Fleeting Hibiscus från Misa


Ett ljusrosa nagellack med silverglans. Mitt första egenköpta ljusrosa... Jag föll totalt för Emelies notd på det här lacket och beställde raskt ett eget. Och ja det är ju fint. Väldigt tuggummirosa. Och jag gillar glansen i det, det gr jag. Men mina fingrar och naglar är inte så snygga som de kunde vara i det här lacket. Jag ser smutsig ut. Fingrarna blir gulaktiga och nagelbanden ser slitna ut. ![]()
![]()
![]()
Om mina fingrar och händer hade varit lite gyllenbruna eller liljevita kanske, hade det nog funkat bättre. Nu ser det plastigt och billigt ut. Jag känner mig inte fin i det här lacket, tyvärr, trots den fina färgen. Jag kanske inte är en rosa flicka trots allt...Men samtidigt har det en underlig lockelse. Det är så extremt i sin rosa ton att det emellanåt får mig att känna en barnslig förtjusning. Bara emellanåt dock, inte hela tiden. Ett lack som jag alltså är väldigt ambivalent till...


Jag tycker att det klär dig!:) Tycker att det är roligt att se ett sånt här lack på dig! Ambivalens är egentligen en spännande egenskap i ett lack. Själv känner jag mig både som en rosa och svart tös, ibland är svart helrätt medan andra gånger kan jag bara tänka i cerise och ljusrosa banor.
Jag hade tänkt skriva lite också:) Jag blir också lockad av vissa rosa lack men när jag lackat naglarna tycker jag att det ser helt bedrövligt ut. Jag känner mig utklädd.
Badbomben! Ja, det är inget fel att ha två olika personligheter att alternera mellan! :D
Sminkjante! Exakt så menar jag! Utklädd är ordet!
Åh... Sjukt fint lack!!
lite dallas/falcon crest över det:)
Åh så fint
Rouaa! Nja, jag vet inte...
Ina! Kankse det. Det var ju 80-tal...
Patricia! Jag är tveksam...
Jag blev också störtförälskad i det där när jag såg det hos Emelie så det är på väg hem till mig tillsammans med ett gäng till :o)
Linda! Min kärlek tog snabbt slut. Inte min grej riktigt. Men man kanske ändrar sig...


