CC Feel the beat
Får man massor av nya lack är det svårt att inte lacka om naglarna. Det är sent och det är regnigt så ljuset är verkligen ingen höjdare, men lacket är inte dumt! Jag är glad att jag tog med det, för först hade jag tänkt hoppa Feel the Beat.
Feel the Beat är ett av lacken i Color Clubs Dance to the Musique-kollektion hösten 2008. Töntigt namn på en ganska läcker kollektion. Det är verkligen en makalös höst i år! Hur mycket läckra nagellack som helst!
En varm, orangeröd skimrande läckerbit är det i alla fall. Orange är inte min färg men jag tycker inte det skär sig alltför våldsamt. Lacket är medellätt att måla med. Först blir det strimmigt och valla sig, men sen, andra lagret, flyter det ut och blir perfekt! Ni ser två lager på nageln. Dessutom är det lagom tjockt och har en ganska bra pensel. Efter att ha slafsat med Orly och OPI Pro Wide är en CC-borste nästan lika trevlig, eller ja, lika trevlig faktiskt, som Misas perfektionsredskap. Det är som att få en skalpell i handen istället för den köttyxa vissa nagellacksmärken envisas med...
Lacket är ljuvligt skimrande. Ser ni hur ljuvligt det ser ut? Jag gillar verkligen färgen, trots att den är orange. Ah, den här till min nya grå kofta! Helt underbart! Och glödande orangeröda läppar till! Om jag nu har orange läppstift i mina gömmor. Det är jag långt ifrån säker på.
I lampljus ser det så här fint ut! Läckert som bara den!
Jag tycker Feel the Beat är en uppiggande liten sak bland alla blå, gröna och grå och lila. Även bland alla röda nyanser är den en frisk fläkt. Det är mycket kalla toner i höst, mycket vinrött och brunrött. Här är ett lack som vågar synas! Höstkänsla men ändå med en gnutta solsken!
Sista bilden är tagen med blixt. Jag ville bara visa Konadstämpeln på ringfingret. Man måste ju inte stämpla varenda nagel varje gång...
Ooooh drar efter andan - det här är verkligen ett lack i min smak, jag som äääälskar lack som drar åt orange!