Sminkan och Emma

Vilken tur att jag förberedde mitt boktema för flera veckor sedan eftersom jag fortfarande är sjuk. Lite otur dock att jag glömt hur det var jag gjort eftersom jag visade en arkivsminkning även igår som var mycket lik den här. Nå, det blir så ibland. Min tolkning av dagens boktema är alltså detta.

Septimus Heap får ju lära sig magi av övermagiker Marcia Overstrand. Det är en fantastisk kvinna. Viljstark, envis och inte särskilt lyhörd men med ett väldigt gott hjärta och en stor passion för spetsiga skor i pytonskinn. Den passionen kan väl alla kvinnor identifiera sig med, särskilt som det inte är någon ormjakt som försiggår utan skomakaren har sin pyton enbart för Marcias räkning och varje gång den byter skinn blir det ett nytt par skor. Att Marcia är ganska självcentrerad märker vi redan här för skomakaren är inte så road av att behöva ha en stor pytonorm som sällskap, men sånt är livet. Marcia är ju en högt värderad kund...

Förutom sin passion för skor så älskar Marcia det som är lila. Hon är klädd i lila, hennes dörr är lila, ja, lila är liksom hennes signatur i livet. Det är också lila som är magikernas färg och när Septimus blir magikerkandidat (den yngste någonsin!) får han lila band att fästa på sin gröna lärlingstunika. Alltså har min tolkning fått bli skapad med en massa lila ögonskuggor. De gröna linserna kom fram för alla som är magiker får gröna ögon. Lysande gröna precis som mina linser! Så jag tror jag är väldigt nära hur Marcia faktiskt ser ut på riktigt i den här tolkningen.

Dignity som grund. Därefter två lila skuggor från Coastal Scents på locket och Lancomes Color Focus Electric Dream i globlinjen. Som highlighter användes dels Grifter från Urban Decay och dels June från Makeupcosmetics. Grön eyeliner längs övre fransraden men den målade jag över med svart efter att jag fäst lösögonfransarna. Under ögat är det Covet från Urban Decay. Lösögonfransar i svart och lila. De är köpta från ebay.
Slutligen tog jag Emmas idé om ormskinnsmunnen och gjorde en som skulle bli svart och lila, eftersom Marcias pytonskor är lila. Tänkte inte på att lila ovanpå svart kan bli blått. Men så blev det...

Septimus Heap-böckerna skrivna av Angie Sage är helt fantastiska barnböcker. Barnböcker, märk väl, inte ungdomsböcker eller böcker för "unga vuxna" som vi brukar skriva om i våra bokteman. Vi har i och för sig haft med barnböcker förr så det är inte främmande för oss men vi brukar hålla oss till böcker för lite äldre barn. ;D

Jag hittade Septimus Heap av en slump. Det var ryggarna som lockade mig i en av bibliotekets bokhyllor. Jag tänkte att jag skulle prova en, mer som kul grej, och blev som vanligt besatt. Har läst alla delarna som kommit ut på svenska, den senaste, Sirenen, ser ni här ovan på en klickbar bild. Hur som helst så lockade jag Emma att läsa några av böckerna också och även om hon föredrar Harry Potter så har hon inte sagt att de här är dåliga. Jag tror att jag lurade henne lite med likheten i upplägget med just Harry Potter, men även om det finns likheter på ytan så är det väldigt olika typer av böcker.

Septimus Heap-böckerna handlar om att familjen Heap blir bestulna på sin son, Septimus, den sjunde sonen till en sjunde son. De luras tro att Septimus dött vid födseln. Istället får de ett okänt flickebarn som tröst. Den som iscensatt detta är den onde magikerna Dom Daniel, som i och för sig är död men ännu lever kvar som en mörk kraft och spöke. Dom Daniel vill få tag på den sjunde sonen till en sjunde son då dessa är mycket magiska och kan hjälpa honom återta kontrollen av Magikertornet och Borgen. I första boken handlar det mest om hur man reder ut den här härvan och upptäcker vem Septimus verkligen är, vem flickan verkligen är och inte minst upptäcker vem Dom Daniels lärling är, för han är definitivt inte den riktige Septimus som Dom Daniel trott.

Böckernas huvudkaraktärer är Septimus, så klart, hans "syster" prinsessan Jenna som är nyfiken och äventyrslysten och en god kamrat. Niko är hans bror som älskar havet och båtar och han har en flickvän, Snorri, som är spökskådare från norr och har med sin katt Ullr som blir en panter på natten. Septimus bästa vänner utanför familjen är Vargpojken och Beetle. Vargpojken känner han sedan de fruktansvärda åren i ungdomsarmén och Beetle har han lärt känna i Borgen. Förutom ungdomarna har vi viktiga karaktärer i Marcia Overstrand som är övermagiker och tar Septimus till lärling och den vita häxan Zelda Heap som är Septimus faster. Simon, Septimus äldsta bror, är viktig för handlingen då han i sin avundsjuka för att småsyskonen får så mycket uppmärksamhet och så hög status väljer att vända sig till Dom Daniel och bli hans lärling. Han vill ju inget annat än gå i lära hos övermagikern och när Marcia väljer Septimus så väljer Simon alltså den gamla övermagikern Dom Daniel. Det finns en övermagiker till, mellan Dom Daniel och Marcia. Den vänlige Alther Mella. Han är också kvar som spöke och hjälper till i många äventyr med sina goda råd.

Det jag gillar med böckerna är att karaktärerna känns begripliga mitt i denna fantasyvärld. De är tillåtna att utvecklas och det finns en tro på att man kan förändras till det bättre och en hoppfullhet att människan ändå innerst inne är god. Det är varma böcker, böcker som får mig att le och även om de kan vara spännande så är de inte otäcka. Det här är sagoböcker i fantasyform, som Bröderna Lejonhjärta eller Narnia fast modernare. Det är massor av magi, trollformler och äventyr. Septimus och hans vänner räddar Borgen i varje bok, kan man säga, men fokus ligger på kamratskap inte på action. Visst finns det mörker i böckerna. Jennas mamma, drottning Cerys, dödas t.ex när Jenna föds, och det är även då Alther Mella blir ett spöke. Människor kan kan vara onda, och de är det ofta av dumhet eller girighet eller avundsjuka, precis som i vår värld. Ondskan och dess konskevenser finns alltså, men hela tiden med en känsla av att man kan nå försoning genom att erkänna sina misstag och med sina gärningar visa sig värd förlåtelse. Det här är böcker att läsa med sina barn om man har några eller för sig själv med en stor kanna te och massor av kex. Mysböcker.

Här ser ni några av de vackra illustrationerna i böckerna. Varje kapitel har en teckning av personerna eller miljöerna som är väldigt vackert ritad. På bilderna ovan ser ni Septimus själv, Linda från Hamnens Häxsällskap och draken Brandsprutan.

Här kommer min tolkning på veckans boktema the Good Neighbors. Sminkan har försett mig med inspirationsbild denna vecka och den hittar ni här. Inspirationsbilden är så snygg så jag nästan ramlade baklänges, dessvärre var det ruggigt svårt att göra något liknande. Nåja det sägs ju att friskt vågat är hälften vunnet så då är den ju inte helt åt helsicke. Närbilderna på ögat är okej, men helheten är verkligen missklädsam, således får ni bara se en ansiktsbild. Som ni ser har även jag tolkat den slingrande grönska som sprider ut sig med farlig fart. Även om min slingrande grönska tekniskt sett är svart, men det är ju en petitess.

Hyn
Foundation: Kanebo Sensai Cellular Performance Cream Foundation Special CF 11 blandad med Make Up Stores Neutralizer Yellow

Concealer: MAC Select Cover Up NW 20

Puder: Everyday Minerals Finishing Dust

Rouge: MAC Mineralize Duo Love Rock
Ögon
Ögonbryn: Clarins brynpalett, den mörka skuggan
Ögonskuggsbas: GOSH Waterproof Eye Shadow Stick Love That Beige/
Ögonskuggor: Golden Rose Loose Pearly Eyeshadow 108, Fyrinnae Elven Dagger och MAC Pigment Forest

Highlighter: Make Up Cosmetics May

Eyeliner: MAC Fluidline Blacktrack

Kajal: Elisabeth Arden Smokey Black

Mascara: Imju Fiberwig

Lösögonfransar: Ardell Fairies

Läppar
Läppglans: Golden Rose Multicolor Diamonds Lipgloss 02

Jag började med att applicera krämskuggan ifrån GOSH hela vägen upp till brynet. Jag brukar applicera den på ungefär halva ytan och sen jämna till med fingret. Därefter applicerade jag den ljusgröna skuggan från Golden Rose på innersta delen av ögonlocket, klargröna Elven Dagger på mittpartiet och mörkgröna Forest på yttre delen av ögonlocket. Därefter var det dags för att börja snirkla och måla löv. Det blev lite som det blev, men nu ska vi inte vara ledsna för det, det är ju faktiskt vår i luften och så mycket värre saker har hänt. När löven var klara målade jag kajal längs med övre fransraden för att det inte skulle se konstigt ut med lösfransarna, därefter målade jag mascara och limmade dit Fairies. Det är egentligen ganska trista fransar men det är lika bra det för en av dem har nu försvunnit spårlöst. Jag misstänker att det finns ett svart hål i vår lägenhet som suger i sig lösögonfransar, det är inte första gången det händer nämligen. När fransarna var på plats målade jag kinderna lite lagom karamelliga med Love Thing och munnen rosaglittrig med ett glans från Golden Rose. Klart.

Återigen har jag gått loss med snirklar och skit och som vanligt ser det hemskt ut på bild när det är så här uppförstorat, men ganska coolt om man ser det på håll. Idag använde jag gel-eyeliner och en eyelinerpensel. Snart har jag nog tagit mig igenom allt utom det jag tror blir bäst, nämligen flytande eyeliner...

Meningen är att jag ska gestalta den murgröna som älvorna vill ska täcka hela staden. Denna aggressiva slingerväxt som sträcker sig efter, och täcker in, civilisationens landmärken. Ja, ni fattar hur jag menar. En liten snirkel hade inte blivit aggressivt nog, så jag har massor av snirklar och på dem blad. Murgröneblad. Väldigt stiliserade, absolut, men med lite fantasti... 

Grunden är NYX Jumbopenna i färgen Lemon. Ovanpå den ligger först Luxury på ögonlocket. Den är från Makeupcosmetics precis som den nästföljande, Mystic, i ljusare grönt. Den är placerad i inre ögonvrån och uppåt. Den i sin tur övergår i två Fyrinnae-pigment. Haunted i gröngult och Jade Ghost i grönvitt. Under ögat är det Luxury i ganska stor mängd. Sen började jag snirkla. Indelible gel-eyeliner i färgen Endangered. Under ögat använde jag en bredare pensel och även för "stammarna" på min slingerväxt. Spetsen in mot näsan och bladen gjordes med eyelinerpensel. Ingetdera funkade till hundra procent, men det ser aggressivt, grönt och slingrit ut alla fall. Ögonbrynet målades också grönt med samma pensel och produkt. Lite vitt i inre ögonvrån som en detalj bara, Jumbopennan Milk från NYX. Tigis gröna penna som inliner. Ja, det är allt. Hoppas ni ser galen, supersnabbväxande murgröna framför er nu när ni tittar på dessa bilder. :D

Jag och Emma är ju väldigt förtjusta i Holly Blacks böcker om älvor, speciellt den trilogi som vi redan haft som boktema och som vi ständigt läser om och rekomenderar till alla som är minsta lilla intresserade av att läsa urban fantasy. Holly Black har dock skrivit mer än bara de tre romanerna. Dels är hon författare till Spiderwickböckerna som jag dock inte har läst alls, dels finns dessa helt underbara grafiska romaner skrivna av Holly Black och ritade av Ted Naifeh.

Än så länge finns bara två av dessa utgivna, men det kommer en tredje snart. Vi har läst bok ett och två, Kin och Kith. De handlar om samma tjej, Rue, vars mamma försvunnit spårlöst så hon lever ensam med sin pappa. Hon är en helt vanlig tonårstjej med pojkvän som spelar i band och så vidare, men hela hennes liv vänds upp och ner dels av moderns försvinnande men även då hennes pappa anklagas för att ha mördat mamman. Det kan inte Rue acceptera så hon börjar leta efter sin mamma och gräva i familjens historia. Hennes mamma visar sig då vara mer än ögat ser. Hon är ingen vanlig person utan en av älvfolket och hon är tillbaka i Faerie då ett löfte brutits. Kan Rue få tillbaka sin mamma och hur ska det bli med henne nu när hon vet att hon bara är till hälften människa? Ja, lite av de svaren får vi men Rue ställs verkligen inför en hård prövning i den andra boken, Kith, då hennes morfar, Aubrey, vill ta över staden och göra den till en del av Faerie. Hur? Jo med hjälp av växtligheten. Civilisationen ska utplånas i en djungel av murgröna och träd.

Ted Naifeh är en skicklig tecknare och böckerna är mycket vackra att läsa. Här ovan ser ni Rues vackra älvmamma. Vackert alltså, men också mörkt och hotande. Rues vänner, bland annat pojkvännen, dras in i älvvärlden och konsekvenserna är hårda för vissa av dem. Dessutom gör sig Rues älvblod mer och mer gällande. Ska hon kunna stå emot Aubrey och sin mor eller inte? Andra boken slutar på ett sätt som verkligen får en att längta efter tredje delen...

När Sminkan och jag diskuterade boktemat och passande tolkningar av Sagan om Belgarion bestämde jag mig nästan omedelbart för att jag ville tolka Den eviga Salmissra. Den eviga Salmissra är drottning av Nyissa ormarnas rike. Salmissra var från början ormguden Issas utvalda och älskade men då den onde guden Torak stal stenen och senare försjönk i magisk sömn försvann gudarna från världen för att inte väcka sin olyckligt lottade broder från sin vila. För Salmissra gick det då som för de flesta människor, hon dog så småningom. Inget evigt med det. Evigheten kommer dock in i bilden på så sätt att nyisserna väljer sin drottning för att hon liknar den ursprungliga Salmissra. För att förstärka denna likhet och hålla sin drottning ung och vacker tvingas Salmissra dessutom att inte en mängd droger. Droger som sätter hennes blod i brand och sakta förtär henne. Men vad gör man inte för att vara ung och vacker och dessutom ha oinskränkt makt.

Nyissas ormdrottning väljs alltså inte direkt för sin ledarförmåga eller på grund av sitt diplomatiska sinne och således blir det ofta lite si och så med den saken. I Belgarath Besvärjaren får vi möta åtminstone en av de tidigare Salmissrorna en ovanligt lyckad version dessutom, men i Sagan om Belgarion möter vi bara en. Denna Salmissra har den dåliga smaken att kidnappa Garion, något som inte faller i särskilt god jord hos hans ressällskap. Salmissra hade redan starka kopplingar till ormar då hon är ormdrottningen och dessutom omger sig mer ormar. Efter att ha mött Polgara  fullbordas denna koppling då Polgara förvandlar Salmissra till en orm, en mycket långlivad orm och hon då äntligen får det eviga (i alla fall nästan) liv som hon suktar så efter.

 

Hyn
Foundation: Lucy Minerals Mineralfoundation Cream uppblandad med Snow White

Concealer: MAC Studio Finish Concealer NW20

Puder: Bare Escentuals Hydrating Mineral Veil

Rouge: Elf Studio Blush Mellow Mauve
Ögon
Ögonbryn: Wet n Wild Brow Essentials, den mörka skuggan
Ögonskuggsbas: Too Faced Shadow Insurance

Ögonskuggor: En gul skugga från Manly-paletten och Make Up Store Tribecca och Cupol

Highlighter: En gulvit skimrande från Manly

Eyeliner: MAC Fluidline Shade

Kajal: Elisabeth Arden Smokey Black

Mascara: MAC Studio Fix Lash

Lösögonfransar: Ardell Hotties

Läppar
Läppglans: Face Backsippa

Som ni ser har jag här satsat på en kombination av Salmissras ormgestalt och hennes kvinnogestalt. Jag hade ingen större lust att förvandlas till en orm för ett boktema, men ormfläckar på ögonlocken, det kunde jag prestera. Nu så här i efterhand inser jag att jag nog borde ha valt en typ av fläckar och hållit mig till dem. När jag satt där med spetsen så tyckte jag att det skulle se mer levande ut med olikformade fläckar. Ögonsminket är gjort så att jag först applicerade en gul skugga i den inre vrån och därefter Tribecca på den yttre halvan samt en highlighter upp till brynet. Därefter tog jag en bit spets och tryckte mot ögonlocket och sen målade jag med en styv pensel Cupol genom hålen så att fläckarna fick ungefär samma form som spetsen. Därefter målade jag en grön eyeliner, kajal och mascara och fäste därefter Ardell Hotties, mina absoluta favoritfransar. Kinderna fick färg med Mellow Mauve från E.l.f. som ni för övrigt kan vinna här på bloggen just nu och läpparna målade jag med Face Backsippa.

 

Att gestalta något ur Sagan om Belgarion, ja, det är inte så lätt. Eller jo, Emma tycker det, men jag som faktiskt inte läst alla böckerna är inte av helt samma uppfattning. Polgara kändes dock som ett måste eftersom hon är en så betydande gestalt och dessutom med en tydlig färg förknippad till sig. Hon gillar blått!

Tanken här är alltså att visa inte bara Polgaras favoritfärg utan även den vita lock hon har i håret. Om ni undrar varför jag har en vit kil i ytterkanten av ögat alltså. Det är locken. Jag lät dessutom locken bli ganska bred och markerad som omäxling till den mer "balanserade" kil jag hade i svalstjärten på den här makeupen. Det är alltså en helt annan vinkel här och därmed ett helt annat uttryck. Den lila sminkningen är snyggare, men nu handlar det ju om att göra en tolkning av boken och då får man vara lite utanför de estetiska ramarna.

Sminket vilar på en vit grund, NYX jumbo penna Milk. Ovanpå den lades sedan Royal Blue från MAD Minerals i en halvcirkelform från ögonvrå till ögonvrå med ledning av brynbenskammen. Den mjukades upp i kanterna av Jazzy från Pure Luxe. Som highlighter använde jag Blue Aura, också från Pure Luxe. Lite skimmer från Makeupcosmetics i silvervitt. Sparkle heter det. Eyeliner Cobolt, en Stila Smudge Pot, och så lite flytande svart eyeliner från Sephora. Inliner i blått från Tigi. Lösögonfransar med blå strass. Det vita i kilen är Milk med aningens Blue Aura över. Ja, sen var jag klar med min Polgara-tolkning. Ja, just ja, det är blå linser också. Royal Blue från Soft Lens. Om ni vill veta. ;D

Nu har turen kommit till David Eddings Sagan om Belgarion i vårt boktema. Eddings är en av de författare jag har läst allra mest av tror jag och Sagan om Belgarion är verkligen det jag associerar till klassisk fantasy.

I Sagan om Belgarion ramlar vi rakt ner i en värd bland riddare och konungar och så som sig bör finns här självfallet också magiker, även om magiker i det närmaste är en förolämpning, då alla seriösa magiutövares titel är besvärjare. I den första delen, Stenens väktare möter vi pojken Garion en föräldralös pojke som har vuxit upp på en sendarisk bondgård tillsammans med sin släkting tant Pol. På gården finns också smeden Durnik och då och då gästas gården av sagoberättaren. Sagoberättaren är en mycket gammal man som ständigt smågnabbas med tant Pol, som kallar honom för Gammelvarg, när han inte berättar fantastiska historier. En dag berättar han skapelseberättelsen för folket på gården och Garion kommer på så sätt i kontakt med berättelsen om guden Aldurs magiska sten och hur den onde guden Torak stjälade den ifrån honom, men stoppades av Belgararth besvärjaren och dennes dotter Polgara som återtog stenen och lämnade den i säkert förvar hos Riva en legendarisk kung som också namgav ett rike. Belgararths andra dotter, hans älsklingsdotter äktade sedan Riva och blev på så sätt konungarnas moder. Sagoberättaren berättar även om hur Rivas kung kommer att tvingas möta Torak i ett slutgiltigt slag om stenen, ett slag som dock ännu inte har stått, då Torak ligger försänkt i magisk sömn i väntan på sin fiende, kungen av Riva och Aldurs sten.  Men Garion som är en realistisk pojke vet förstås att detta endast är en sägen.

 

En dag kommer Gammelvarg till gården och berättar för Pol att någonting har blivit stulet. Det stulna är ett viktigt ting och tillsammans med Pol, Gammelvarg och smeden Durnik ger de sig iväg på jakt efter det som har blivit stulet. På deras väg får de hjälp av flera andra personer och denna resa är början på en fullständig kullkastning av Garions värld. Han finner att världen är långt mycket större än vad han trodde, att alla de sägner han trodde endast var sagor är betydligt verkligare än så och att magi verkligen inte är en myt, utan ytterst påtagligt hos de människor han älskar mest. I Stenens väktare påbörjas en resa, både en fysisk och en psykisk sådan som kommer att leda Garion och hans vänner en lång väg och tillsammans rusar de mot ödets fullbordan, vare sig Garion vill eller inte.

 

Sagan om Belgarion är en riktigt spännande serie i fem delar. Jag har läst hela serien och även den fristående fortsättningen Sagan om Mallorea ett antal gånger och jag kommer säkerligen att läsa den igen då jag tycker att detta är riktigt bra böcker. Gillar ni fantasy och har missat David Eddings tycker jag definitivt att ni bör spana in hans böcker, han har skrivit väldigt många böcker och för den som är fantasybiten är hans böcker otroligt läsvärda.

//Emma

Här kommer min tolkning av Fatta Eld. Lite sent omsider, men jag är som sagt sjuk och har alltså något at skylla på. Till skillnad från alla de bokteman då jag bara är seg… Min tolkning av Fatta Eld baserar sig på eld glöd och kol. Böckerna har ju ett genomgående tema kring eld och även kol spelar en stor roll, i alla fall för klädvalet, då Katniss och Peeta kommer från distrikt 13, som utvinner just kol. Av eld och kol får man ju sedan glöd, ja ni fattar min koppling va?

Veckans boktemasminkning blir således i eld-, glöd- och kolfärgerna gult, orange och svart. Sminkan gjorde en liknande sminkning på Hungerspelen inspirerad av denna tutorial. Hon har länge tyckt att jag ska göra en egen version av sminkningen och jag bestämde mig för att det var dags att skrida till verket nu. Sen blev ju min sminkning inte jättelik originalet, men det är väl det som kallas för konstnärlig frihet.

Hyn
Foundation: Lucy Minerals Mineralfoundation Cream

Concealer: MUS Cover All Mix set

Puder: Lucy Minerals Finishing Powder

Rouge: MAC Mineralize Dainty
Ögon
Ögonbryn: Wet n Wild Brow Essentials, den mörka skuggan
Ögonskuggsbas: Too Faced Shadow Insurance

Ögonskuggor: Gul, orange och svart skugga från min Manley-palett

Highlighter: En guldvit från Manley

Eyeliner: MAC Fluidline Blacktrack

Mascara: MAC Studio Fix Lash

Lösögonfransar: Ardell 112

Läppar
Läppglans: Benefit Her Glossiness Didn’t Hear It From Me

Nu hoppas jag verkligen det blir boktema för oss båda idag men har faktiskt inte pratat med Emma så det är möjligt att hennes tolkning kommer en annan dag. Hon var nämligen sjuk i helgen så man vet aldrig.

Min tolkning är kanske inte vad man tänker på först när man hör titeln Fatta Eld, men jag följer mitt eget tema kan man säga. Förra gången tolkade jag ju den klänning Katniss bar i paraden genom staden innan de olika spelarna släpptes in på arenan. Det var en klänning som stod i lågor skapad av designern Cinna som snart blir än riktig vän till Katniss och Peeta. En vän som kanske i hemlighet också önskar en revolution eftersom han gör en högst symbolisk klänning åt Katniss i boken Fatta Eld. Katniss och Peeta låtsas ju att de ska gifta sig och man har i media fått följa Katniss utprovande av bröllopsklänningar. I en intervju innan de nya Hungerspelen visar Katniss upp sin vita, vackra klänning som hon kanske inte får bära på något bröllop eftersom spelen kan innebära både hennes och Peetas död innan dess. Mitt under intervjun, när Katniss reser sig och snurrar ett varv, börjar klänningen ryka och glöda som kol. Den blir svart. Svart med vissa vita markeringar på de långa ärmarna som får Katniss gestalt att likna symbolen hon skänkt motståndsrörelsen: Härmskrikan.

Jag har använt NYX Jumbopennor Milk och Black Bean. Med dem ritade jag upp formen jag ville ha. Sedan lade jag Wedding i vitt, en mineralögonskugga från MAD Minerals, på ögonlocket för att fixera pennan så det inte creasar. Ovanpå Black Bean lade jag den svarta skuggan ur IsaDoras Fake Black-duo. Highlightern blev Fair Lady från Brite Bird. Även under ögat är det samma pennor från NYX. Lite fake Black för att fixera den svarta. Lösögonfransarna är från Elise och eyelinern är Dazzling Darkness från Fyrinnae. Ögonbrynsskuggan är den mörkaste ur Wet'n'Wilds brynset. Ja, det är väl allt om sminket. Hade behövt Emmas fjäderfransar, så klart, men fick ta det jag har som Kajsa Warg.

Vi hade ju boktema på Suzanne Collins Hungespelen för ett tag sedan. Ett rätt långt tag sedan, faktiskt. Då var det Emma som skrev om boken, som ni ser om ni klickar upp länken. Jag väntade efter det ivrigt på del två av trilogin, som vi har som tema idag, och sedan jag läste den så har jag väntat ivrigt på sista delen som kommer i oktober. Emmas bibliotekspersonal på det lokala biblioteket i Motala hade lite svårt att få tummen ur och köpa in den här boken så därför har vår nya tolkning på Collins-temat dröjt lite. Emma gav förresten till slut upp och köpte sig en bok. Det tycker jag var klokt. Själv ska jag dock vänta och se om de kommer i en samlingsbox om alla tre delarna sen, när de alla är publicerade. 

Fatta Eld är alltså fortsättningen på Hungerspelen. För att få ut något av Fatta Eld skulle jag dessutom tro att man behöver ha läst Hungerspelen. I den första boken tar Katniss, en flicka från det fattigaste av de 12 distrikten i ett dystopiskt framtida USA, sin systers plats i den fasansfulla realityshowen Hungerspelen där deltagarna slaktar varandra tills bara en, segraren, står kvar. Katniss skickas dit tillsammans med Peeta, en kille hon känner och gillar från sin hemstad. Hela tiden i arenan vet de båda att bara en av dem kan överleva. De båda formar ändå en allians och Peeta bekänner sin kärlek till Katniss, en kärlek hon inte helhjärtat kan besvara men förstår att utnyttja till deras gemensamma fördel. På slutet lyckas de alla fall lura tävlingsledningen och även utmana regeringen politiskt utan att riktigt förstå vad de gör. Både Katniss och Peeta utses till segrare och där är första boken slut.

I den andra boken, Fatta Eld, ska Peeta och Katniss turnéra runt i disktrikten. Det är en del av deras seger och regeringen är orolig eftersom Katniss har blivit en symbol för motståndsrörelsen. Den härmskrika som hon bar inne på arenan som brosch har blivit en symbol för upproret och hennes utmanande av tävlingsreglerna ger folk hopp om att kunna utmana även annat förtryck i de hårt hållna distrikten. Efter turnén så kommer dessutom en ny överraskning och utmaning. Ett nytt hungerspel ska arrangeras och vad ska man nu hitta på? Hur kan man slå tillbaka mot Katniss och Peeta? Ja, så svårt är det ju inte att räkna ut.

Intrigen i boken är ganska förutsägbar men Collins skriver så otroligt spännande. Man vill inte lägga ifrån sig boken ens en minut! Jag älskar både Hungerspelen och Fatta Eld och jag tycker alla ska läsa dem! Alla!! Så det så! Och för dem som inte bryr sig om revolutioner och inte älskar dystopier men har en svaghet för romantik, ja, det finns det med. Katniss måste ju välja mellan Gale, den mörke, tyste mannen med revolutionär glöd som hon älskat hela sin ungdom och Peeta, den känslige, poetiske killen som älskar Katniss reservationslöst och utan hopp om att få det återgäldat. Jag som inte är en kärleksfantast när det kommer till böcker, med undantag av den vackra kärlekssagan mellan Valerie och Ravus i Holly Blacks Valiant då, väljer att titta på andra delar i böckerna och älskar den samhällskritik man kan läsa in om man vill. Något för alla smaker alltså! 

Boktema bonus och tyvärr lite suddiga bilder. Det här är alla fall min alternativa tolkning av Queen Mabh. Grunden är en NYX Jumbopenna i svart. Den har jag målat på hela ögonlocket samt under ögat med. Sedan fortsatte jag med Dignity på brynbenet där highlightern skulle placeras. När jag fått fram formen på sminket plockade jag fram dels IsaDora-duon "Fake Black" och började med att lägga den svarta skuggan från den på hela ögonlocket och sudda mjukt ut på brybenet lite ovanför den svarta pennan. Ovanpå den svarta lade jag sedan en av mina lila Hot Pots från Coastal Scents. Den ska påminna i färgen om MAC Vibrant Grape. Jag lade den från inre ögonvrån till mitten av ögonlocket och sedan längs brynbenskammen.

När jag kommit så långt lade jag lila skugga under ögat och började förbereda lösögonfransarna. Jag applicerade limmet på dem och lade dem åt sidan medan jag böjde upp fransarna och gav dem ett lager mascara. Ögonbrynen fylldes i med mörkaste skuggan ur Wet'n'Wilds brynpalett. Sedan fäste jag fransarna, Ardells Wispies, och fortsatte till strassen. Om Mabh haft strass så svär jag att hon valt dessa! Oljelikt skimrande svarta. Ja, de ser inte svarta ut beroende på just det oljelika regnbågsskimret. Slutligen lade jag lite glittereyeliner längs övre fransraden samt under ögat.

Ja, det är min andra tolkning av Mabh, Queen of Air and Darkness. Den mäktigaste av féfolkens drottningar. Tyvärr gör inte bilderna sminket rättvisa för det blev verkligen fint. Jag är väldigt nöjd och tycker till och med strasset blev bra. Jag stod på balkongen när jag fotade men det räckte tydligen ändå inte till för att få skärpan i bilderna. Som den vakna läsaren har märkt så är det samma ögonskuggor som igår, med liten skillnad faktiskt, men det blev väl ganska annorlunda känsla alla fall?

Och ni som undrar varför jag inte svarat på kommentarer på min förra tolkning, ja, det är för att det har blivit knas. Jag kommer inte in på det alls. Ska maila blogg.se och be om hjälp.

Min inspiration till veckans boktema kommer ifrån Auberons janusvakter men även ifrån myten om guden Janus. Från början tänkte jag gestalta Titania, men sen funderade jag kring Janus och kom att tänka på Buffy och vampyrerna. Där dyker Janus upp i form av en mask och en förbannelse och därmed kommer även myten på tal och det är alltså där jag har stött på Janus. Efter lite snabbt googlande vet jag nu även att Janus är den romerska mytologins solgud som öppnar och stänger himlaljusets portar och därför avbildas han med två ansikten. Tänk vad Google är bra, eller i det här fallet, Wikipedia. I alla fall, jag tog fasta på det där med två ansikten och bestämde mig för att sminka en ansiktshalva ljus, inspirerad av det saliga hovet och Titania, och den andra halvan mörk, inspirerad av det osaliga hovet och Auberon. Jag tycker att det var en fantastiskt bra idé, dessvärre är jag inte helt nöjd med tolkningen. Det bygger ju på kontraster som ni säkert förstår. och den vita sidan ser helt sjuk ut, i alla fall om man jämför med den mörka. Den ljusa sidan ser helt okej ut för sig tycker jag dock. Fast den mörka är ju klart snyggare...

Hyn
Foundation: Kanebo Sensai Cellular Performance Cream Foundation Special CF 11 och Nvey Ecos flytande foundation

Concealer: MAC Studio Finish Concealer NW 20

Puder: Everyday Minerals Finishing Dust

Rouge: GloBlush Sunset/MAC Mineralize Plesantry
Ögon
Ögonbryn: Wet n Wild Brow Essentials, den mörka skuggan
Ögonskuggsbas: MAC Paint Pot Blackground/Gosh Waterproof Eye Shadow Stick Love That Beige/
Ögonskuggor: MAC Mineralize Danger Zone, den svarat skuggan/Isadora Gleaming Eyeshadow Silver White

Highlighter: Isadora Gleaming Eyeshadow Silver White

Eyeliner: MAC Fluidline Blacktrack/Silverstroke

Kajal: Elisabeth Arden Smokey Black

Mascara: MAC Studio Fix Lash

Lösögonfransar: Ardell 111

Läppar
Läppenna: MUS Golden Purple/Wood

Läppstift: MUS Black Orchid/Bare

Eftersom jag har använt en sabla massa produkter valde jag att skriva den mörka sidans produkter först och efter snedsträcket kommer motsvarande produkter för den ljusa sidan. Inte så himla mycket mer att säga om det. Jag är inte så nöjd med sminket så jag avstår från vidare kommentarer, ni får titta på bilderna istället…

Boktema igen! Det här är min tolkning av Queen Mabh, vinterhovets drottning och härskarinna över luften och mörkret. Queen Mabh har, ända sen jag för en herrans massa år sedan såg filmen Merlin där hon gestaltas av Miranda Richardson, varit något av en idol och förebild. Jag vet att många uppfattar henne som ond, men det gör inte jag. Jag tycker hon är stridbar och modig och att hon vågar slåss för det hon tror på. I filmen tar hon ju dessvärre livet av folk ganska lättvindigt, men även om jag inte sympatiserar med det så sympatiserar jag med hennes mål. Nu är det ju inte filmen vi ska prata om, men karaktären Queen Mabh dyker upp i många olika fantasyböcker med fairy-tema. Hon finns t.ex i de excellenta Dresden-files och även i dagens bok så klart! inspiration till snirklarna och färgerna kommer från Emmas Dark Fairy som hon gjorde för lääänge sen.

Ni ser ju att jag, som vanligt, försökt rita med fel sorts stift. Jag behöver en flytande eyeliner med smal, spänstig pensel men äger ingen. Istället kladdar jag med, idag, en eyeliner i stiftform med skruvhylsa. Den är från Maybelline. För trubbig, så klart, men på håll ser det rätt bra ut. ;D

Grunden är, inte överraskande, Dignity från Face. Sedan har jag använt två lila Hot Pots och en svart skugga från IsaDoras Fake Black-duo. De båda lila mixade över hela ögonlocket upp på brynbenet och den svarta för att ge lite djup i ytterkanten av ögat. Highlighter är June från Makeupcosmetics och över hela makeupen, även på kinderna, sveptes Dynamite, en glitterskugga i rosa från TMM. De trubbiga snirklarna fick duttar av glitter och likaså inre ögonvrån. Lösögonfransar med svarta strasstenar limmades fast.
Om man inte tittar för noga blev det faktiskt snyggt, tycker jag. Men i skarpt dagsljus och macroläge så avslöjas verkligen alla fel...

Nu är dags för ännu en bok om älvor, eller fairies om vi ska vara petiga. Fairies är ju så mycket mer än Tingeling. Dagens älvor befinner sig i New York, eller porten mellan Fairie och vår värld finns där, mitt i Central Park. Porten ska vara stängd, det har Auberon, vinterhovets konung bestämt, men porten har sprickor och måste vaktas. För att vakta den har Auberon skapat ett litet elitgarde av bortbytingar. Dessa kallas hans Janusvakter. De är utrustade med svärd och magi i sina janusamuletter och de dödar alla av älvfolket som försöker ta sig in eller ut genom porten.

Kelley Winslow är en 17 år gammal tjej som vill bli skådespelerska. Hon har en plats på teater Avalon som inhoppare. Av en händelse får hon också chansen att ta rollen då primadonnan bryter benet och hon står inför sitt livs chans. Hon ska spela rollen som sommarhovets älvdrottning i Avalons uppsättning av En midsommarnattsdröm. Hon kan knappt tro det är sant! På teatern finns den lite mystiske Bob, en av skådespelarna, som verkar veta mer om En midsommarnattsdröm än vad som är naturligt. Och av någon anledning börjar allt mer onaturligt ske omkring Kelley.

I parken möter hon Sonny Flannery, en mystisk ung man hon omedelbart förälskar sig i. Hon hamnar också i ett antal underliga situationer, bland annat nästan drunknar hon när hon räddar en ponny ur dammen. Ponnyn följer henne hem, får namnet Lucky och parkerar sig i badkaret i Kelleys väninnas lägenhet. Den vill bara äta sockrade flingor och verkar inte alls vara en normal liten häst. Att Tyff, Kelleys modellvackra väninna, låter hästen vara kvar är redan det ett mysterium, men det visar sig snart att Kelleys hela liv kommer förändras för alltid. Ponnyn är en bäckahäst, väninnan Tyff en sommarälva, Sonny en av janusvakterna och Bob på teatern den Puck som en gång berättat om älvrikena för Shakespeare själv. Dessutom är Kelley inte heller mänsklig. Hennes föräldrar är vinterhovets kung Auberon och hösthovets drottning Mabh. Och Kelley hamnar mitt i ett drama där hennes nyfunna krafter hotas, hennes kärlek till Sonny ställs på hårda prov och där hon tvingas stoppa Herne och den Vilda Jakten innan hela New York kommer utplånas av dem.

Jag gillar att Kelley är barn till två ganska "mörka" monarker. Mabh är i och för sig mer begriplig i Wondrous Strange än i mycket annat fantasyinriktat där hon gärna bara är "ond" men Auberon, som här är den mäktigaste bland älvhovens kungar och drottningar, är svårare att förstå sig på. Den här boken är både underhållande och välskriven om man är förtjust i den typ av Urban Fantasy som jag och Emma gillar. Jag gillar att Livingston använder sig av Shakespeare i så hög grad. Jag har redan läst uppföljaren, Darklight, och kommer läsa nästa del också. Så, alla älvfolksfans, hugg en Wondrous Strange och ta reda på hur det ska gå för bäckahästen Lucky. :D