Varför laga det som inte är trasigt?
Varför började jag på detta inlägg? Jo, jag fick en kommentar på ett gammalt inlägg, som ni kan läsa här, av en tjej, Emma, som skriver:
om man provar någon bra rengöring efter att man rengjort med något dåligt så rensar huden ut allt gammalt och man får massa utslag - gjorde detta för länge sen med clinique och min hud mår toppen!
Det har jag hört många påstå. Men är det sant?Jag undrar ju också genast hur huden var innan?
Som jag skrev i inlägget, och har skrivit på andra ställen också, så kan jag behandla min hud rätt illa. Jag tvättar bort smink med tvål, vilket jag vet är dåligt eftersom tvål kan förändra hudens Ph-balans och det kan ge upphov till irritationer. Det har dock aldrig irriterat min hud. Det betyder inte att jag rekomenderar tvål, bara att jag tål att göra så. Jag använder sällan speciella krämer för ansiktet. Istället använder jag den lotion eller kräm jag hittar nära till hands när jag vill ha kräm, alltså blir det handkrämer eller kroppskrämer. Det brukar gå bra det med. Jag har inte fått finnar, inte fått exem eller utslag eller märkt något annorlunda med min hud för det.
Min hud har alltså varit normal och bra innan jag påbörjat mina försök med Clinique eller annat jag reagerat på.
Det är också bara ett fåtal saker jag har reagerat på. Bland annat det som Emma kommenterar. Clinique och LDB Vitamin Face Creme. Då handlade det om en reaktion jag ser som allergisk. Jag fick, som jag skrev, utslag i ansiktet i form av små röda prickar. Av Cliniques produkter fick jag även kliande torra partier, men då höll jag på längre. Skälet att jag framhärdade med något som min hud mådde dåligt av var just för att kvinnan som sålde produkten till mig sa att det tar 1-3 månader för huden att "rensas ut" och bli bra.
Nu kommer vi till min fråga. Rensas ut från vad? Om den fungerar bra innan man börjar med en produkt, varför ska man acceptera att den blir dålig under en period för att sedan normaliseras igen? Och varför ska man laga något som inte är trasigt? Om huden mår bra och är glad och fin och strålande, varför ska man börja vårda den på annat sätt än man redan gör?
Jag har ofta dåligt samvete för att jag "slarvar" med min hud. Frågan är dock om inte huden säger ifrån själv när den blir skadad av sättet man sköter den på? Jag tycker jag har bra hud och det har jag haft hela mitt liv. Inga tonårsfinnar eller så heller. Och jag har skött den ungefär likadant hela tiden. Jag smörjer in mig mer nu än för tio år sedan, men med ungefär samma saker. Ja, nu har jag ju hittat en ansiktskräm jag gillar för första gången, så jag har ju gjort ett litet framsteg!
Vad jag ville säga, trots att jag snurrar in mig i olika saker är att vi alla är utsatta för en massiv marknadsföring av produkter för vår hudvård. Jag tycker vi ska stanna upp innan vi köper och fråga oss om vi behöver den produkten. Behöver vi exfolierade läppar och antirynkkrämer innan vi knappt kan se de finaste små linjer i ögonvrårna? Knappast. Och hela den här idén om att en hud som är normal ändå ska skötas med olika tinkturer och salvor och att varje reaktion där huden säger nej ska förklaras med att den ska rensas från det dåliga vi gjort mot den innan, nej, jag tror inte på det. Jag tror att en hud som ser sund ut faktiskt också är det och att en hud som reagerar mot den behandling den får också gör det av en anledning och att den anledningen kan vara att den inte trivs med det vi utsätter den för.
Vad tycker ni?
Kanonbra skrivet! Man måste ju tänka lite på vad man faktiskt behöver...