Nagellack, nagellack och åter nagellack blir det på den här nagellacksbloggen!
Ibland dyker det även upp smink och lite annat smått och gott.
Vi är två som har bloggen, Sminkan och Emma.
Lite bilder räddade från arkivet som försvann. Som ni ser i det gamla formatet, men de finns ju kvar i bloggens bildarkiv alla fall. Inlägget är borta, bilderna är kvar. Nå, ni får alla fall se det och ni kommer få se mer som jag återfunnit bland alla de 40 000 bilder som publicerats av mig och Emma genom åren...
Jag minns inte längre om det är ett eller två lager av lacket men jag minns att det var pigmenterat och täckande. Det är ett bra lack med en kass pensel. Sen är det ju lite roligt med korken med lack i och det, men praktiskt, nej. De här flaskorna går heller inte ner i Helmerlådorna så de är lite knepiga så också.
Som ni ser är det ett mörkblått sklimmerlack och jag tycker det är snyggt. Sen finns det så klart jämförbara lack som kanske är mer lättillgängliga men jag ångrar inte att jag köpte det här. :D
Jag tänkte göra bot och bättring efter mitt långa och pladdriga inlägg som inte berörde vare sig smink eller naglar med ett inlägg med ett helt ljuvligt nagellack, OPI What's with the Cattitude. Det kom med den enastående Shrek-kollektionen 2010 och jag måste säga att det är den enda kollektion OPI gjort där varje lack är fantastiskt och ett måste i min samling. Det tog ett tag för mig att fatta storheten med den kollektionen men jag knep sent om sider ett miniset med fyra av färgerna och trodde det skulle vara bra med det. Jag var mest sugen på Fiercely Fiona och Who the Shrek are You? och trodde att bara jag fick testa dem så skulle jag liksom vara nöjd. Nope. Nej. Det slutade med att jag köpte fullstora flaskor av samtliga sex lack och att de faktiskt är bland mina mest använda lack dessutom.
Tre lager av detta ljuvliga blekblå lack. Samma färg som Signes ögon. Perfekt matchat, eller hur! Men jag spräckte mitt uttänkta färgschema i blekblått och ljusgrönt...
Ja, så här såg alltså mina naglar ut idag. Jag målade dem medan jag pratade med Emma på MSN och jag lyckades få alla mina tangenter på nya laptopen kladdiga av Depends gröna remover. Den är oerhört oljig... Det har dock inget med lacket att göra så jag lämnar er med en sista bild av det.
Eller vänta, den sista bilden måste ju vara på någon med kattityd!
Jag berättade ju om att jag bar himmelsblå Robyn en eftermiddag här för lite sen. Det är mitt favoritlack i den här klara, lysande, nästan neoniga, himmelsblå färgen. Det klarar sig med ett flödigt lager, viket är ett av skälen till min kärlek, det är Zoyas perfekta pensel och formula vilket bidrar och det är en så härlig färg. En glad, positiv blå. Jag kan känna ett våldsamt sug efter sådana här färger, enkla men ändå med attityd. Ett krämlack utan krusiduller men en färg som inte går att missa ens på tio meters håll.
Superenkelt att måla med, som ni förstår av mina lovord. Supersmickrande för nagelformen, vilket inte framgår av mina bilder. Naglarna blir liksom längre, rakare, mer distinkta i formen. Jag är så kär i det här lacket! Är man förtjust i den här typen av färger får man inte missa Robyn. Inte för att det är ett unikt lack utan för att det är det bästa lacket jag provat i sin färggrupp.
Vad sägs om att få se mitt enda magnetlack. Effekten är okänd då jag inte har någon magnet. Jag roas inte av den typen av lack så det här är i min samling bara på gund av färgen.
En läcker blå, eller hur. Och det tog tre lager lack för att få det så här. Jag upplevde formulan som lite tjock men det är ju inte ovanligt. Gillar ni magnettrenden? Har ni magnetiska lack? Berätta!
Jag köpte för inte så länge sen minikitet med OPI Spiderman-kollektionen. Jag hade önskat att det lite ostronvita lacket skulle ha varit med, då hade det verkligen varit russinen ur kakan, men det var så klart det tråkiga rosa istället. De andra tre är dock de mer intressanta ur kollektionen, de båda Chanel-kopiorna och så den här vackra blå, Into the Night.
Lite penseldragsmärken, som ni kan se, men en väldigt vacker blå. Det här är tre lager och formulan kanske inte är perfekt och finishen är i frostigaste laget men jag är som sagt oerhört förlåtande då jag verkligen uppskattade nyansen. Torktiden är seg, dessvärre, och ja, det är rätt hemskt att måla med. Minpenseln, som jag vanligen älskar, visade sig vara spretig dessutom så det blev ännu meckigare att få lacket på plats. Ja, det är väl vad jag har att säga. Nyansen får A men formulan F.
Återigen ett gammalt lack som kanske förekommit förr här på bloggen. Orkar inte leta eller länke utan nöjer mig med att säga att jag haft det i många år och att det är en sådan där standardfärg som man gillar attt använda året om och som man har i lite olika varanter. Aquamarine är snyggast på neutrala underkläder, här ett lager Zoya Minka. Då räcker det med två lager som ger en härlig färg och vackert skimmer. Det är en snygg turkosblå eller ljus teal. Jag tycker det är en vacker färg även om den inte är superunik. Den har snyggt skimmer och den är billig att klicka hem från eBay.
Penslarna i de här flaskorna är väldigt bra och jag tycker lacken generellt sett är lätthanterade. Jag har nog köpt mina X-treme Wear från eBay men de finns nog i vissa affärer också. Har funnits alla fall. Eller har jag fel? Det känns som jag skulle ha sett flaskorna någonstans.
Ett tredje inlägg idag kommer här. Har vi visat holo och duokromt kan vi väl passa på med ett glitter också. Lippmann gör nog världens vackraste glitter! Titta på det här! Lady Sings the Blues. Vackert!
Svart eller mörkblå jellybas, jag kan inte avgöra vilket, med hexagonala glitter i ljusgrått och blått. Det är riktigt läckert. Som att stirra in i havsdjupen från en u-båt. Eller resa genom galaxer med Starship Enterprise. Två lager av lacket ger denna enastående effekt och det är mycket mer lätthanterligt än man skulle kunna tro med tanke på att det är ett glitterlack med så stora partiklar.
Efter gårdagens galna holofrossa så lugnar vi oss med lite glitter från arkivet. Jag tror alla fall det räknas som glitter. Kan vara glassflecks kanske? Kotori heter lacket och det är inte heller nytt här på bloggen men jag bar det någon gång nu under våren och tog om bilderna. Jag har använt det här rätt många gånger och gillar verkligen färgen.
Visst är det en vacker blå! Kotori är vacker och jag passar på att än en gång tacka Zoya för penseln och formulan. Okej, det kräver sina tre, tunna, lager men det torkar snabbt och penseln är perfekt och lacket är lätt att styra. Färgen är unik på ett sätt, det uplevs som blått för ögat men det är egentligen en mörkgrå, skir bas med blå glitter i. Eller om det är glassflecks. fan, skillnad på olika holos är inte hälften så komplicerat som att hålla isär alla olika glitter som finns. det kan ju i och för sig bero på att jag aldrig har tyckt att det är lika viktigt... :D
OPI Absolutely Alice är ju ett sådant lack som verkligen hypats och älskats. Jag var helt ointresserad av hela den kollektionen när den släpptes och det har aldrig riktigt pirrat i mig av längtan när jag sett swatcher heller. Till sist blev jag dock övertygad om att det måste vara helt enastående, det här lacket, för alla älskar det ju så vansinnigt och ska ha tio backuper och få kistans insida målad med den när de dör. Jag var alltså tvungen att klicka hem det från eBay när jag av en slump ramlade över det till bra pris. Det landade någonstans mellan 10 och 20 dollar, kanske femton. Inte samma sak som om jag köpt det när det släpptes och betalat 5.75 på Trans Design... Nå, det hade ju klart varit värt det om jag älskat det. Femton dollar är ingen stor summa idag. Jag är dock inte så kär i det. Jag föredrar både mitt Lacquistry-Alice och andra blå glitterlack, som Kendall at the Katwalk, framför det här. Det är inte ens topp tio blå glitter, tror jag. Fast det är inte fult heller. Det är ett mellanlack.
Kanske snäppet bättre än i mellanregistret till och med, men inte fantastiskt. Vad säger ni? Är det ett favoritlack för er? Det är ju trevligt med glitter, visst, och blått och guld är somrigt och fint, men är det verkligen så fint. Det ni ser på bilderna är två lager och minst samma antal lager överlack. Det är ett tag sedan jag tog bilderna så jag minns inte så mycket mer. Det är klart jag är glad att ha det i min ägo men jag hade nog inte köpt det nu heller om det inte vore för att så många är så galna i det att jag ville se om det är så magiskt i verkligheten. Min kista ska inte dekoreras med det på insidan alla fall. Jag tänker mig hellre en regnbåge av mina hololack och så en ficklampsapp på mobilen så jag kan ligga och lysa på dem och njuta i min ensamhet. Fast jag ska ju inte begravas i kista. Jag tänker mer begravning á la bålet i Van Helsing. Jag kan tll och med tänka mig att bilda ett moln i form av mitt ansikte och kankse vinka lite... "Bränn, bränn, bränn!" som trollen säger i tomteskogen.
Och här kommer en ganska lång video på brudarna på balkongen för er som saknat katterna.
Midnight Hour av Nat Robbins är ett lack som utpekats som en möjlig dupe till Essie Starry Starry Night. Det är inte en exakt dupe men troligen det av mina lack som är närmast originalet.
Svärtad blå jellybas och små silverfärgade glitter. Jellyn låter glittren skina igenom så man ser det som att det även är olika nyanser av blått förutom silvret. Det här är två lager av lacket som vare sig var fantastiskt eller dåligt att måla med. Ett mellanlack ur den synvinkeln men färgen är ju underbar. Jag är ju svag för dessa mörkblå md silverglitter som ni vet.
Jag fick det här lacket i present av en förtjusande lackälskare i Polen som visste att jag ville ha det. Oerhört gulligt! Jag har ingen aning om hur man annars får tag på dem.
Låt oss ta ett steg tillbaka och titta på ett lack från arkivet. Ett lack jag visat förr men som är så vackert att det förtjänar att komma fram igen. China Glaze Skyscraper kom med höstkollektionen förra året, Metro hette väl den. Det varnågra spännande lack i den och Skyscraper är verkligen en favorit.
Mellanblått med massor av silverglitter. Det här är två flödiga lager. Torktiden är snabb men den kräver överlack för att få den där perfekta och glassläta ytan. Det tycker inte jag är något problem. Lacket är verkligen både vackert, lättanvänt och bra på alla sätt.
Det är en ljusare blå än de SSn-lika lacken som ju är mer svärtade. Annars funkar det på ett liknande sätt då glittret skiner igenom jellyn så man får ett intryck av att det är både silverfärgade och blå glitter. Egentligen är de bara silverfärgade.
Visst är det tjusigt! Jag är verkligen förtjust i Skyscraper!
Äntligen har det slutat snöa här över Stockholmstrakten. Det är nästan så man anar en svag liten sol till och med. Jag har varit på Ica och jag måste säga att det var en mardrömspromenad i halkigt slask och snöyra. Jag skulle väntat lite till... Men, Edit har nu fått äta Sheba kalv och ligger på mattan vid mina fötter och vilar sig. Siri och Signe sover också i varsin stol. Jag har fördrivit en del tid med att swatcha lite lack, måla naglarna på riktigt, ändra mig, måla om dem igen och prata med mamma i telefon. Alldeles snart ska jag göra middag men jag känner inget sug efter att stå vid spisen. Vad äter ni idag? Jag gjorde en kycklinggryta med kikärtor och squash igår och det finns kvar av den så jag måste ju inte laga mat idag om jag inte vill...
Jag är verkligen oerhört pratig idag. Förlåt. Det här är ju en nagellacksblogg och bilderna visar nagellack, inte vare sig snö, shebas kattmat eller kycklinggrytor. Lacket heter It's Bigger on the Inside och är från Dollish Polish. Det är ett Tardisblått lack med glest glitter i turkos. Det täcker väl med två flödiga lager, formulan är exemplarisk och torktiden bra. Jag gillar det! Jag köpte bara en mini men hade lätt kunnat tänka mig en fullstor flaska.
Det är en vacker blå, eller vad säger ni? Här är den dessutom utan överlack för jag planerade inte att behålla den som manikyr. Den är dock så pass snygg att det nästan blev så alla fall men efter några timmar slog mitt röd-sug till och nu är naglarna precis omlackade igen.
Dollish Polish har en liten Etsy shop, man kan begära att få ett mail när den är öppen så missar man ingenting. Det finns en del väldigt söta lack, jag köpte tre minisar och en fullstor. Den fullstora var så klart av en av hennes holos. Den gröna. Jag måste säga att de lack jag köpt är finare än jag trodde när man håller dem i handen. Riktigt fina, faktiskt. Så, har du några Dollish Polish eller är du ännu inte indragen i indie-hypen?
Mer indie-lack och mer glitter! Här är Quantum BLuniverse från Nerd Lacquer. Av de indie-märken jag provat hittills är Nerd mina favoriter. Perfekt formula, täcker med två lager, snabb torktid, spännande färger och kombintioner av glitter i olika storlekar, skimmer och ja, allt man kan önska sig. Oerhört bra och oerhört snyggt. Jag vill ha ALLA deras lack nu. Eller hennes ska jag säga, för tjejen som gör dem heter Amanda Collier. :D
Quantum Bluniverse är påfågelsblått, alla fall tycker jag det. En lite varmare, mer gröntonad blå. Den är dock inte så blå att den blir tealfärgad eller petrol. Nej, en vacker blå med grön underton men fortfarande blå. Den har massor av guldskimmer och så hexglitter i samma guldfärg. Det finns även blått skimmer, lite mindre skimmerstorlek, och blå hexglitter. Lacket är en dröm att måla med och jag kan inte komma på något negativt alls att säga. Jag är helt förälskad i Nerd Lacquer!
Mer Rodeo Diva. Det här är det blå i kollektionen, Rodeo Fantatic, och det var jag så himla kär i när kollektionen kom men idag är det inte ett av mina favoritlack trots att färgen fortfarande är oerhört snygg. Det stora felet är faktiskt formulan. Jag förstår att China Glaze hade bekymmer att hitta rätt, som alla märken vid den tiden man bytte till B3F. Jag vet att vissa märken fortfarande inte hittat rätt och fortsätter ha bekymmer med att lacken får den här mystiska konsistensen som både är lite seg och lite rinning.
Tre lager av lacket som är ett svärtat blått med en lite tealaktig ton. Skimret är generöst och väldigt vackert. Det är ljusare än själva bottenfärgen och ger den där lysande blå linjen som sedan djupnar mot nagelns kanter. Glowy! Snyggt! Jag borde bära det oftare. Jag kan inte komma på et enda lack som liknar det i min samling så jag borde kunna sätta mig över formulaproblemen och ha det ändå.
Det här var det första lacket jag provade när jag fick hem mina Brite Birds. The Dynamos. Ett mörkblått jellylack med silverglitter i olika storlekar. Helt min smak! Jag har själv försökt franka fram liknande skönheter men Sanna är frankenmästarinna så hon har förstås lyckats göra något bättre. Om inte annat slipper man skaaka armen ur led för hennes glitter ligger inte på botten.
Att glittret är i två storlekar gör det mer intressant också. Ni ser det på detaljbilden nedan. Hela lacket är som en lillasyster till Essies Starry Starry Night, bara lite ljusare och klarare blått.
Det här är tre lager, två hade räckt men jag tog tre för att se om färgen djupnade. Inga problem med torktid eller så. Jag är väldigt förtjust i det här lacket och om ni inte har det redan tycker jag ni ska klicka er in på Brite Bird och skaffa det. 89 kronor för 10 ml. Jämför det med 250 dollar för Essie SSN. Eller vad sjutton, jämför det med 69 kronor för 8 ml IsaDora.
Ni får ursäkta mina extremt fnasiga nagelband. Jag tror de var som allra värst när jag provade det här lacket och de är fortfarande rätt illa trots att jag smörjer händerna i ett. Jag borde nog ha handskar på mig ute men vad mer kan man göra så här års? Det är som förgjort att få huden mindre torr. Jag är som en ödla både på rygg och ben också, men det slipper ni alla fall se.
