man vill. Jag föredrar två lager för att annars känns mina naglar för tunna. Det är verkligen ett härligt rött. Rekomenderas varmt!

De här lacken är så himla bra! Alla Wickedlacken har enastående formula, täcker med två lager, torkar på minuter och är bara  helt perfekta. Karina är ett helt fantastiskt rött dessutom. En kall underton, en finish som påminner om ett metalliclack på en bil. Det är tätt packat med skimmer som är en nyans ljusare rött än basfärgen. Det är så himla snyggt! Så blankt och med sådan lysande röd färg! Älskar det!

Jag passade på att ta en bild på min nya, rätt galna ring som jag köpt. Jag gillar stora, lite överdrvna, smycken. Och jag älskar rött! På ryska har orden rött och vacker samma rot. Jag håller med. Rött är den enda färg jag gillar på allt. Heminredning, kläder, nagellack, ögonskugga... Allt!

Signe är inte röd. Någon gång i livet ska jag ha en röd katt men nu har jag inte det. Signe är dock söt och älskar att posera för kameran.

I det grå vädret ser ni att det ser lite halvtrist ut. Jag blev faktiskt besviken på det i dagsljuset när inte solen sken. Tack och lov hade jag målat på det sent på kvällen i elektriskt ljus och sett hur glödande det var i det varmare glödlampeljuset. När solen kom fick jag också se hur vackert lacket gnistrade och hur färgen djupnade.

Första och sista klickisen är tagna inomhus i solsken från fönstret. De mittersta utomhus i mulet respektive uppklarnande väder. Ni ser skillnaden? Klart ni gör. Den är uppenbar. I solskenet djupnar färgen till rött, inte rosa, och de prismatiska glittren vaknar till liv. I grått dagsljus blir det  mer...grått. Nå, det är väl inte helt fel så heller men jag föredrar det mer glödande och mörkare och glittrigare...

Här kommer en serie tagna inomhus i strimman av sol och som visar det prismatiska glittret:

Det är två lager av lacket, det torkar snabbt men kräver några lager överlack för att bli slätt och gnistrigt. Jag gillar det men är inte galen i det som jag är i Train Underwater. Det är ändå helt klart värt att ha i samlingen och jag tror Zizzie skulle älska det så Zizzie, om du läser det här, det här lacket kan vara en rödare varaint av vår favorit Savina Purple Confetti.

Ett lager lack och så överlack på det. Två lager överlack för det är ett hungrigt glitter. Utan överlack blir finishen matt och faktiskt väldigt oattraktiv.

Eftersom jag inte kan erbjuda dagens naglar riktigt än så tänkte jag bjuda på morgonens bild av mina kattflickor Siri och Signe. Edit var i köket och åt frukost men kom inte med på bilden. Som ni ser har Signe kopplat på sina laserstråleögon, det är blixtens fel. Annars är det rätt sött att se dem göra saker tillsammans och vara nära. De sover dock inte tillsammans, Siri är inte fullt så avslappnad än. Kanske aldrig blir. Siri är ju inte en kramig katt egentligen och var lite utanför även i sin syskonskara. Jag minns när jag träffade henne första gången på katthemmet, hon låg ensam på en högt placerad hylla och hennes bröder sov på golvet i en stor, varm hög. Ett av skälen till att jag valde Siri var just att hon var lite egen och jag tänkte att det var bra eftersom Edit var så gammal redan då att hon inte vill leka och interagera med en kattunge. Hon vill bara ha sällskap. Sen visade det sig ju att Siri behöver ha någon att leka med och efter två års velande blev det alltså en Signe. Tack och lov verkar både Siri och Edit tycka att det blev ett bra tillskott som fyller ett behov. Och jag fick en katt som vill kramas mer än fem minuter åt gången!

Här kommer en bild till på Signe. Den visar tydligt hur hon blir anfallen av en leopardmönstrad råtta. Iiiiiih! Spring för livet! Den är efter dig!

Don't Toy With Me kom med OPI-kollektionen Holiday in Toyland 2008. Jag trodde då att det var den här som skulle bli favoriten av de både röda lacken med microglitter men när jag provade dem så var A Ruby for Rudolph så himla mycket mera "jag" och det lacket har jag burit så många gånger att jag oroar mig för att det ska ta slut. Det här lacket har jag inte burit mer än en gång före den här manikyren. Jag behöll det inte på nu heller, inte många timmar, för det fanns ett par saker som störde mig. Det ena irritationsmomentet kan lacket inte hjälpa. Det är inte rött nämligen, utan rosa. Okej, jag gillar magenta och cerise och de flesta rosa nyanser går alla fall hem hos mig ibland men just den här kändes inte snygg på mina naglar. Kanske beror det på det andra irritationsmomentet. Lackhelvetet är rinnigt och med den grova penseln har jag dålig kontroll och det vill rinna in i nagelbanden. Okej, säger ni, gör clean up då. Nej. Jag har aldrig lyckats bemästra någon clean up-teknik. Det enda jag lyckas med är att smeta ut färgen på huden och färga in fingrarna. Det är därför jag med jämna mellanrum bjuder på bilder som dessa. Inte perfekt lackat alltså. Ibland, om jag gillar färgen, låter jag det vara och tar det med nagelborsten när jag tvättar händerna. Det funkar bra. Om färgen, som här, inte gör mig lycklig eller ens lite glad, ja, då ryker alltihop och å börjar jag om. :D

Den översta bilden är tagen i dagsljus och de två övriga i lampljus (OTT) mitt på dagen så det även var ljus från fönstret. Det är svårt att få fram den här skönheten på ett bra sätt. I dagsljus ser det ut som rött glitter med några stora silverglitter i men i elektriskt ljus så ser man att silvret är prismatiskt. Det blir riktigt snyggt och glittrar massor! Den blir dock inte samma favorit som det blå och det lila i samma kollektion.

Det är fantastisk formula, det formligen glider på naglarna. Underbart att måla med alltså. Två lager täcker utmärkt, med kortare naglar kan ett räcka. Torktiden är bra. Glansen är magisk! Vad kan det vara för fel på en sådan här skönhet? Ja, jag kan berätta att jag efter mina fem dagar i streck med det rosa hololacket Maravilhosa från Ludurana kände att fem dagar med rött skimmer kunde vara en bra uppföljare. Perceval alltså. Jag målade mina naglar med det och njöt av att se mina lysande röda, glänsande naglar. Ett halvt dygn senare hade nagellacket chippat på flera ställen. Jag gav mig dock inte, jag "renoverade" lite i kanterna, slängde på glitter och höll tummarna. Det funkade inte, det fortsatte flaga. Fel på underarbetet, tänkte jag då. Lackade om och var oerhört noga med alla steg. Ett halvt dygn senare hade Perceval återigen börjat flaga. Jag har inte så stor erfarenhet av A Englands hållbarhet, jag tror jag bara swatchat Lady of the Lake för den tycker jag är rätt trist. Tristam har jag nog burit men frågan är hur länge. Kanske blev det bara några timmar? Minns inte längre. Jag vet alltså inte om det är ett problem jag har med A England eller om de är Perceval bara. Det kan även vara något tillfälligt med naglarna, men de är inte skivade eller så. Dessutom höll nästa manikyr utan problem och den satt i alla fall några dagar. Hoppas det var något tillfäligt för jag vill kunna lita på att det här lacket håller en hel dag alla fall. Det är så vackert att jag vill bära det och helst utan att ha flaskan i handväskan för snabba reparationsjobb.

Ni kommer få se massor av inlägg med Perceval, dels den med glitter över och sedan den sista versionen med samma glitter men bara i en halvnagel. De kommer dock någon annan dag för jag vill inte bara visa rött här. :D

Zoya Sara är det vi ser här. Det är ett lack som kom med kollektionen Flames. Det måste väl ha varit 2010 på vintern. Tänk vad tiden flyger fram, det känns som de kom nyss. Hur som helst så var det en enastående bra kollektion med bara oerhört vackra lack med riktigt bra egenskaper. Sara är lätt att måla med, täcker på två lager, torkar snabbt och har vacker färg och djup. Det är massor av fleckliknande skimmer som verkligen ger den där djupkänslan och glittrar vackert i solen. Det kan jag dock inte fånga på de här bilderna. Eller? Jag gjorde ett försök alla fall och det resulterade i ett bildspam.

I fönstret.

På min altan med en ros om letat sig in över spaljen. Nej, den blommade så klart inte, men den var fortfarande grön.

Dagsljus på de första två, sedan blixt. Den vita bakgrunden är snö på altanräcket. Det röda är min husvägg.

Det här lacket är inte längre mitt. Jag har gett det till min mamma som gillade det i flaskan. Hon är lite som jag, hon gillar inte riktigt de långa penslarna som bland annat BB Couture har, så hon har inte använt det så ofta. Jag tror jag ska köpa ett bättre rött med glitter till henne faktiskt, för hon gillar ju färgen.

Bilderna togs när jag var på landet i julas. Det var mulet och grått, som ni kan se, men det är rätt bra för man ser tydligt att glittret inte framträder så mycket då. På avstånd ser den lite trist ut faktiskt, men nära och i sol så sprakar glittret till. Det är dock för klen effekt för att jag ska tycka att lacket är särskilt upphetsande och jag måste säga att för de pengarna man får betala för ett lack för BB Couture så kan man få betydligt mer spektakulära lack.

Trots att OPI gör penslar för dem med breda, platta naglar och inte för sådana som mig, så går det lätt att måla med det här lacket. Formulans förtjänst alltså. Det är lätt att kontrollera, det krävs bara två lager, det torkar fort. Färgen är den perfekta röda, inte för varm men heller inte kall. Skimret är framträdande men blir inte till glitter. Det finns inte ett enda ont ord att säga om det här lacket. Det är i princip perfekt. Det fanns många snygga och bra lack i den julkollektionen. Det är utan tvekan den bästa julkollektionen som OPI någonsin släppt. A Ruby for Rudolph är enligt mig den mest klart lysande stjärnan av alla ur den kollektionen. Bäst av det bästa alltså. :D

Värdelösa bilder - igen. Jag förstår inte... Jag har burit det här lacket så ofta att nivån i flaskan sjunkit betydligt men jag har aldrig fått till bra bilder på det. Jag borde ta fram det en solig sommardag och se om det lyckas mig då. Som det är nu har alla bilder tagits mulna dagar i december...

De två första klickbara bilderna tagna under lysrör, de andra två i mulet dagsljus. Det glittrar på rätt bra. Det är två lager av glittret ovanpå det röda skimmerlacket så jag har öst på lite med glittren men om ni ser blir det ändå inte helt utjämnat och ordnat. Funka dock när det smälter samman med basfärgen som här. Här kommer ett litet spam taget i dagsljus för ert nöjes skull. ;D

Det klarar sig med två lager lack. Jag behöver överlack för glansen men inte för torktiden, som är snabb. Jag har visat det förra julen, här har ni bilderna, och 2009, när jag fick lacket av Sofia, så gjorde jag en jämförelse mellan den och Color Club Ruby Slippers, China Glaze Ruby Pumps och ett rött glitterlack från Viva la Diva. Den jämförelsen skulle inte se ut som den gör om jag gjort den idag (tack och lov för att man utvecklas!) men den kankse kan vara rolig att se alla fall. Av de fyra lacken har jag bara kvar två. Så kan det gå. Ja, här kommer ett bildspam på Twinkle Toes. Enjoy!